Möjligheter och risker med att intensivodla skog

Genom en intensivare gödsling och en ökad användning av klonade plantor och främmande trädslag går det enligt en utredning från SLU att öka skogsproduktionen med 70 – 80 procent på intensivodlad mark.

Intensivodling av skog kan bidra till att fossila bränslen i högre grad ersätts med biobränslen och att andelen klimatbelastande byggnadsmaterial kan minska. Dessutom ökar intensivodling av skog inbindningen av kol från atmosfären till skogsekosystemet.
Teoretiskt skulle nettoutsläppen av koldioxid kunna minska med upp till 30 miljoner ton koldioxid per år. Dessutom bedöms intensivodlingen både öka lönsamheten i skogsbruket och vara samhällsekonomisktlönsam.

Mångfald och övergödning kan påverkas negativt
På minussidan finns risker för att förutsättningarna för biologisk mångfald försämras och att övergödning av sjöar, vattendrag och hav kan komma att öka. Totalt handlar det om att kväveläckaget till haven kan öka med 850 ton kväve per år. Det skulle även bli färre fåglar, kärlväxter och mossor i områden som intensivodlas.

Eftersom det finns stora osäkerheter om konsekvenserna av intensivodling föreslår utredarna att den införs inom ramen för så kallad adaptiv skötsel. Adaptiv skötsel syftar till ett kontinuerligt lärande hos skogsägare, myndigheter, forskare, intressentgrupper och allmänhet. Intensivodlingen ska då följas kontinuerligt genom storskaliga experiment, riktade forskningsinsatser i verkliga bestånd och med miljöövervakningsprogram.

En av de olösta knäckfrågorna är om man ska se intensivodling som pågående markanvändning eller ändrad markanvändning. Det påverkar möjligheterna att styra var intensivodling ska tillåtas. Förslaget är nu ute på remiss.