Fosforbelastningen på hav minskar
Resultat från miljöövervakningsprogrammet Flodmynningar visar att belastningen av kväve och fosfor till havet är i stort sett oförändrad sedan 1970-talet. Det beror på att vattenavrinningen styr transporten. Nederbördsrika år förs större mängder näringsämnen till havet än torra år.
År 2009 var nederbörden i stort sett normal över hela landet, förutom längst i söder och längst i norr, där det var ovanligt torrt. Det resulterade också i att ovanligt lite kväve och fosfor rann ut i Öresund och Bottenviken.
Mer kväve till Skagerrak
Ser man till perioden efter 1995 har Sveriges totala belastning av fosfor till omgivande hav minskat något. För kväve ser man under samma period en viss ökning till Skagerrak. Likaså har belastningen av löst organiskt material ökat – med undantag för Bottenviken och Skagerrak.
Olika åtgärder mot övergödning har många gånger haft en positiv effekt lokalt. Däremot är det svårare att se resultaten av sådana åtgärder i havet, bland annat eftersom stora mängder näringsämnen finns upplagrade i mark och sediment, som kan läcka till havet under lång tid. Den ökade transporten av organiskt material kan också dölja effekter av åtgärder eftersom fosfor och kväve finns bundet till det organiska materialet.
Sammandrag av längre artikel i Havet 2010
Delprogrammet Flodmynningar ingår i Naturvårdsverkets programområde Sötvatten inom den nationella miljöövervakningen.
Skribent:
Ulla Ahlgren
Publicerad:
2010-12-01
Östersjön. Foto: Per Chronqvist/stock.xchng