Närmiljön i barns ögon

Att på egen hand våga gå eller cykla till skola, kompisar och aktiviteter är ett steg mot att bli en självständig individ. Eftersom barn och unga är de som utnyttjar närmiljön mest, är det viktigt att de upplever närmiljön som attraktiv och säker, så att de vill vara där.

Mycket kan dock upplevas som farligt av barnen. Ofta handlar det om trafiken, där också föräldrarnas rädsla och försiktighet kan begränsa barnen.
– Andra människor kan också vara begränsande. Det kan vara mopedåkare som upplevs som skrämmande när de kör fort eller kör där de inte får åka. Men det kan också vara gropar i vägen, mörka platser eller klotter, säger Kerstin Nordin som är doktorand vid SLU.

Stadsmiljön begränsar rörelsefriheten
Ulla Berglund och Kerstin Nordin vid SLU har tillsammans tagit fram metoden barnkartor i GIS. De har sedan testat den i olika miljöer, bland annat i två stadsdelar i Stockholm: Kungsholmen och Bredäng.

– På Kungsholmen visade det sig att barnen hade väldigt långt till sina platser. De svar som vi fick in visade att barnen är mycket hemma, de sade saker som ”jag går inte ut så mycket”. På Kungsholmen är det nära för vuxna, men inte för barnen, säger Ulla Berglund.

I Bredäng har barnen däremot närmare till sina platser. Här kunde och tordes de på egen hand ta sig till kompisar och aktiviteter.

Få med barnens perspektiv i planeringen
Tanken med barnkartor i GIS är att planeraren ska få med barnens perspektiv i arbetet. Stort fokus ligger på trafikfrågor eftersom skolvägen är viktig i den lokala planeringen. Men Ulla Berglund och Kerstin Nordin vill också komma åt de delar som rör vad barnen gör utomhus under sin fritid.

– Barnkartor i GIS arbetar både med hjärna och med hjärta.”Vilka vägar använder du till skolan” och ”har du en favoritplats utomhus” är exempel på frågor som vi ställer, säger Kerstin Nordin.

Barnen kan även ge förslag till förändringar. Trots att många varnade forskarna för denna fråga och sa att de bara skulle få in önskemål om fler tivolin har det visat att sig att barnen ofta är väldigt konkreta och realistiska i det som de skriver. Barnen kan föreslå att man lagar lampor, fotbollsnät och bänkar och att man tvättar bort obehagligt klotter.

Ulla Berglund och Kerstin Nordin berättar att det finns ett stort intresse för den här typen av information, inte bara när det handlar om att planera nya vägar eller förtätad bebyggelse, utan även när stora fastighetsägare vill fräscha upp sina bostadsområden. I dag står flera intressenter i kö för att få lära sig att använda barnkartor i GIS.

– Enligt FN:s barnkonvention har barn rätt att vara med och bestämma i frågor som berör dem. Samhällets planering av barns utemiljöer är ett exempel på när barn ska få göra sin röst hörd, säger Ulla Berglund.