Granens terpener hejdar granbarkborren

I fältförsök på SLU:s försökspark Tönnersjöheden har det visat sig att granbarkborren inte lyckades kolonisera de granar som reagerade med en kraftig terpenrespons på en förbehandling med granbarkborrens blånadssvamp. Granar med en svag terpenrespons blev angripna av 20 gånger så många barkborrar.

Analyser på KTH visade att samtliga terpenfraktioner (mono-, di- och seskviterpener) medverkade i försvarsreaktionen och detta är första gången man påvisat att granbarkborrarnas framgång påverkas av styrkan på terpenresponsen. Samtidigt visar resultaten på en stor individuell variation i terpenresponsen.

– Vi fann också att granbarkborren lockades till alla träd i samma omfattning, men angreppen lyckades sämre ju högre inducerad terpenrespons träden hade, berättar Niklas Björklund. 

Efter stormen Gudrun i januari 2005 drabbades södra Sverige av omfattande angrepp av granbarkborren som hittills dödat ca 4 miljoner kubikmeter granskog. Den pågående granbarkborrehärjningen har gett forskarna möjlighet att studera bland annat samspelet mellan granen, granbarkborren och dess blånadssvamp. Under åren 2006 till 2009 genomfördes en serie experiment på SLU:s försökspark på Tönnersjöheden.

Kunskapen om detta samspel har sedan 1980-talet ökat dramatiskt, mycket tack vare gedigen forskning i Norge. Där har man visat hur granens försvar induceras och att polyfenoliska parenkymceller och nybildade traumatiska hartskanaler utgör grunden i detta försvar tillsammans med den komplexa kådkemin.

I de svenska försöken mobiliserades granens inducerade försvar med en förbehandling med en låg dos blånadssvamp eller metyljasmonat, som man vet triggar igång försvaret. Fyra veckor senare, under svärmningstiden, betades träden med granbarkborrens feromoner, och i slutet av sommaren registrerades granbarkborrens angreppsframgång. Barkprover togs för kemiska analyser före försöksstarten och vid angreppstidpunkten. Granbarkborrens anlockning till träden registrerades med klisterfällor.