Gråsidingen minskar i skogslandskapet

I början av 1970-talet fångade forskarna gråsidingar på 70 procent av sina provytor i Västerbottens skogsland. I dag hittar forskarna dem endast på några få procent av ytorna.

– Vi har sett hur gråsidingen har försvunnit undan för undan. Förmodligen beror nedgången både på de senaste årens varmare vintrar och på skogsbrukets förändring av landskapet, säger Birger Hörnfeldt som är forskare vid SLU i Umeå och ansvarar för miljöövervakningen av smådäggdjur.

Minskningen under vinterhalvåret beror troligen på att sorken får svårare att leva och utnyttja utrymmet mellan snön och marken när snön omväxlande töar och fryser. Ett tunnare snötäcke, som inte ligger lika länge, ökar också risken för att bli tagen av rovdjur.

Däremot har de gråsidingar som bor i fjällen klarat sig bättre. Förmodligen eftersom det inte finns något skogsbruk där som styckar sönder landskapet.

– Vi tror att gråsidingen finns kvar i större utsträckning även i skyddade skogsområden, men tyvärr ligger alla våra provytor i brukad skog. Till hösten hoppas vi tillfälligt kunna utvidga miljöövervakningen även till skyddade skogsområden, säger Birger Hörnfeldt.

Ökad säsongsvariation för smågnagare

År 2007 var antalet skogssorkar i Västerbottens skogsland som allra flest sedan 1970-talet. Därefter minskade de i antal igen, men Birger Hörnfeldt tror att vi kan få se en ny topp redan till hösten.

– Generellt har skillnaderna mellan toppar och dalar i antalet smågnagare planat ut under de här fyrtio åren. På 1970-talet var mönstret väldigt tydligt med höga toppar vart tredje eller fjärde år och djupa dalar däremellan, säger Birger Hörnfeldt.

Det forskarna istället har börjat se är en ökad säsongsmässig variation som innebär att smågnagarna minskar oftare och starkare under vintern, vilket till stor del förklarar de dämpade cyklerna.

– Om sommarökningen nästan äts upp under vinterminskningen blir det svårare att hinna bygga upp en stor topp under smågnagarcykelns tre till fyra år, säger Birger Hörnfeldt.

Resultaten kommer från miljöövervakningen av smådäggdjur, som ingår i Naturvårdsverkets nationella miljöövervakning.