Vegetationen följs på distans
Med moderna, automatiserade fjärranalysmetoder blir det enklare att registrera hur trädgränsen flyttar sig i bergen eller hur buskar och gräs etablerar sig på savannen. Stora och otillgängliga skogar och andra naturområden kan övervakas snabbt och billigt, till nytta för naturvården.
Professor Håkan Olssons forskargrupp bedriver forskning inom fjärranalys. Gruppen utvecklar metoder för att mäta skog och annan vegetation på avstånd. Med hjälp av data från digitala kameror, skannande laserinstrument och radar placerade på satelliter eller flygplan tar de fram datorbaserade kartor. Kartorna används bland annat av naturvårdsmyndigheter och forskare.
– Just nu pågår ett teknikskifte. Tidigare kartor i 2D överförs till 3D i och med att hela Sverige laserskannas, vilket beskriver markens höjdvariation, säger Håkan Olsson. Därutöver kan mängden vegetation och dess höjd mätas automatiskt med laserdata, digitala flygbilder och radar.
Med denna teknik kan man exempelvis följa hur fjällens trädgräns förflyttas med ett varmare klimat eller hur obrukade öppna landskap växer igen.
– Att kunna följa etableringen av buskar och träd i högt gräs är lika relevant för den afrikanska savannen som för det svenska jordbrukslandskapet.
Text: Karin Nilsson (ur New Insights 2012)
Publicerad:
2012-06-14
Punktdata från flyglaserskanning. Illustration: Eva Lindberg
Bättre kartor över fjäll och skog
Forskarna Heather Reese och Eva Lindberg ingår båda i professor Håkan Olssons forskargrupp.
Med hjälp av förfinad satellitbildsklassning håller Heather Reese på att ta fram en naturtypskarta över fjällen baserad på satellitbilder. Hon använder fältdata och flygbildstolkade provytor från två nationella miljöövervakningsprogram som referensdata.
På en satellitbild återges olika vegetationstyper med olika färger. Med hjälp av de tolkade flygbilderna och fältdata kan hon identifiera vegetationen, till exempel frisk eller torr rished, och finna motsvarande områden i satellitbilden.
– Sedan hittar datorprogrammet alla andra pixlar i satellitbilden med samma färg och därmed samma vegetationstyp. På så sätt får vi fram en karta, säger Heather Reese.
Kartan är tänkt att användas av naturvårdsmyndigheter för miljöövervakning av skyddade områden i fjällen bland annat så kallade Natura 2000-områden. Natura 2000 är ett nätverk inom EU som verkar för att skydda och bevara den biologiska mångfalden.
Eva Lindberg använder data från flygburen laserskanning tillsammans med fältdata för att ta fram kartor över skogens olika vegetationsskikt.
– Med flygbilder får du bara fram skogens översta trädskikt. Vårt mål är att skatta höjd och täckning av fältskikt, buskskikt och olika trädskikt, det vill säga hur skogens struktur ser ut i vertikalled, säger Eva Lindberg.
Kartor över skogens vegetationsskikt är intressanta inom naturvården. De ger till exempel bättre bakgrundsdata för att skatta ett områdes naturvärden eller för att hitta arter som kräver en viss livsmiljö.