Handel kring Östersjöns bassänger

Giftig algblomning, döda havsbottnar och vikande fiskbestånd har blivit vardag för oss som bor runt Östersjön.

Tidigare överenskommelser om att minska utsläppen av främst närsalterna fosfor och kväve har på trettio år inte gett önskat resultat, och år 2007 sattes nya, ambitiösa mål i Baltic Sea Action Plan (BSAP). Dessa mål bygger på att de enskilda länderna runt sju avgränsade delar av Östersjön, så kallade havsbassänger, får tydliga reningskrav för varje avrinningsområde. De av BSAP tilldelade kraven för att minska närsaltsutsläppet, skulle leda till mycket dyra åtgärder i vissa länder (t.ex. Sverige), medan åtgärder i andra länder (t.ex. Finland och Tyskland) inte skulle bli lika kostsamma.

Katarina Elofsson vid SLU i Uppsala föreslår nu i en rapport från Expertgruppen för miljöstudier, att man tillåter en geografisk omfördelning av åtgärder mellan länderna med hjälp av handel med utsläppsrätter. På det sättet kan målen uppnås med en potentiell besparing på 7 miljarder SEK, eller 16 procent av ländernas samlade kostnader för att klara BSAP-målen.

Vitryssland och Ukraina, som bidrar till övergödningen men som inte omfattas av BSAP, skulle kunna involveras genom särskilda avtal mellan dem och andra, ”dyrare” länder i regionen.

Även i Sverige kan miljömålen nås till en lägre kostnad om man noga väljer vad som ska genomföras och var. Åtgärder för att minska kvävedioxidutsläpp från energisektorn och utsläpp från enskilda hushåll, samt ytterligare anläggning av skyddszoner i jordbruket är exempelvis mycket kostnadskrävande. De bör därför inte genomföras om de inte ger mycket positiva sidoeffekter i form av bättre luft, ökad biodiversitet eller renare dricksvatten.