Forskningsprojekt: Gåtan med hjärtmuskelsjukdom - Kan katten hjälpa oss hitta svaren?

Senast ändrad: 08 maj 2024
forskare-åsa-ohlsson-vid-slu

Katter är sett till antalet vårt allra vanligaste sällskapsdjur och drabbas liksom oss människor av den allvarliga hjärtmuskelsjukdomen kardiomyopati. En dödlig sjukdom som idag inte går att förutse på ett enkelt sätt, varken utifrån arv eller miljö. Därför har Åsa Ohlssons forskargrupp nu tilldelats uppdraget att vidare undersöka varför vissa djur drabbas av just kardiomyopati - och om samma genetiska orsakssamband kan gälla för (och överföras till) människor.

Kardio-myo-pati, ett komplext begrepp som i folkmun kan översättas till hjärt-muskel-sjukdom. En grupp av sjukdomar som kan utvecklas i olika former, och drabba såväl katter och hundar som oss människor. 

När människor drabbas finns ofta bara en lösning: hjärttransplantation. För våra djur är det idag en sjukdom utan botemedel - där veterinärer endast kan bistå med att lindra smärta och besvär.

För att hitta nya sätt att både bota och förhindra den allvarliga sjukdomen lyfts nu den stora frågan in i rampljuset: Vad är det som orsakar sjukdomen - egentligen?

Kattens hjärta - öppnar möjligheter att hitta svaren

Vi vet sedan tidigare att de här hjärtsjukdomarna ofta är genetiskt kopplade, men det är inte riktigt så enkelt, för sjukdom kan till synes också hoppa över generationer eller drabba bara en del av en syskonskara, och varför vet vi inte - ännu. Men det talar helt klart för att det är mer än vårt DNA som styr, säger Åsa Ohlsson, projektledare i forskningsprojektet.

Därmed söker nu forskarna andra möjliga förklaringar. Både sådant som kan ske inuti kroppen, och sådant som kan påverkas av ämnen vi utsätts för i vår omgivning.

Foto Lisa Chröisty av forskare Åsa Ohlsson (72-smal).jpgKan kattens hjärta vara vägen till nya upptäckter kring hjärtsjukdomen kardiomyopati? Foto: Lisa Chröisty

När det gäller många andra sjukdomar är det idag fullt möjligt att studera det drabbade organet under tiden sjukdomen utvecklas i kroppen, genom så kallad biopsi. Då plockas en liten, liten bit av organet ut och studeras. 

Men gällande hjärtsjukdom är det inte ett alternativ. Hjärtat är nämligen svårt att ta en biopsi på utan att störa dess livsviktiga funktion i kroppen. Därför är den enda möjligheten att studera hjärtan, friska som sjuka, genom provtagning efter döden.

Det vi behöver för att lära oss mer är alltså färsk hjärtvävnad. Men det är ofta både etiskt och moraliskt svårt att motivera att få tillgång till hjärtat på en avliden person inom bara minuter efter de har dött, säger Åsa Ohlsson och fortsätter:

– Med våra djur finns dock ofta en annan inställning, inte minst för att djurägare ofta vill förhindra att fler drabbas av vad de själva gått igenom. 

Därför vänder sig forskarna nu till djuren - katt och hund - för att lära mer om de möjliga orsakerna till kardiomyopati. En fantastiskt möjlighet, eftersom sjukdomarna är mycket lika mellan katt, hund och människa. På så vis hoppas forskarna inte bara öka förståelsen för utvecklingen av kardiomyopati hos våra vanligaste sällskapsdjur, utan också förhoppningsvis senare kunna överföra kunskapen även till oss människor.

Gåtan bakom vad som förändrar uttrycket i vårt DNA

Alla våra egenskaper finns “nedskrivna” i det som kallas för vårt DNA: Likt en lång kod som ryms i alla våra celler, alldeles oavsett om det är en hjärn-, hud- eller en hjärtcell.

– Cellens uppgift styrs genom att den bara har tillgång till en liten, liten del av DNA-koden som är “olåst” och därmed läslig för just den cellen. Resten av koden finns också där, i varenda cell, men låst och otillgänglig. Det är delvis därför en hjärncell fungerar som just en hjärncell och inte en levercell.

Men detta kan förändras. Dels på grund av felaktig modifiering av det maskineri i kroppen som ska se till att rätt områden är låsta eller olåsta, och dels på grund av miljöfaktorer och levnadsvanor.

