Algtillväxten på gran följer kvävenedfallet

– Det har länge ansetts att mängden alger är ett billigt och enkelt sätt att mäta tillståndet hos skogens ekosystem. Nu har vi kunnat fastställa sambanden, säger Ulf Grandin, forskare vid SLU.

Miljöövervakning av barrskogsområden
Ulf Grandin deltar i programmet Integrerad Monitoring (IM), där fyra områden med barrskog studeras. De fyra observationsområdena ligger i en nedfallsgradient från västkusten via de inre delarna av Småland och Bergslagen till Västerbotten. Det är den dominerande vindriktningen från syd och sydväst över Sverige, som gör att västkusten får ta emot den största mängden luftnedfall av kväve och svavel, medan Norrland tar emot den lägsta mängden.

Inom varje område studerar forskarna det mesta som kan observeras, från luftföroreningar till grundvattnets kemiska sammansättning och vegetationen, bland annat mängden alger på granbarr.

– Algerna tar all sin näring från luften.  Mängden alger har därför ett samband med mängden växtnäring i luften, säger Ulf Grandin.

Kväve- och algmängden minskar
Forskarna mäter också nedfallet av kväve och svavel i de fyra områdena.  Observerationerna har pågått sedan mitten av 1990-talet. Under den tiden har nedfallet av både kväve och svavel minskat, utom kvävemängden i Smålandsområdet som är ungefär oförändrad.

– Västkusten får mest nedfall. Där är nedfallet i dag fortfarande större än det var år 1995 i Norrland, säger Ulf Grandin.

Resultaten av de detaljerade studierna visar att algpåväxten varierar med kvävenedfallet. Hela 40-60 procent av barren på västkusten täcktes av alger år 1995. Nu ligger siffran runt 0-10 procent.

– I Norrland har kvävenedfallet alltid varit lågt och där ser vi inga alger. Sammantaget visar våra studier att mängden alger är en god indikator på kvävenedfallets storlek i ett skogsekosystem, säger Ulf Grandin.