Mindre avverkning om kolet prissätts

Växande skogar motverkar växthuseffekten eftersom de binder in koldioxid både i träd, genom fotosyntesen, och i mark genom onedbrutna rötter och förna. Denna så kallade kolsänka är inte idag värderad i pengar.

Sofia Backéus vid SLU i Umeå har i sitt doktorsarbete satt ett pris på den för att kunna förutsäga hur virkes- och skogsbränsleuttaget i skogarna ändrar sig om skogsägaren får betalt för att låta skogen stå och växa och lagra in kol.

Idag finns en skatt på utsläpp av koldioxid och på motsvarande sätt kan man tänka sig att skogens uppbindning av koldioxid kan ges ett ekonomiskt värde. När Sofia Backéus satte ett sådant värde (kolpris) på kolinlagringen i skogsbiomassa i Västerbotten visade det sig att följderna för skogsbruket blev dramatiska. Ett kolpris skulle ge ett skogsbruk som satsade mer på kolinlagring och mindre på avverkning och bioenergiuttag.

Kolpriset varierades från 0 kr per ton kol upp till 2310 kr per ton kol, vilket motsvarade koldioxidskattsnivån år 2002 (630 kr per ton koldioxid). Enligt modellen skulle avverkningen upphöra helt vid 1 000 kr per ton kol, dvs. vid ett betydligt lägre värde än motsvarande dagens koldioxidskatt.

Minskningen av avverkningsnivåerna var mer uttalad i de västra delarna av Västerbotten, där också produktionsförmågan är lägst. I analysen antogs att dagens virkespriser gäller även i framtiden, även om ett värde på kollagring förmodligen också kommer att påverka virkespriserna.