Jycken gladare efter lång separation

Det finns också många hundar som regelbundet lämnas ensamma utan att visa några av dessa tydligt destruktiva tendenser. Men frågan är om det betyder att ensamtid inte spelar någon roll för hunden.

För att kunna förbättra vår förståelse för våra hundar och förebygga problem måste vi ta reda på mer om hundens känslosamspel med människan. Therese Rehn vid SLU har med hjälp av övervakningskameror och hjärtfrekvensmätare studerat tolv problemfria hundar i sina hem under olika långa separationsperioder.

Under ca 95 procent av den ensamma tiden var de tolv hundarna i försöket inaktiva. Hundarna fick vara ensamma under en halv, två eller fyra timmar och fick sedan träffa ägaren. Efter de två längre separationerna var de mer aktiva, viftade mer på svansen, skakade mer på kroppen och slickade sig mer om munnen, än om återföreningen skedde efter bara en halvtimme. Hundens beteende vid återseendet var oberoende av hur ägaren då betedde sig. Hunden visade sig också hälsa mer intensivt om det var kända människor som kom än om det var främlingar. Detta visar att hunden föredrar husse eller matte.

Ett barnpsykologitest, ASSP, har använts i tidigare hundtester för att utvärdera bandet mellan hund och människa, men visade sig inte vara ett tillförlitligt redskap. Beteendet vid återförening samt närhetssökande beteende ger ett bättre mått på de känslomässiga banden.