Grönska på avslutad torvtäkt
En vanlig efterbehandling av gamla torvtäkter är skogsodling. Men inom naturvården finns det också ett stort intresse för att restaurera hydrologin på gamla torvtäkter och på så vis skapa våtmarker.
Lars Lundin, professor vid SLU, har tillsammans med flera kollegor* följt efterbehandlingen av två torvtäkter där man restaurerat hydrologin. Det handlar om Västkärr och Porla i Örebro län.
Resultaten visar att det kan gå att skapa en fungerande våtmark av en gammal torvtäkt. I Västkärr finns det i dag en grund fågelsjö där det växer kaveldun, tågarter, starr och vass. Vad gäller vattenkvaliteten är uttransporten av näringsämnen och metaller i samma storleksordning som för likartade grunda sjöar och våtmarker. Bottenfaunan är artfattig och försurningstålig. Vid den nyskapade Porlasjön växer tuvull, kärrull, starr, sileshår och vitmossa.
Det är exploatören av torven som i samråd med markägaren föreslår en efterbehandlingsplan till länsstyrelsen. Länsstyrelsen godkänner eller avslår efterbehandlingsplanen och slutbesiktigar också området efter slutförd efterbehandling.
*Elve Lode, Torbjörn Nilsson, Monika Strömgren och Sabine Jordan deltar också i projektet.
Skribent:
Ulla Ahlgren
Publicerad:
2011-04-04
I Västkärr har man riktat in efterbehandlingen på att skapa en våtmark. Foto: Lars Lundin, SLU
Fakta: Torv
Torv täcker 25 procent av Sveriges yta. På 0,1 procent av denna yta bedrivs aktiv torvtäkt (ca 10 000 hektar). De närmaste åren är 5 000–7 000 hektar aktuella för efterbehandling. Hälften av den torv som bryts används till trädgårdsodling och hälften blir energi.