Rysk lärk vinner terräng?

Lärk har en hög andel kärnved, vilket har gjort den intressant som ersättning för tryckimpregnerat virke i olika utomhusmiljöer, t.ex. lekplatser, bryggor, altaner och huspaneler.

I södra Sverige planteras idag främst hybridlärk, en korsning mellan japansk (Larix kaempferi) och europeisk lärk (L. decidua). I Norrland planterar man rysk lärk (L. sukaczewii), även kallad sibirisk lärk. Hybridlärken växer fortare, men har sämre härdighet och generellt sämre virkeskvalitet än de ryska lärkarterna.

Numera räknas rysk lärk som inhemsk, sedan man funnit fossila kottar och stamdelar i Skandinavien. Det behövs därför inte längre tillstånd av Skogsstyrelsen för att plantera dessa, vilket behövs för de införda arterna hybridlärk och europeisk lärk.

Det är emellertid skillnad på de ryska arterna. I en ny avhandling från SLU i Umeå kom Lars Karlman fram till att det är den västryska arten L. sukaczewii som bör användas i Norrland. Frökällorna till plantor bör vidare komma från mer maritima områden i Ryssland för att passa det svenska klimatet.

Lars Karlman jämförde femåriga plantor av L. sukaczewii och tre andra ryska arter. L. sukaczewii överlevde bäst i fält, klarade frost bäst och hade bra stamkvalitet. Äldre bestånd av samma art har vuxit bra på mark med hög bonitet, men på mager mark klarade sig tall bättre. Hybrider av rysk och europeisk lärk har i små försök visat en ännu högre produktionspotential än L. sukaczewii.