– Man vet att hur vi lever kan påverka sjukdomsutvecklingen och så är även fallet i högsta grad när det gäller kardiomyopati. Det finns naturligt förekommande ämnen i vår miljö, men även kemikalier som vi utsätts för, som kan ändra dessa modifieringar för hur DNA:t i en cell är “öppet” eller “otillgängligt” för avläsning. Något som då kan leda till att cellerna tappar möjligheten att utföra sin tänkta uppgift. Och det behöver vi undersöka - och förhoppningsvis hitta svar kring, säger forskare Åsa Ohlsson.

Drömscenariot: Att låsa upp historisk bank av information

Förutom hjärt-proverna från de katter och hundar som deltar i studien finns också en stor forskningsbank med historiskt hjärtmaterial insamlat över många decennier tillbaka, från djur som obducerats. Men ännu har ingen hittat rätt metod för att undersöka och jämföra dessa prover. Det eftersom det finns stora utmaningar med den typen av arkiverade vävnader, som ofta av tiden blivit i nedbrutet skick - vilket försvårar processen. Så vill man använda sådan vävnad för att kunna besvara frågan om hjärtmuskelsjukdomen kardiomyopati behöver forskarna förfina sina metoder - så att de kan fungera både på nutida och historiskt material.

– Om vi knäcker den koden har vi en guldgruva av material att undersöka och jämföra med bakåt i tiden för att se hur generationer av både katter, hundar och faktiskt människor har nedärvt den här sjukdomen - och hos vilka den blommat ut och varför.

Något som skulle skapa en helt annan tyngd i vetskapen om varför de här hjärtfelen uppstår. Och - möjligen öppna upp för många fler, ännu outforskade, möjligheter.

Foto Lisa Chröisty av forskare Åsa Ohlsson vid SLU.jpg

En studie där många tekniker kombineras för att lösa gåtan om den komplexa sjukdomsgruppen. I studien kommer tre former av kardiomyopati att studeras närmare:  DCM (vanligaste formen hos hund), HCM och RCM (vanligaste samt näst vanligaste formen hos katt). Alla dessa tre former drabbar även människor i olika grad. Foto: Lisa Chröisty

Ready, set, go.

Eftersom sjukdomsvarianterna DCM, HCM och RCM alla förekommer hos människa kommer både katter (som främst drabbas av HCM och RCM) och hundar (som istället oftast utvecklar DCM) att delta i projektet. Allt för att skapa förutsättningar att sedan kunna överföra resultatet till människa.

Projektet är nu precis uppstartat och tre verkligt spännande år väntar. Kanske kan upptäckterna komma att bidra till framtida förändring av medicinen, och bidra till att rädda livet på de hjärtsjukdomen kardiomyopati annars drabbat.

Foto Lisa Chröisty av forskare Åsa Ohlsson (20).jpg“Kan vi öka sannolikheten att fler, både djur och människor, får leva ett värdigt och långt liv - då har vi lyckats väl. Jag hoppas att vi kan komma i alla fall en bit på vägen”, avslutar Åsa Ohlsson.

Fakta:

  • Forskningsprojektet finansieras av Formas med 2 999 601 SEK. 
  • Startades upp årsskiftet 2023/2024 och väntas pågå till årsskiftet 2026/2027.
  • Projektet leds av forskare Åsa Ohlsson och en forskargrupp vid SLU bestående av:

Projektet planeras genomföras i tre steg, kort beskrivet som:

  1. Utvärdera om det finns epigenetiska modifieringar av DNA:t som går att koppla till hjärtsjukdomen kardiomyopati hos katter och hundar genom att studera färsk insamlad hjärtvävnad från katt och hund.
  2. Undersöka lagrad vävnad från samma individer man samlat färsk vävnad från för att försöka identifiera metoder som klarar av att hitta dessa epigenetiska modifieringar i både färsk och lagrad hjärtvävnad. De framgångsrika metoderna planeras sedan användas för att undersöka även övrig arkiverad vävnad - banken med information som idag är otillgänglig - men som skulle kunna bli en stor tillgång med rätt metoder.
  3. Vid framsteg i studien är planen att även tillämpa samma framarbetade metoder på arikverad mänsklig hjärtvävnad.

Kontaktinformation

Åsa Ohlsson, forskare
Institutionen för husdjurens biovetenskaper, SLU
asa.ohlsson@slu.se, 018-671352.