Vegetationen ses i detalj från rymden

För att göra dessa kartor kan man använda satellitdata tillsammans med fältdata från kända referensytor, där varje vegetationstyp identifieras genom sin egen unika färg i satellitbilden.

Heather Reese har i sin doktorsavhandling vid SLU undersökt hur satellitdata kan kombineras med fältdata från Riksskogstaxeringen, Nationell inventering av landskap i Sverige eller Terrester habitatuppföljning. Dessutom har hon studerat hur kombination av satellitdata och höjddata, t.ex. höjd över havet och lutning, förbättrar kartprodukten.

Beroende på budget och användningsområde kan man variera detaljrikedomen i kartan, dvs. vegetationsklasser eller upplösning. Fjällvegetation, t.ex. rished och örtäng, kan karteras väl med satellitdata, allra bäst med en upplösning på 10 meters pixlar i kombination med höjddata.

Med hjälp av den nya nationella höjdmodellen med 2 meters pixlar, baserad på en pågående laserskanning av Sveriges topografi, kommer kartorna att kunna bli ännu mer noggranna och detaljrika.