Små förändringar i åkermarkens tillstånd

Det är inga stora skillnader i den svenska åkermarkens status mellan perioderna 1988-1997 och 2001-2007. Det visar en analys av SLU-forskare baserat på rikstäckande uppgifter från miljöövervakningen.

– Åkermarkens tillstånd är fortsatt bra när det gäller växtnäring, pH och humus, säger Jan Eriksson, SLU-forskare och huvudansvarig för studien.

Med gällande gränsvärden är det enligt analysen knappt 15 procent av åkerarealen som har så höga halter av tungmetaller att det inte är tillåtet att sprida avloppsslam där. De ämnen som oftast är begränsande är kadmium följt av nickel.

Kadmiumhalten i grödor borde sänkas
Som tidigare finns ett samband mellan de halter av spårämnen i som finns i marken och de man finner i grödor. Detta gäller också kadmium. Enligt analysen går det inte att se någon tendens till förändrade kadmiumhalter i matjord eller gröda.

– Intaget av kadmium via mat är idag lite för stort vilket innebär en hälsorisk för utsatta personer. Nivåerna i framförallt vete behöver därför sänkas, säger Jan Eriksson.

Bakgrund
SLU följer tillståndet i svensk jordbruksmark samt grödors kvalitet i relation till markens tillstånd, odlingsåtgärder och driftsformer. Det ger underlag till uppföljningen av nationella miljömål och internationella åtaganden. Miljöövervakningsprogrammet "Inventering av mark och gröda" finansieras av Naturvårdsverket.