Hotad jägare med elkänslig nos

Hajar och rockor ingår i den uråldriga gruppen broskfiskar. Deras förfäder började simma runt i världshaven för omkring 400 miljoner år sedan. Broskfiskar har som namnet antyder ett skelett av brosk till skillnad från strålfeniga fiskar som har ett benskelett.  Broskfiskar saknar också simblåsa och lungor vilket strålfeniga fiskar, som exempelvis gädda och lax, har. Världens största fisk, valhajen, är en broskfisk och kan bli minst 12 meter lång.

I svenska hav förekommer ett tiotal arter av hajar och rockor regelbundet och de förökar sig även här. Kända svenska broskfiskar är till exempel pigghaj, småfläckig rödhaj, hågäl, klorocka och knaggrocka. Räknar man med de arter som mer tillfälligt besöker svenska vatten blir det ytterligare ett tjugotal arter. Nästan alla svenska arter av broskfiskar är rödlistade (se fakta nederst). I världen känner forskarna till omkring 1 140 arter av broskfiskar, varav 500 hajar och 640 rockor.

Har hudtänder och elektriska sinnesorgan

Hajar är spolformiga och har oftast en eller två ryggfenor. Vissa hajar kan simma mycket snabbt. Det gäller exempelvis makon, en hajart som inte finns i Sverige. Den kan simma i 90 km/h.

En egenhet hos hajarna är att de har tänder över hela kroppen, så kallade hudtänder. Det har inspirerat simmare som utvecklat "hajdräkter" för att minska motståndet i vattnet. Hudtänderna ser ut som ett slags fjäll men utvecklingshistoriskt har de samma ursprung som våra tänder.

En annan speciell egenskap hos broskfiskarna är deras elektriska sinnesorgan, så kallade Lorenzinska ampuller. Det är särskilt utvecklat hos en del rockor. Vi ser det som små svarta prickar på nosen hos både hajar och rockor. Via detta organ kan hajar och rockor känna små skillnader i elektriska strömmar och på så sätt hitta bytesdjur.

De hajar som finns i Sverige lägger ägg och det gör även många rockor. Dessa ägg kan man ibland hitta ilandflutna på Västkustens stränder. De kan vara upp till 25 cm på längden.

Fisket ett allvarligt hot mot hajar

Vithajen är den mest omtalade och en av de mest fruktade av världens hajar. Den är en av ett fåtal arter som, när den kommer i kontakt med människor, ibland kan bita under vissa omständigheter och på vissa platser. Men det händer mycket sällan. Ingen av de arter som finns i Sverige utgör något hot mot människan.

Däremot utgör människor ett allvarligt hot för hajar. Det svenska beståndet av pigghaj har till exempel minskat med nittio procent de senaste tio, femton åren på grund av fiske. Även många arter av rockor minskar på grund av fiske och oavsiktliga bifångster. Sedan ett par år finns restriktioner för fisket.

Läget för hajarna är minst lika allvarligt över hela deras utbredningsområde i världen. Antalet hajar har minskat drastiskt i världen de senaste åren, bland annat på grund av en hög efterfrågan på hajfenssoppa. Det brutala fisket medför ett stort slöseri när de kapar fenorna och sedan dumpar kroppen. Hajar är särskilt känsliga för hårt fisketryck, eftersom de tar lång tid på sig att växa upp och får ganska få ungar.

FAKTA: Många broskfiskar rödlistade

Nästan alla svenska broskfiskar är rödlistade och har minskat kraftigt i antal de senaste 30 åren. Följande arter är rödlistade:

Brugd (CR), havsmus (EN), slätrocka (RE), vitrocka (NT), blåkäxa (VU), gråhaj (VU), håbrand (CR), knaggrocka (EN), håkäring (VU), pigghaj (CR).

RE= nationellt utdöd, CR= akut hotad, EN= starkt hotad, VU=sårbar, NT= nära hotad.

Ute i Skagerraks vatten simmar brugden (Cetorhinus maximus). Den är Sveriges största fisk och kan bli omkring 10 meter lång. Brugden livnär sig genom att sila plankton. Bild: Linda Nyman.