Inavel i frötallsbestånden

Traditionellt skogsbruk, i form av förökning med hjälp av fröträd, kan leda till betydande inavel i beståndet, speciellt om proceduren upprepas mer än en trädgeneration. Den inavelsdepression, som kan följa på detta, yttrar sig i minskad produktion och försämrad motståndskraft mot sjukdomar och parasiter.

Skogsgenetiker vid SLU i Umeå har studerat en tallpopulation bestående av träd som etablerats från frötallar inom ett 25 hektar stort område norr om Umeå. De har använt moderna molekylärgenetiska och sofistikerade statistiska metoder för att undersöka sambanden mellan genetisk struktur och inavel bland tallarna.

I studien fann man ingen geografisk genetisk struktur, men betydande inavel. Tidigare studier på andra tallarter har visat att inavel på den funna nivån kan leda till mellan 5 och 20 procents försämring i produktion, t.ex. höjd och volym.

Resultaten är av intresse för svensk skogsindustri och speciellt för de många privata skogsbrukare som använder denna metod för plantföryngring.

Etablering av plantor genom att ställa fröträd eller skärmträd är relativt vanlig inom svenskt skogsbruk (28 procent av föryngringsytorna). Det är ett ekonomiskt sätt att få täta föryngringar, men man kan inte dra fördel av det utvalda plantagefröets genetiska fördelar. Tall är mer lämpat för naturlig föryngring än gran eftersom detta trädslag har jämnare fröproduktion och är mindre skadedrabbat.