Projektledare: Ewa Wredle

Delprojekt 1: Hållbara beten och förbättrad fodertillgång till mjölkkor på landsbygden i Uganda

Projektansvarig: Ewa Wredle, Institutionen för husdjurens utfodring och vård

I Uganda är nötkreatur mycket viktiga för människor. Dels för att de producerar livsmedel men även för att de har en stor kulturell och social betydelse. De allra flesta nötkreatur, ca 85%, hålls på naturliga betesmarker på landsbygden. Tillgång på bra betesmarker och foder är avgörande för att djuren på ett effektivt sätt ska kunna producera kött och mjölk. Det finns dock flera utmaningar för en tryggad livsmedelsförsörjning. En bra betesdrift försvåras av den pågående landförstöringen som gör marken obrukbar, men också av en växande befolkning som tar mer mark i anspråk. Problemen förväntas öka i framtiden på grund av klimatförändringar med längre torrperioder. Redan idag märker lantbrukarna att regnen inte kommer när de förväntas komma och dagar med torrt väder har ökat. Brist på foder under framförallt torrperioderna minskar mjölkproduktionen men det innebär också att det är svårare att få korna dräktiga. Under långa torrperioder kan lantbrukarna till och med ha problem med att få djuren att överleva. Syftet med detta projekt är dels att utveckla betesstrategier som gör betesmarkerna mer hållbara, men också att försöka hitta alternativa fodermedel under framförallt torrperioderna. En viktig del av projektet är att utvärdera de olika gräs och örter som finns på betesmarkerna, vad gäller protein- och energiinnehåll, och därefter ge utfodringsrekommendationer till lantbrukarna. Projektet kommer att genomföras i nära samarbete med ett flera lantbrukare i sydvästra Uganda.

Delprojekt 2: Fruktsamhet hos mjölkkor i Uganda och betydelse för besättningens lönsamhet

Projektansvarig: Renée Båge, Institutionen för kliniska vetenskaper

God fruktsamhet är en grundförutsättning för hög produktivitet och lönsamhet. Bristande fruktsamhet medför ekonomiska förluster och är en vanlig orsak till att kor slås ut.
Projektet fokuserar på kor vid tiden runt kalvning, en för kon riskfylld period förknippad med många hälsostörningar.  Efter förlossningen är det vanligt att kon får livmoderinflammation, vilket har stor betydelse för kons framtida fruktsamhet, mjölkproduktion och besättningens ekonomi.
Grundorsaken är oftast brister i skötsel och utfodring runt kalvning. Genom att förstå vilka riskfaktorer som finns för livmoderstörningar och de ekonomiska konsekvenserna kan man motivera bonden till förebyggande åtgärder.
Gårdar kommer att besökas för att samla information om rutiner kring kalvning. Kor som nyligen kalvat kommer att undersökas. Praktiska rekommendationer anpassade till rådande omständigheter kommer att föreslås. Målet är att hålla korna friska genom kalvningsperioden för att de ska vara fortsatt fruktsamma, producera mjölk och bli långlivade i besättningen.
I samband med projektet anordnas kurs för kollegor på veterinärfakulteten i metoder för att diagnosticera livmoderstörningar, t ex gynekologiskt ultraljud. Kurs ordnas för mjölkbönder i skötsel och utfodring av sinkor och nykalvade kor för förbättrad fruktsamhet. 
 

Delprojekt 3: Effektivare husdjursproduktion på landsbygden i östra Afrika

Projektansvarig: Erling Strandberg, Institutionen för husdjursgenetik

Lokala raser är ofta väl anpassade till tropisk och svår miljö men är lågproducerande. Detta gör att de riskerar att bli utkonkurrerade av exotiska raser, ofta genom dåligt planerad inkorsning. Det kan i sin tur leda till för hög inblandning av exotiska raser som inte tål den tuffa miljön. Därför är det viktigt att utarbeta avelsstrategier för dessa raser för att bevara de gener som är viktiga för hälsa och överlevnad samtidigt som man ökar produktiviteten. Syftet med detta projekt är att undersöka möjligheterna att genetiskt förbättra två specifika djurpopulationer som vi bedömt som särskilt viktiga för livsmedelsförsörjningen i östra Afrika. Den första populationen är en fårras, Red Maasai, som finns framför allt i Kenya och Tanzania, och som visat sig ha hög resistens mot inälvsparasiter och bra förmåga att överleva torrperioder, men där det saknas en fungerande avelstrategi och tydliga avelsmål. Vi kommer att undersöka produktionsförhållanden, användning, överlevnad, produktion mm genom olika intervjumetoder och dessutom utvidga en redan startad fårkontroll med registrering av diverse uppgifter om djuren. Dessutom kommer vi att undersöka vilka egenskaper som bör ingå i avelsmålet och deras inbördes vikt. Allt detta är en förutsättning för ett lyckat avelsarbete.  I den andra studien har vi fokuserat på att undersöka trypanotolerans i fyra raser i Etiopien, och visat att en ras, Sheko, är klart överlägsen. Vi kommer att ha en workshop med forskare, konsulenter och bönder för att försöka hitta möjligheter att utnyttja denna genetiska resurs så bra som möjligt, antingen som ren ras eller genom inkorsning.

Den 12 oktober 2011 anordnade projektet en workshop för och med lokala bönder på FARAJA-insitutet i Isinya, Kenya.  Följ länken för mer information om workshopen:  "Sustainable breeding strategies for ruminants in Eastern and Southern Africa: Farmer workshop".

Delprojekt 4: Studier på Afrikansk svinpestvirus och dess genetiska variation i olika värddjur med speciell fokus på dess fästingvektor

Projektansvarig: Mikael Berg, Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap

I Uganda utgör svin en huvudsaklig proteinkälla och hålls av ca 19 procent av landsbygdens hushåll.  Man uppskattar att det finns drygt två miljoner grisar i Uganda. Man har från myndighetshåll framhållit svin som ett mycket lämpligt djur för att öka inkomster hos fattiga människor, men även hos större producenter, på grund av dess stora kullstorlekar och att de snabbt når slaktvikt.
Men detta innebär också problem med smittsamma sjukdomar som i värsta fall kan slå ut produktionen. Till de mest allvarliga sjukdomarna hör Afrikansk svinpest som orsakas av ett virus, Afrikansk svinpestvirus.  Det finns inga botemedel eller vacciner mot detta virus. När ett utbrott sker får detta oerhörda konsekvenser för bonden och stor lidande för djuren. Symtomen kan variera signifikant och därför är det ibland svårt att avgöra om grisarna har sjukdomen.  Det finns således varianter av viruset där sjukdomen blir mer eller mindre allvarlig. Smittan sker i vissa fall från vilda grisar (vårtsvin, buskgrisar) som är naturliga reservoarer via en typ av mjuka fästingar (Ornithodoros) till tamsvinbesättningar. Till stora delar sker dock smittan via infekterade tamsvin eller köttprodukter. Detta beror på okunskap om smittämnet och att man dessutom inte får kompensation för bortfall och därför transporterar sjuka grisar för slakt. Det finns många obesvarade frågor om virusets epidemiologi och livscykel som måste utredas innan effektiv bekämpning kan påbörjas. Syftet med detta delprojekt, som ingår i ett större projekt, är att studera viruset i fästingvektorn genom så kallad viral metagenomik, som är en kombination av molekylära metoder och avancerad bioinformatik. Detta kommer ge en ökad kunskap om virusets överlevnad och spridningsförmåga i vektorn.