Jordbruksfåglar minskar alltjämt

Många av odlingslandskapets fåglar blir mer och mer sällsynta. Sedan 1970-talet har antalet storspovar, skogsduvor, göktytor, sånglärkor, stenskvättor, gråsparvar och hämplingar halverats. Värst har det gått för storspoven, som nu är mycket sällsynt i Götaland och Svealand.

Johan Wretenberg vid SLU menar att orsakerna till denna minskning är polariseringen av jordbruket i Sverige – i slättbygderna odlas mest spannmål och i skogsbygderna vall eller grästräda. Landskapen har alltså blivit regionalt likriktade och enformiga.

Flera av fåglarnas övervintringsplatser, framför allt i Västeuropa, har också påverkats negativt, vilket bidrar till att minskningen fortgår. Flera arter minskade mest i de intensivast odlade slättbygderna och i de mest extensivt skötta skogsbygderna. En ökad produktion av spannmål i skogsbygderna och mer vallodling och träda i slättbygderna vore därför troligen positivt för fåglarna.