Manteldjuren är ryggradsdjurens närmsta släktingar
Havsbadande västkustbor har redan upptäckt dem. Halvt genomskinliga djur som växer i klasar på rep, bryggor och stenar. Vad kanske inte alla vet är att djuren kallas sjöpungar och ingår i gruppen manteldjur.
Forskare uppskattar att det finns mellan 2500 och 3000 arter manteldjur i världen. I svenska hav har man hittills hittat 53 arter av manteldjur, de flesta på västkusten. Ett viktigt kännetecken för manteldjur är att deras larver ser ut som grodyngellarver och har en ryggsträng precis som ryggradsdjuren inklusive människan. Det är förekomsten av en ryggsträng som gör att vi nu vet att manteldjur är ryggradsdjurens närmsta släktingar.
Sjöpungar har olika levnadssätt
De flesta av de svenska manteldjuren är så kallade sjöpungar. Några av sjöpungarna lever på bryggpålar eller rep och en del finns vid stränder. Störst bland de svenska arterna är tarmsjöpungen som kan bli 15 centimeter lång. De flesta svenska sjöpungar är mellan 2 och 10 cm långa. Det finns också sjöpungar som är betydligt mindre, bara några millimeter långa, och lever i kolonier. Några av dem, bland annat blomsjöpung, bildar vackra stjärn- eller blomlika överdrag på stora alger eller stenar .
Filtrerar näringspartiklar från vattnet
En typisk ensamlevande sjöpung omges av en så kallad mantel och ser ut som en liten säck, påse eller pung med två öppningar. I manteln finns det en inströmningsöppning där vatten tas in och en utströmningsöppning där det strömmar ut. Sjöpungen äter genom att fånga näringspartiklar ur det vatten som strömmar igenom djuret på ett mycket finmaskigt slemnät. En del sjöpungar är genomskinliga så att man kan se de inre organen, andra har läderartad eller knottrig hud. Många ensamlevande sjöpungar sitter tätt tillsammans i klungor. De kolonilevande sjöpungarna är ofta mycket små och sitter inom en gemensam mantel.
Salper är frisimmande och har ”jetdrift”
En grupp av manteldjur som lever i det öppna havet är salper. De är små och frisimmande djur som kan bli mycket vanliga där det plötsligt blir gott om mikroskopiska alger (=mat). Salper är dock sällsynta i Sverige. De har en framände och en bakände och kan simma snabbt med ”jetdrift” under korta sträckor. Salper har avancerad fortplantning med många olika stadier och förökar sig både sexuellt och genom knoppning.
Svanssjöpungar blåser upp sitt eget slemhus
En annan grupp frisimmande manteldjur är svanssjöpungarna. De är mycket små, bara en eller några få millimeter långa plus en svans som är ungefär lika lång. Bland manteldjuren är de ensamma om att ha kvar svansen som vuxna. Svanssjöpungar bor inuti ett egenbyggt hus av slem. Svansen använder de för att skapa en vattenström som drar in föda i huset. Det finns flera olika filter i huset och när dessa filter fylls igen av partiklar som inte går att äta lämnar djuret sitt hus, simmar iväg och blåser upp ett nytt hus. Svanssjöpungar finns både i Västerhavet och i Östersjön.
Många av manteldjuren är rödlistade på grund av kunskapsbrist
Enligt den senaste rödlistan är 23 arter av sjöpungar rödlistade av de svenska manteldjuren, de flesta av dem med kriteriet Kunskapsbrist (DD). Två av arterna bedöms som Starkt hotade (EN): dubbeltut (Polycarpa fibrosa) och gulbandsknopp (Styela atlantica).

Sjöpungen tvålbit, Ascidia virginea, är en ungefär 6 cm lång vanlig art som lever på klippor, skal och stenar från sju meters djup och nedåt. Bild: Helena Samuelsson.
Skribent:
Ann-Katrin Hallin
Publicerad:
2011-05-20
Tarmsjöpungen, Ciona intestinalis, är vår vanligaste sjöpung. Den kan du få se om du tar dig ett dopp i västerhavet. Bild: Helena Samuelsson.