Svår valpning hos vissa raser

Det finns stor variation i utseendet hos olika hundraser. Och just utseendet medför att vissa hundraser kan ha svårare förlossningar än andra.

Hos en del raser utförs kejsarsnitt på mer än hälften av tikarna. Svårigheter i samband med förlossningen kallas dystoki och det är ett av de forskningsområden som bedrivs vid institutionen för kliniska vetenskaper vid SLU.

– Vi studerar varför vissa raser har så svårt att på egen hand föda fram sina valpar, berättar professor Anne-Sofi e Lagerstedt, som tillsammans med flera forskare har specialiserat sig på problem i samband med tikars reproduktion. Det är vissa hundraser som har extra svårt att föda fram valpar. Forskarna vid SLU har gjort en epidemiologisk studie baserad på försäkringsbolaget Agrias statistik över vilka raser som har mest problem.

Raserna med högsta risk för förlossningsproblem är miniatyrraser och mycket stora raser. De raser som finns på listan är bland annat skotsk terrier, chihuahua, irländsk varghund, grand danois och boxer.

En annan grupp med stora problem är de så kallade brachycephala (plattnosiga) hundarna som till exempel bostonterrier, bulldogg och boxer. När det gäller de plattnosiga hundarna vet forskarna att utseendet på bäckenet och valparnas stora huvuden är några av de orsaker som kan ge förlossningsproblem.  Forskarna arbetar även efter hypotesen att plattnosiga hundar sämre klarar av att få tillräcklig mängd syre i samband med förlossningen, än andra hundraser.

– I en studie ska vi därför mäta livmoderns aktivitet och syreupptagningsförmåga, berättar Annika Bergström, en av forskarna som ingår i projektet

Mest patienthundar

Nästan all forskning utförs på patienthundar. Flera rasklubbar är intresserade av att förbättra förmågan hos sina tikar att föda naturligt. Speciellt sedan de flesta försäkringsbolagen endast ersätter kostnaderna för ett kejsarsnitt och hos vissa raser inget snitt alls. Men det finns gränser.

– Tyvärr är viljan att behålla karaktären hos den specifika hundrasen ibland större än att avla bort de problem som följer med rasens utseende, säger Anne- Sofi e Lagerstedt.

Den vanligaste orsaken till dystoki är värksvaghet. Förutom studier om orsaker till värksvaghet hos hund har också ett projekt som utvärderat olika behandlingsstrategier vid primär värksvaghet genomförts. Traditionellt sett behandlas värksvaga tikar med kalciuminfusion och oxytocin i syfte att stimulera värkarbetet. Kalciumbehandling kan dock medföra att hjärtat slår oregelbundet.

Unika studier

SLU:s studier om värksvaghet är tämligen unika i världen, men de har inte pågått tillräckligt länge för att kunna ge svar på orsakerna.

Förutom studier om förlossningsproblem är livmodersjukdomar, juvertumörer och kastration på hund och katt viktiga forskningsområden för forskarna på institutionen för kliniska vetenskaper vid SLU. De har i en epidemiologisk studie visat att vissa raser löper betydligt större risk än andra att drabbas av livmoderinflammation (pyometra). Många projekt pågår inom ämnet i syfte att hitta orsakerna till sjukdomen för att minska risken för uppkomst av sjukdomen.

Kastrering effektivast

Den säkraste behandlingen vid pyometra är att operera bort äggstockar och livmoder, det vill säga att hunden kastreras. Det är visat att kastration förebygger sjukdomar som juvertumörer, vaginaltumörer och pyometra hos tik.