Dyster utveckling för pärlugglor i Västerbotten

Forskare vid SLU i Umeå har satt upp flera hundra pärluggleholkar i barrskogarna i Västerbottens inland. Därefter har de besökt samtliga holkar flera gånger varje vår för att räkna fågelägg och ringmärka ungar. Nu visar resultaten att antalet häckningar har minskat gradvis och med totalt mer än 75 procent sedan år 1980.
– Pärlugglan lever nästan uteslutande på sork. Därför följer antalet pärlugglor tillgången på sork, som normalt varierar med många sorkar vart tredje eller fjärde år och få sorkar däremellan, säger Birger Hörnfeldt som är professor vid SLU:s institution för vilt, fisk och miljö.

Det forskarna nu ser är att det är färre pärlugglor som häckar även vid god sorktillgång.
– I år har vi exempelvis bra med sork i markerna, men ändå har vi bara häckning i nio procent av holkarna. Det kan jämföras med början på 1980-talet då andelen bebodda holkar var cirka 45 procent, säger Birger Hörnfeldt.

En trolig förklaring är att det skett en generell nedgång i antalet sorkar på våren under de senaste trettio åren. Denna nedgång beror förmodligen främst på varmare vintrar, men delvis även på skogsbrukets förändring av landskapet. Allt färre häckande ugglor och därmed färre ungar har sannolikt lett till en successiv uttunning av ugglebeståndet. Antalet pärlugglor i Västerbotten är nu så få att färre ugglor häckar även de år som sorkarna är många. År 2007 borde fler ha häckat med tanke på att sorktillgången just det året var den bästa sedan början av 1980-talet. Ändå var bara 15 procent av holkarna bebodda år 2007 jämfört med 45 procent trettio år tidigare.

– Anledningen till att vi fortsätter driva det här projektet är inte bara för att vi vill följa pärlugglans förekomst i markerna. Pärlugglans beståndsutveckling visar också hur det kan gå för andra arter som är beroende av sork för sin överlevnad, säger Birger Hörnfeldt.

Kan bli rödlistad
ArtDatabanken sammanställer vart femte år den svenska rödlistan, som tar upp vilka arter som riskerar att försvinna från Sverige. De känner till att även ornitologer rapporterat att pärlugglan mer eller mindre försvunnit som häckfågel i vissa områden.
– Problemet är att det inte finns data som tillförlitligt visar populationsutvecklingen för ugglor och andra nattlevande fåglar på nationell nivå. Men från och med i år bedriver Lunds universitet ett nytt miljöövervakningsprogram, där man inventerar fåglar även på natten. Det betyder att vi vid nästa rödlistningstillfälle har tillgång till mer data över våra nattlevande fåglar. I framtiden kan det mycket väl hända att pärlugglan blir föremål för rödlistning om den hittills observerade minskningen fortsätter, säger Martin Tjernberg som är fågelexpert på ArtDatabanken.

Men det finns även positiva rapporter för pärlugglan. Från och med i år följs även arten i ett område i fjällnära skog i Ammarnäs i Västerbotten. Där har sorktillgången varit bra under den senaste tioårsperioden och här häckar också lika många pärlugglor i dag som det gjorde i skogslandet närmare kusten för trettio år sedan.