Förnyelse av raser med fryst sperma

Labradoren Searover Höstsonaten var en sällsynt duktig jakt- och spårhund under sitt liv. Så duktig att hans ägare gärna ville bevara de goda anlagen även efter det att ”Höst”, hade slutat sina dagar.

Searover Höstsonaten är bara en av många duktiga hanhundar vars spermier ligger nedfrusna i spermabanken för hund som finns vid fertilitetskliniken för hund och katt på institutionen för kliniska vetenskaper vid SLU i Uppsala.

I slutet av november 2005 var det dags att använda de första av spermadoserna från Searover Höstsonaten. Labradortiken Jyckegårdens Dancing Star, till vardags kallad ”Fisa” var utsedd till lämplig moder till valparna. Ägarna Carina Sellén och Håkan Johanzon väntade in att tiken skulle börja löpa och körde sedan upp till Uppsala när det var dags för inseminering.

Professor Catharina Linde-Forsberg, som ansvarar för fertilitetskliniken och spermabanken för hund, har under många år forskat kring hundspermier. Studierna har främst inriktat sig på hur man bäst fryser ner, tinar upp och använder sperman.

–Det handlar om att göra allt i rätt ordning och vid rätt tidpunkt, säger hon. Spermier är mycket känsliga och kan lätt förstöras vid felaktig hantering.

I säkert förvar

Spermabanken för hund vid SLU har funnits i drift ända sedan början av 1970- talet, och de äldsta doserna som finns där nu är från 1987. Hur länge en dos sperma kan förvaras är det ingen som egentligen vet, men i takt med att forskningen framskrider blir såväl metoderna för frysning som för den känsliga upptiningsfasen säkrare och säkrare. I

 dag är det upp till 80–90 procent fruktsamhet med fryst sperma om spermakvaliteten är bra från början, sperman är hanterad på rätt sätt, tiken insemineras vid rätt tidpunkt under löpningen och sperman deponeras ända in i livmodern.

Searover Höstsonaten lämnade sina doser 1993 och den här novemberdagen var det alltså dags för en första insemination.

– Än så länge är det bara cirka en procent av alla registrerade hundvalpar i Sverige som har avlats fram via artificiell insemination. Det används inte alls lika mycket som inom avel med exempelvis ko, gris och häst, berättar Catharina.

Grundtanken med all hundavel är att den ska bedrivas enligt sunda principer. Vid de etiska diskussioner som förts, både i Sverige och utomlands, har naturlig parning förordats. Forskarna ser dock behovet av att öka den genetiska variationen inom många raser.

– 85 procent av våra cirka 300 hundraser i Sverige är numerärt små. Genom insemination blir det lättare att få in nytt blod i raserna utan att behöva åka utomlands med tiken. Sperma från en bra hanhund inom en liten ras kan också sparas för användning under många år, tills nya tiklinjer finns tillgängliga.

Sperma från olika djurslag skickas redan kors och tvärs över världen. Från spermabanken för hund vid SLU går det årligen många transporter både till och från Australien, USA, England och flera andra länder i Europa. Vissa rasklubbar godkänner dock inte att det säljs spermadoser, bland annat den tyska schäferklubben. De säljer hellre lovande hanhundar för export till andra länder än skickar iväg sperma.