Var fjärde tik får sjukdom i livmodern
Livmoderinflammation är hundsläktets stora ”kvinnosjukdom”. En fjärdedel av alla tikar får sjukdomen innan de når tio års ålder. Hos en del raser, som t ex berner sennnenhund och rottweiler, drabbas upp till 50 procent av tikarna.
– För vissa tikar kan sjukdomen bli så akut att de faktiskt avlider, medan andra har ganska lindriga symptom under lång tid, säger veterinär Ragnvi Hagman som i en doktorsavhandling vid SLU har studerat livmoderinflammation hos tikar.
Trots att det redan har gjorts forskning kring livmoderinflammation både i Sverige och utomlands, finns det fortfarande många obesvarade frågor varför sjukdomen uppstår.
– Forskningen kring den här sjukdomen är som att lägga pussel. Det finns ett flertal faktorer som kan ligga bakom sjukdomen och det är viktigt att få hela bilden klar. Avhandlingen bygger på flera studier med olika frågeställningar.
Mycket prostaglandin
Bland de intressanta fynden finns till exempel förhöjda prostaglandinhalter i blodet hos de tikar som visade sig ha ett förstadium till livmoderinflammation. Genom ett enkelt blodprov kan det förhoppningsvis bli möjligt att i framtiden skilja ut de tikar som kräver mer akuta ingrepp än andra när de tagits in för vård på klinik.
En infektion i livmodern kan vara både akut och kronisk. Den akuta kan komma efter en parning, inseminering eller besvärlig valpning och orsakas av bakterier.
Den kroniska, som kallas pyometra, drabbar i första hand medelålders och äldre tikar och uppstår så gott som alltid inom två månader efter löpning. Den orsakas i grunden av en hormonell rubbning där könshormonet progesteron spelar en betydande roll.
Progesteronets uppgift är att skapa rätt miljö i livmodern för eventuella foster. Hos de flesta djurslag är progesteronhalten i blodet hög enbart om djuret är dräktigt. Hos tikar däremot är nivåerna höga i cirka 70 dagar efter löpning oavsett om de är dräktiga eller inte.
Progesteron stimulerar tillväxt av slemhinnan, ökar slemproduktionen, verkar hämmande på det lokala immunförsvaret samtidigt som livmoderns rörelser hämmas. Denna miljö ökar risken för en bakteriell tillväxt. Bakterierna kommer in i livmodern via livmoderhalsen som är öppen när tiken löper. Den vanligaste bakterien som orsakar pyometra är Escherichia coli.
För att bli av med en livmoderinflammation är operation, där livmoder och äggstockar avlägsnas, det säkraste och bästa alternativet. Enbart medicinering är en annan möjlighet för vissa hundar, med då är det vanligt med återfall av sjukdomen.
Databas viktig källa
Ragnvi Hagman har studerat fem olika områden som var och en, samt tillsammans, kan påverka uppkomsten av pyometra. Försäkringsbolaget Agrias databas för hund har varit en viktig källa för information. Totalt studerades 30 olika hundraser under åren 1995–1996.
–Via databasens information kunde vi konstatera att en fjärdedel av alla tikar, oavsett ras, drabbas innan tio års ålder, och att vissa raser hade märkbart högre risk. Till exempel drabbas 54 procent av berner sennentikar och 50 procent av rottweilertikar. Sjukdomen är även ganska vanlig hos cavalier king charles spaniel, långhårig collie, golden retriever och engelsk cockerspaniel, medan raser som schäfer, drever, tax och hamiltonstövare har mindre risk att utveckla sjukdomen.
Publicerad:
2008-08-05
Ragnvi Hagman studerar livmoderinflammation hos tikar. Foto: Carin Wrange
Fortsättning från föregående spalt:
Även förekomsten av bakterier hos tikarna har studerats i avhandlingen. Sedan tidigare vet man att E. coli-bakterierna naturligt finns i bakteriefloran i djurets kropp men att de under speciella omständigheter aktiveras. Genom att studera bakteriernas DNA-mönster undersökte Ragnvi om de sjukdomsframkallande bakterierna spreds mellan olika tikar.
–Drömmen vore att få fram en förebyggande behandling, kanske ett vaccin, för att tikarna ska slippa att bli sjuka. Man har ju tidigare antagit att tikar som fått en kull valpar är skyddade men det har vi börjat tvivla på. Just nu pågår det en studie här på institutionen för kirurgi och medicin, smådjur, som undersöker om ifall olika riskfaktorer som till exempel en valpning verkligen ger något skydd och hur det är med löpningsintervall, skendräktighet, andra infektioner med mera påverkar risken för att utveckla sjukdomen för en tik. Kanske kan framtida avelsarbete minska risken för pyometra i de hundraser som är mer drabbade.
Tikar kan dö
Hos tikar som insjuknar i pyometra ökar endotoxinhalten i blodet. I vissa fall kan ökningen bli så plötslig att levern, som i normala fall tar hand om giftet, inte hinner med. Då sätts inflammatoriska processer igång som i värsta fall kan leda till tikens död efter bara några timmar. Varje år är det drygt fyra procent av tikarna med pyometra som avlider. På kliniken vid SLU kommer man i framtiden i en försöksstudie att behandla dåliga tikar med antikroppar mot endotoxiner för att se om de tillfrisknar snabbare än obehandlade tikar.
–Det här är en sjukdom som verkligen tas på allvar ute på veterinärklinikerna, säger Ragnvi Hagman. Man vet i dag att förloppet kan vara mycket snabbt och symptomen är i de flesta fall ganska tydliga.
De typiska symptomen är att tikarna dricker och kissar mycket, får dålig aptit, kräkningar, illaluktande variga flytningar, mag-tarmkanalsstörningar, och diarré.
Vid endotoxinpåverkan kan de sjuka tikarna dessutom drabbas av ökad hjärtfrekvens och chock.
–Men att i en akut situation kunna mäta endotoxiner kräver en metod som är dyr och invecklad. Där har jag i stället funnit att mätningar av prostglandinhalten ger minst lika bra indikation på hur akut tillståndet är för den undersökta tiken. Min förhoppning är att det på sikt går att ta fram ett snabbt och enkelt diagnostiskt test för pyometra, säger Ragnvi Hagman.
Text: Carin Wrange (Ur Med fokus på hund och katt)