Lönsamma stutar på naturbeten

Köttrastjurar föds av tradition upp som ungtjurar i Sverige, och mindre än en tiondel kastreras. Men kastrerade djur (stutar) ger finare kött med bättre marmorering, och de är också lättare att omgruppera än ungtjurar.

I en studie vid SLU i Skara jämfördes tre stutmodeller med en ungtjurmodell. Djuren var av charolais-korsning och de utfodrades olika intensivt och olika länge (15 månader för ungtjurar och 20, 25 respektive 30 månader för stutarna).

Med hjälp av resultaten från studien gjordes ekonomiska kalkyler för gårdar med olika förutsättningar.

Det visade sig att 30-månaders stutar är den mest lönsamma uppfödningsmodellen, om gården har tillgång till naturbetesmarker, som berättigar till stora miljöersättningar. Markerna ska antingen ha särskilda naturvärden eller vara lågproducerande, vilket betyder att varje djur hävdar stora arealer.

Om det inte finns sådana bidragsberättigade marker är de traditionella ungtjurarna mest konkurrenskraftiga, när man räknar med nuvarande ersättningsnivå, köttpris och arbetskostnad.