Huvudprojektledare: Christina Dixelius

Delprojekt 1: Resistensförädling i sorghum

Projektansvarig: Christina Dixelius, Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik

Populärvetenskaplig sammanfattning

Vi har under de senaste åren arbetat tillsammans med framför allt forskare vid Makerere universitetet, Kampala, Uganda med att förbättra en rad egenskaper i sorghum. Sorghum är en mycket viktig stråsädesgröda i Östra Afrika inte minst för att den är förhållandevis torktålig. En egenskap som får allt större betydelse i klimatanpassningsarbetet. Majs är en genetiskt nära släkting till sorghum. I ett tidigt stadium ser unga plantor från de två gräsarterna väldigt lika ut men skillnaderna hos fröställningarna är mycket stora. Avkastningen i Östra Afrika ligger på en nivå strax under 1 ton/ha, till skillnad från sorghum-odlingar i USA som kan generera 6-7 gånger högre skördar. För att förbättra avkastningen krävs bättre utsäde, men även tillförsel av näring till den magra afrikanska jorden. Vi arbetar med ett nytt sorghum-material för att öka skördarna genom att förbättra resistensegenskaperna mot en rad svampsjukdomar. Förutom att identifiera bra resistenskällor är det också viktigt att förstå om egenskaperna påverkar varandra när de kombineras eller för med sig negativa konsekvenser på andra områden. Därför kommer ett antal utvalda geners funktion och reglering att studeras i olika genetiska bakgrunder.
En sidoeffekt av vårt arbete är att behovet av kemiska bekämpningsmedel kan hållas på en låg nivå. En bonde i Uganda får inte så stora inkomster för sina produkter för att kunna köpa växtnäring och bekämpningsmedel. Det finns dock en stor potential att utveckla sortmaterialet och därmed diversifiera sorghum som råvara. Till exempel, maltvarianter lämpade för bryggeriindustri och fermenterade livsmedel, bioenergisorter, alternativt proteinrika varianter för foder och humankonsumtion. Nya tillämpningar/innovationer baserat på sorghum som råvara kommer att inventeras tillsammans med kollegorna i Östra Afrika.

Delprojekt 2: Kartläggning och nyttjande av befintliga genetiska resurser av den knölproducerande växten jordmantel (Cyperus esculentus) i Kenya och omgivande regioner.

Projektansvarig: Anders  S. Carlsson, Växtförädling och bioteknik

Populärvetenskaplig sammanfattning

För att komma tillrätta med och lindra problemen med undernäring har användningen av näringsrika livsmedel med lokal eller regional förankring ofta förordats. Knölar från knölproducerande grödor som jamsrot, sötpotatis och kassava är bland de vanligaste förekommande stapelgrödorna som fyller en sådan uppgift över stora delar av Afrika. I detta avseende är den knölproducerande jordmandeln (Cyperus esculentus) eller yellow nutsedge, att betrakta som en försummad växt men med en lovande potential som gröda. Även om den kanske mest är känd som ett ogräs, är den samtidigt uppskattad på grund av sina högst näringsrika knölar vilka har ett högt procentuellt innehåll av stärkelse (ca 35%), olja (ca 25%) och socker (18%). I ett par länder som tex Nigeria och Elfenbenskusten odlas den också i en omfattning som även innefattar en viss export av dess knölar.
Detta projekt syftar till att kartlägga förekomsten och potentiell exploatering av jordmandel som en knölgröda i Kenya och omgivande regioner. Insamling och undersökning av den genetiska variationen bland olika populationer av denna växt samt hur upplagringsnäringen varierar i dess knölar, kommer att ge oss värdefull information om den genetiska resurs som de lokala och regionala bestånd av jordmandel utgör i denna del av Östafrika. Jordmandel-populationer som identifieras som särskilt lovvärda vad gäller knölsammansättningen av näringsämnen kommer att undersökas närmare i odlingsförsök där knölavkastning och innehållssammansättning kommer att studeras. Dessa odlingsförsök kommer också att bidra till en förbättrad kunskap om hur jordmandel lämpligen odlas i denna del av Afrika och fungera som ett slags skyltfönster för denna potentiella knölproducerande gröda.