Ett varmare klimat ger mer kol i skogsmark

SLU-forskare har varje år under en tjugoårsperiod lagt ut påsar med tallbarr (litterbags) i barrskogar över hela landet. De har sedan hämtat in påsarna efter ett, två eller tre år och vägt dem noggrant. Resultaten visar att barren på de sydliga provtagningsplatserna verkar bli mer motståndskraftiga mot nedbrytningen under år tre.

– Ser man till tallbarrens vikt minskar den med ungefär 60 procent under de första två åren för att sedan minska långsammare. I norr är nedbrytningen mer konstant med en viktförlust på ungefär 20 procent per år, säger docent Ewa Bringmark vid SLU.

Kväve kan vara en förklaring
En förklaring kan vara den större tillgången på kväve.
– Kväve stimulerar till en början nedbrytarna så att processen går fort, men kan i senare stadier istället verka dämpande. Effekten beror troligen på att kvävenedfallet har varit och är större i södra Sverige än i norra. En annan möjlighet är att högre temperatur kan ge upphov till en motståndskraftigare humus, säger docent Lage Bringmark vid SLU.

Av stort intresse för kolbalansen
Forskarna har också studerat aktiviteten hos de nedbrytande organismerna i humusskiktet. De har mätt organismernas andning (respiration) under gynnsamma omständigheter i laboratoriemiljö och sett att den är högst i norr och minskar söderut (se figur nedan). Låg andning visar då på ett mindre nedbrytbart material.

– Om klimatet i norra Sverige alltmer börjar likna det i söder, kan man räkna med att denna inbromsning i nedbrytningshastighet flyttar norrut, säger Ewa Bringmark.

 

Från och med den 60:e breddgraden och norrut (blå markeringar) är organismernas andning konstant hög (vid 20°C, mg CO2/g och tim). Detta visar på en större nedbrytbarhet av det organiska materialet.
Karta: Jakob Nisell/SLU. Diagram: Ewa Bringmark och Lars Sonesten

Blir det varmare kommer dessutom träden att börja producera mer barr, vilket också påverkar mängden organiskt material på och i marken.
– Den nordliga barrskogen med allt sitt organiska material är viktig för koldioxidbalansen. Därför är kunskap om sådana här förändringar av det organiska materialets öde av stort intresse, säger Lage Bringmark.