Projekt 2: Marknadsnära djurhållning i stad och stadsnära miljö – zoonoser, foder och sanitet

Huvudprojektledare: Sofia Boqvist

Delprojekt 1: Zooonotiska infektioner hos nötkreatur i stadsnära miljöer i Uganda

Projektansvarig: Sofia Boqvist, Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap

Populärvetenskaplig sammanfattning

I takt med att allt fler människor flyttar till städer och inkomsterna generellt ökar skapas en ökad efterfrågan på animalieprodukter, framför allt i utvecklingsländer. Detta leder till ökad småskalig djurproduktionen kring och i städer. Det finns flera fördelar med en sådan djurproduktion, t ex närhet till marknader, och en viktigt inkomst- och proteinkälla. Samtidigt finns det flera utmaningar med djurproduktion i tätbefolkade områden. En av dessa är spridning av smittsamma djursjukdomar, inklusive zoonoser. Zoonotiska sjukdomar har negativ effekt på djurhälsa och på djurproduktion, och orsakar dessutom sjukdom hos människa. 
Detta projekt bedrivs i samarbete med Makerere University i Kampala, Uganda. Huvudfokus är på den zoonotiska bakterien brucella, som orsakar reproduktionsstörningar hos djur och allvarlig sjukdom hos människa.
Projektet syftar till att undersöka betydelsen av brucellos i småskalig djurproduktion i stadsnära miljöer, risker för smittspridning samt vilka socio-ekonomiska faktorer som kan vara av betydelse för förekomst och spridning av brucellos. Projektet bedrivs i norra och centrala delar av Uganda. För att nå syftena kommer fältepidemiologiska undersökningar att göras som omfattar provtagning av nötkreatur och mjölk, insamlande av epidemiologiska data via intervjuer samt tillhörande serologiska-, bakteriologiska och epidemiologiska analyser.

Delprojekt 2: Foder till livsmedelsproducerande djur i stadsnära miljöer i Uganda

Projektansvarig: Jan Erik Lindberg, Institutionen för Husdjurens Utfodring och Vård

Populärvetenskaplig sammanfattning

Brist på foder är den huvudsakliga begränsningen för djurproduktion och inköp av foder är inte ett alternativ för fattiga hushåll. I städer och stadsnära områden har bönderna ofta begränsad möjlighet att odla eget foder till djuren och det finns svårigheter med att transportera och köpa in foder. Därför utfodras djuren med restprodukter av olika slag. Dock är mängden och kvalitén på dessa foder inte tillräcklig för att husdjuren ska producera bra. Dessutom är det brist på kunskap om hur tillgängliga lokala foderprodukter, så som restprodukter från fodergrödor, kan utnyttjas på ett optimalt sätt. Genom att bättre utnyttja tillgängliga foderresurser till djur, kan produktionen förbättras, vilket i sin tur ger ett produktionsöverskott. En ökad produktion ger många fördelar då det ger bättre möjligheter för fodersäkerhet och näringsintag, och kan dessutom inbringa inkomster om det säljs på marknadsplatser.

Projektet syftar till att identifiera, kvantifiera och näringsmässigt bestämma tillgängliga foderresurser i stadsnära miljöer i Kampala, Uganda. Identifikation och kvantifiering kommer att göras i nära samarbete med forskare på Makerere University och lokala bönder, rådgivare och handlare i Kampala. Representativa prover av identifierade fodermedel kommer att samlas och analyseras för att bedöma energi- och näringsvärde. Baserat på data som erhålls kommer näringsmässigt balanserade foderstater till olika djurkategorier (grisar, fjäderfä och mjölkkor) att formuleras. Denna information ska presenteras i faktablad och broschyrer för att sprida kunskap till lantbrukare och personer inom lantbruksundervisning.

Delprojekt 3: Säker gödselhantering

Projektansvarig: Björn Vinnerås & Cecila Lalander, Institutionen för energi och teknik

Populärvetenskaplig sammanfattning

Gödselhantering utgör alltid en risk för spridning av smittsamma sjukdomar, till djur såväl som till människor. Flera zoonotiska sjukdomar (som infekterar både djur och människor) är vanliga i gödsel, t.ex. Salmonella, Chryptosporidia, Ascaris. För djur som hålls i stadsnära miljöer finns det sällan någon naturlig avsättning för gödseln. I Kampala idag, finns det många djur och man har i huvudsak tre sätt att hantera gödseln: en tredjedel av gödseln används som växtnäring till lokala odlingar, en tredjedel förpackas i säckas och säljs som gödningsmedel medan den återstående tredjedelen inte hanteras utan lämnas på gatan som en förorening. Dessa tre hanteringssätt utgör en risk för spridning av smittsamma sjukdomar, både till djur och människor. Med ett behandlingssteg mellan utsöndringen och användning skulle det vara möjligt att bryta smittvägen. Gödseln är dessutom väldigt värdefull för de stadsnära, ofta utarmade jordarna. Förutom näringsämnena i gödseln kan den användas för att producera foder, t.ex. för att mata maskar eller fluglarver som sedan kan utfodras till djur. Denna hantering skulle kunna vara en värdefull inkomst för lantbrukarna i den stadsnära miljön. Båda användningsområdena, som gödsel och foder, medför risk för smittspridning. Detta projekt tittar närmare på metoder för att hygienisera gödsel och det potentiella djurfodret och samtidigt bibehålla eller öka deras kommersiella värde.

Lokal samarbetspartner: MSc Allan Komakech, Makerere unitersitetet, Institutionen för Lantbruks & Biosystemteknik.