Biomarkörer för koll på fullkornsintag
Fullkorn anses vara bra för hälsan och myndigheter både i Sverige och andra länder uppmuntrar till ett ökat intag. De positiva hälsoeffekterna bevisas främst av epidemiologiska studier, där personer med högt fullkornsintag bl a har visat sig löpa minskad risk att drabbas av hjärtsjukdom och typ 2 diabetes.
I dagsläget är det ingen som vet exakt vad det är som gör att fullkorn har en sjukdomsskyddande effekt. Detta beror delvis på att det är svårt att tillförlitligt skatta hur mycket fullkorn människor får i sig. Det är ett generellt problem i studier av kost och hälsa, men extra svårt när det gäller fullkorn, eftersom olika produkter innehåller olika mängd och det kan vara svårt för konsumenten att känna igen fullkornsprodukter.
Felen i skattningen blir därför ofta ganska stora och kan vara både systematiska och slumpmässiga. Sammantaget kan detta leda till att samband mellan kost och hälsa inte upptäcks eller att upptäckta samband är missvisande.
Biomarkörer för specifik kost
Ett sätt att kringgå problematiken är att använda en biomarkör. I detta fall avses en molekyl eller dess nedbrytningsprodukt som är specifik för det livsmedel eller näringsämne som man vill studera och som tas upp i kroppen och kan analyseras i t ex blod eller urin.
Då man känner sambandet mellan intag och biomarkören, kan biomarkörshalten användas som ett mått på intaget och relateras till sjukdom i epidemiologiska studier.
Biomarkören kan även användas för att kontrollera att deltagarna i interventions-studier följer den kost de blivit anvisade och för att jämföra och utvärdera traditionella metoder för kostintagsskattning. Tyvärr saknas ofta biomarkörer för specifik kost och det är en dyr och mödosam process att utveckla.
Unik biomarkörsforskning
Vid Institutionen för livsmedelsvetenskap, SLU, Uppsala, pågår unik forskning kring specifika biomarkörer för intag av fullkorn från råg och vete. Vi har funnit att det i de yttre delarna (kliet) av dessa spannmål finns en grupp fenoliska ämnen (alkylresorcinoler) som bara finns just där.
Detta gör substanserna specifika för fullkornsprodukter, som innehåller alla delar av den nakna spannmålskärnan (grodden, det vita mjölet och kliet). Alkylresorcinoler tas till stor del upp hos människa och de går att mäta kvantitativt i blodet och som i huvudsak två nedbrytningsprodukter i urin.
I min doktorsavhandling har vi, i samarbete med andra, utvärderat om alkylresorcinoler kan fungera som biomarkörer för fullkornsintag. Vi har bl a utvecklat en ny metod för analys av biomarkörerna i blodplasma, som går att använda på relativt små provmängder. Det är mycket viktigt, eftersom blodprover från kost-hälsastudier ofta endast finns i begränsad mängd och är mycket värdefulla.
Publicerad:
2009-04-24
Nu kan man mäta hur mycket fullkorn vi äter. Foto: Nora Adelsköld
Läs mer
Rye Whole Grain and Bran Intake Compared with Refined Wheat Decreases Urinary C-Peptide, Plasma Insulin, and Prostate Specific Antigen in Men with Prostate Cancer, Journal of Nutrition, 140, Dec. 2010
Reproducibility of plasma alkylresorcinols during a 6-week rye intervention study in men with prostate cancer, Journal of Nutririon, 139: 975-980, 2009
Avhandlingen, Alkylresorcinols as biomarkers of whole grain wheat and rye intake, feb. 2009
Fullkorn mätbart i mat och blod
Fortsättning från föregående spalt:
Att halten biomarkörer i blodet ökar med ökat intag av fullkorn är en grundförut-sättning för att de ska kunna användas. Dessutom är det viktigt att faktorer förutom intag inte påverkar blodkoncentrationen. Resultaten från två studier där människor blivit tilldelade fullkorns- och kliprodukter visade att halten biomarkörer i blodet ökade med ökat intag. I en studie på danska kvinnor visade vi att rågbröd var den enda bland flera olika studerade faktorer som påverkade koncentrationen av biomarkörer i blodet.
Halveringstiden viktig
En annan viktig egenskap hos en biomarkör är dess halveringstid, som har betydelse för om den speglar intag som ligger nära i tiden eller långtidsintaget.
I en liten studie med sex deltagare fann vi att halten av fullkornsbiomarkörerna i blodet snabbt ökade efter intag av en enkeldos rågkliflingor och att halveringstiden var relativt kort, ca fem timmar. Detta visar att biomarkörerna framför allt ger ett mått på intag som ligger nära i tiden.
I en senare studie visade det sig att biomarkörshalterna var höga och mycket stabila hos individer som konsumerade fullkornsprodukter regelbundet, flera ggr per dag. Detta indikerar att biomarkörshalterna i plasma även kan spegla långtidsintaget, åtminstone hos människor som ofta och regelbundet äter fullkorn.
Sammantaget visar resultaten att alkylresorcinoler i blodplasma kan användas som biomarkörer i kontrollerade studier, där intag av fullkorn sker regelbundet. Högst troligt kan biomarkörerna även användas som ett objektivt mått på fullkornsintag i epidemiologiska studier och därmed i förlängningen bidra till en bättre förståelse av fullkornets roll för folkhälsan.
Text: Rikard Landberg (även publicerad i Livsmedel i fokus)