Myggan går efter doft och smak

Mygghonor använder sig nästan uteslutande av doft- och smaksignaler för att finna och identifiera lämpliga blodvärdar. Myggor är mer eller mindre specialiserade och suger blod från kor, hästar eller människor.

Myggors doft- och smaksystem studeras av en forskargrupp vid avdelningen för kemisk ekologi, SLU i Alnarp. Med hjälp av kemiska analysmetoder samt elektrofysiologiska och molekylära tekniker identifieras dofter och smakämnen, vilka kan användas för att utveckla nya effektiva doftbeten till attrahenter i fällor eller myggrepellenter.

Det finns 300–400 doftsignaler som produceras av människan, men myggorna verkar endast känna igen ett fåtal av dessa. Forskargruppen i Alnarp har hittills hittat tolv doftsignaler som myggor reagerar på. De doftsignaler som en människa sänder ut reglerar om han/hon är attraktiv eller inte för myggan.

Det visade sig oväntat att de människor, som var attraktiva för myggan, utsöndrade betydligt mindre mängd doftsignaler än vad de icke attraktiva människorna gjorde. Detta kan förklara att vissa människor blir myggbitna medan andra slipper undan.

Resultaten skulle i framtiden kunna leda till effektivare myggmedel. Sådana myggmedel kan antingen bygga på maskeringsdofter, som sänder ut negativa doftsignaler, eller på positiva doftsignaler, som lockar iväg myggorna till en annan plats.

Med hjälp av erfarenheterna från myggstudierna planeras också ett projekt om svidknott – ett svårt plågoris inom djurhållningen och en potentiell hälsofara för våra idisslare. Man vill ta fram fällor och repellerande ämnen för att minska svidknottsangreppen.

Svidknottet, Culicoides imicola, som introducerats från Afrika, kan vara bärare av det så kallade bluetongueviruset. Viruset etablerades 1998 i Italien och har nu nått nordvästra Europa, däribland Nederländerna, Belgien, Tyskland och Danmark.