Positiv utveckling för bottenfauna i södra Sverige

Ulf Bjelke vid Artdatabanken har tillsammans med Leonard Sandin och Jens Fölster vid institutionen för vatten och miljö analyserat 6 000 bottenfaunaprover från rinnande vatten i Götaland och Svealand. Proverna har samlats in från 1980-talet och fram till i dag. Målet med studien var att se om det skett förändringar av bottenfaunan i vattendrag i södra och mellersta Sverige.

Forskarna valde att studera förekomsten av de elva vanligaste arterna av bottenfauna (se nedan). Resultaten visade att de flesta arterna har ökat i antal under den aktuella tidsperioden, bland annat Hydropsyche siltalai. Den största ökningen skedde under 1990-talet, för att sedan stabiliseras. Ofta är tätheten av en art mycket hög, det kan handla om mer än 100 individer per kvadratmeter. Detta innebär att dessa arter har en stor betydelse för ekosystemprocesser i strömsträckor i rinnande vatten, till exempel vad gäller nedbrytning, filtrering av vatten och som fiskföda.

Antalet individer hos en art visade sig kunna variera stort mellan åren. För att närmare studera dessa variationer gjorde forskarna en analys där de tog hänsyn till vattenkemi och klimatologiska data. För några enskilda arter kunde ett tydligt samband påvisas: dagsländor var till exempel betydligt vanligare efter regniga somrar än efter torra. Vad gällde samband mellan vattenkemi och individantal visade det sig att studien måste ske på en finare regional nivå för att resultaten ska bli tydliga.

Undersökta arter:

• Baetis rhodani, dagslända
• Hydropsyche siltalai, nattslända
• Nigrobaetis niger, dagslända
• Leuctra hippopus, bäckslända
• Amphinemura sulcicolli, bäckslända
• Heptagenia sulphurea, dagslända
• Limnius volckmari, skalbagge
• Asellus aquaticus, sötvattensgråsugga
• Elmis aenea, skalbagge
• Agapetus ochripes, nattslända
• Polycentropus flavomaculatus, nattslända

Sötvattensgråsuggan Asellus aquaticus är en av Sveriges mest allmänna sötvattensarter och förekommer i de flesta grunda vatten. Denna art avviker från mönstret hos de flesta undersökta arterna genom att fler individer per kvadratmeter påträffades under 1980-talet jämfört med 2000-talet. En förklaring till detta kan vara förändrad konkurrens. Foto: Christopher Reisborg, SLU