Kostnader för samråd rennäring–skogsbruk nu mätbara

För att skapa förutsättningar för en parallell markanvändning har samhället inrättat samrådsmöjligheter, men i samband med dessa samråd uppstår kostnader för att upprätthålla brukarnas ägande- och nyttjanderätt, så kallade transaktionskostnader. Det kan vara kostnader för informationsinsamling, mötet mellan rennäring och skogsbruk, planering av markanvändning med hänsyn till den andra brukaren, och kostnader för konfliktlösning.

Tidigare forskning vid SLU visar att dessa samråd inte fungerar bra. Viktig kunskap som saknas är hur parterna påverkar varandra ekonomiskt. Som ett första steg i ett nytt projekt gjordes därför en modell för att studera vilka delar av parternas verksamhet som berörs av samråden och vad som kan påverka kostnaderna för samråd.

Det visade sig att det finns fyra typer av transaktionskostnader som är knutna till samråd: information, planering, genomförande av samråd samt utvärdering och konfliktlösning. De verkliga transaktionskostnaderna hos skogsbolagen kunde sedan mätas i form av tidsåtgång i samrådsrelaterad verksamhet indelat i de fyra kostnadskategorierna.

Ett typiskt distrikt inom ett skogbolag har årliga transaktionskostnader på 19 191 kr (32 804 kr inom Norrbotten, 22 977 kr inom Västerbotten och 13 705 kr inom Jämtland). Skillnaderna mellan länen berodde främst på att antalet samråd skiljde sig åt mellan de olika länen och mellan de olika skogsbolagen.

Skogsbolagens transaktionskostnader var också lägre för samråd med samebyar som har en renbruksplan, ett planeringsverktyg motsvarande skogsbruksplaner, där renskötselns betesresurs identifieras. Skogsbolagets aktörer tenderade nämligen att öka graden av detaljerade planer före samrådsmöten med samebyar som har renbruksplan jämfört med samråd utan sådan plan. Diskussionerna kunde därmed föras på en högre nivå eftersom båda parter har tillgång till tydlig information om objektet.