Fem individer blev svensk vargstam

De första två individerna är ett vargpar som etablerades år 1983 i Värmland. Då hade vargen varit utdöd i Sverige sedan slutet på 1960-talet. Ursprungligen kom dessa två individer från en vargstam som lever i Finland och västra Ryssland. Den tredje individen är en varg som kom invandrande med finsk-ryskt ursprung år 1991, vilket satte fart på expansionen av den svenska vargstammen. Efter det skedde ingen genetisk förnyelse förrän år 2007 då två hannar av finskt-ryskt ursprung vandrade in.

– Eftersom den nuvarande vargstammen bygger på att släktingar parat sig med varandra i många generationer är de svenska vargarna i dag i genomsnitt mer släkt med varandra än syskon, säger Mikael Åkesson, genetiker vid Grimsö forskningsstation, SLU.

Den så kallade inavelskoefficienten ger ett mått på andelen av arvsanlag som har identiskt ursprung för en individ. Koefficienten varierar mellan noll (föräldrarna är obesläktade) och ett (föräldrarna är genetiskt identiska). När föräldrarna är helsyskon är inavelskoefficienten 0,25. I den senaste genomgången av den svenska vargstammen var den genomsnittliga inavelskoefficienten för de fortplantande paren 0,27, dvs släktskapet är närmare än för helsyskon med med obesläktade föräldrar.

Spillningen avslöjar vilken vargindivid det är
För att få fram kunskap om den svenska vargstammens ursprung och släktskap har det varit mycket betydelsefullt att det blivit möjligt att göra säkra DNA-bestämningar även från vargspillning. Forskarna har byggt upp en databas med DNA från över 550 individer av vargar som kan användas för att exempelvis matcha nya prover mot.

– Idag kan vi identifiera, ned på individnivå, vilken varg det är utifrån spår av saliv, hår eller spillning. berättar Mikael Åkesson.