Mindre kadmium med smart strategi

Vete och potatis konsumeras i stora mängder och bör inte odlas på åkrar med höga kadmiumhalter. Det är ett av förslagen i en rapport där Jan Eriksson vid SLU i Uppsala har sammanställt kunskapen om kadmium i mark, gröda och livsmedel.

Kadmium lagras i njurarna och kan störa deras funktion. I och med att EU:s rekommenderade dagliga intag nyligen sänktes krymper marginalerna för säkra livsmedel. Det mesta av det farliga ämnet i kosten kommer från vegetabilier, inte från mjölk och kött; därför bör åtgärderna inriktas på växtodlingen.

Flera svenska jordbruksmarker innehåller naturligt mycket kadmium. Men medelhalten i svenska matjordar har på grund av föroreningar från luft och gödselmedel ökat med 30 procent under förra seklet. Detta har föranlett restriktioner för gödsling med kadmiumhaltiga gödselmedel och rötslam, och idag är det en balans mellan tillförsel och bortförsel av ämnet i matjorden.

I rapporten ingår en möjlig framtida nationell handlingsplan som skulle minska vår exponering för kadmium. Några åtgärder är: gränsvärden för spannmål och potatis, gårdsvis kadmiumkartering, strängare krav på avloppsslam och andra jordförbättringsmedel, nya sorter som inte tar upp kadmium, samt minimerade luftutsläpp. På fält med höga kadmiumhalter bör man inte odla produkter för humankonsumtion, utan hellre energigrödor och vall.