Föreläsningar med SLU:s seniora miljöanalysspecialister

Miljöövervakning av skog och mark för internationella åtaganden inom klimatområdet

Föreläsare: Mattias Lundblad, forskare på institutionen för mark och miljö, SLU.

Sammanfattning

SLU:s inventering av växthusgaser fyller en viktig roll för uppföljning av klimatstrategier och avtal. Långsiktig miljöövervakning är väsentlig för att uppfylla nationella miljömål och internationella krav på rapportering. Kontinuerlig utveckling av metoder genom forskning behövs för att fånga samhällets ständigt förändrade behov och krav. Mattias Lundblad berättar i sin föreläsning om arbetet bakom klimatrapporteringen för skog och mark och utvecklingen framåt.

SLU sammanställer Sveriges rapportering av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning och skogsbruk (LULUCF-sektorn) till FN:s klimatkonvention (UNFCCC) och EU.

Rapporteringen används för att följa upp utsläppsutvecklingen från markanvändning och skogsbruk gentemot de reduktionsåtaganden länderna åtagit sig under FN:s globala Parisavtal. Fördelningen av EU:s åtagande inom Parisavtalet och rapporteringskraven för EU:s medlemsländer regleras i ett antal EU-förordningar.

I rapporteringen av LULUCF-sektorn ingår förändringar i markens och skogens kolförråd och utsläpp av andra växthusgaser från all brukad mark i Sverige, motsvarande 74 procent av den svenska land- och sötvattensarealen. De viktigaste underlagen för beräkning av utsläpp och upptag kommer från SLU:s miljöövervakning av skog och mark (SLU Riksskogstaxeringen, Markinventeringen samt Mark- och grödoinventeringen).

Skog och mark tar naturligt både upp och avger växthusgaser, som när koldioxid tas upp i samband med fotosyntesen och avges vid naturlig nedbrytning eller genom att skog avverkas. Generellt tar svensk skog och mark totalt sett upp mer kol från atmosfären än vad som avges. Det innebär att kolförrådet ökar i skog och mark, ett nettoupptag.

Den senaste rapporten visar att störst nettoupptag av kol sker i levande trädbiomassa och mineraljord på skogsmark, men även genom lagring av kol i långlivade träprodukter. Störst nettoutsläpp av kol till atmosfären kommer från dränerad torvmark på skogsmark eller jordbruksmark. Utsläpp förekommer även när skogsmark och jordbruksmark exploateras och det kol som finns inbundet i biomassa och mark frigörs.

Underlagen från SLU Riksskogstaxeringen och Markinventeringen har tillsammans med olika rumsliga underlag använts för att ta fram kartor över kolförråd och kolförrådsförändringar. Sådana underlag kan vara användbara för att beräkna effekten på kolbalansen av exploatering eller när man vill identifiera områden för åtgärder för att bevara eller öka kolförråden.

Aktuella länkar

Mullrikare jordbruksmark tema för kungens miljöprofessor 

Kunskap om miljöförändringar – en förutsättning för kloka beslut 

SLU lanserar kolkartor: en helt ny kartprodukt över kolförråd i marken

Hur beräknar vi Sveriges kol- och växthusgasbalans i skog, mark och vatten, seminarium mars 2023

Värt att veta 27 april 2022: Skogens bidrag som kolsänka och förnybar resurs 

SLU håller koll på växthusgaser i skog och mark 

Rapport:Kolförråd och kolsänka i skog och mark inom Stockholms stad 

I media

Svensk skog binder mindre koldioxid tvärtemot eu-mål

Forskare: Missuppfattningar om biobränslens klimatpåverkan styr debatten

Debatt om klimatrapportering

Viktig utredning som berör torvbruket överlämnad

Marint områdesskydd – rådgivning, forskning och effekter av åtgärder

Föreläsare: Mattias Sköld, forskare vid institutionen för akvatiska resurser, SLU.

Sammanfattning

Arbetet med marint områdesskydd har intensifierats under senare år. En bakgrund är stärkt policy såväl nationellt, på EU-nivå och globalt med nya mål om skydd av 30 procent av våra havsområden, varav 10 procent skall vara strikt skyddade. Mattias Sköld kommer i sin föreläsning att berätta om hur marint områdesskydd har utvecklats med avseende på förutsättningar, miljöanalys, forskning och genomförande med exempel från egna erfarenheter.

Sveriges första marina skyddsområde var Gullmarns naturreservat som bildades år 1983. Det är sent jämfört med bevarandearbetet på land, där flera naturreservat och nationalparker i Sverige kom till i början av 1900-talet. Ett av skälen till att marina skyddsområden har bildats så sent är kunskapsbrist. Fram till slutet av 1990-talet var endast ett fåtal områden någorlunda kartlagda och inventerade och dessa områden sammanföll med var de svenska havsforskningsstationerna fanns etablerade: runt Gullmarsfjorden med Kristineberg, Klubban, Bornö och Havsfiskelaboratoriet, och vid Kosterfjorden med Tjärnölaboratoriet.

Lodningar med lina har genomförts under tusentals år – förvisso en fantastisk samling av information – men de var ändå glesa och gav mycket ofullständiga beskrivningar av vår havsmiljö. Beskrivningar av substrat som sand, lera och sten fanns endast punktvis. Detta gjorde att förutsättningarna för att inventera och identifiera skyddsvärda områden var starkt begränsade.

Den första systematiska sjömätningen som genomfördes med modern teknik och 100 procents täckning av ett marint skyddsområde var av Kosterfjorden i slutet av 1990-talet. Kartläggningen gjordes med så kallat multibeamekolod, vilket förbättrade förutsättningarna för beskrivning, inventering och bevarande av havsmiljön radikalt.

Bevarandearbetet har också behov av forskning om de orsakssamband som föranleder exempelvis fiskeregleringar och andra åtgärder kopplat till områdesskydd. Det har rådit kunskapsbrist om hur fisket påverkar såväl livsmiljöerna, till exempel bottentrålningens fysiska påverkan på substrat och bottenlevande organismer, som hur fisket påverkar fiskarter, fåglar och däggdjur som inte landas och rapporteras. Även här har den tekniska utvecklingen med satellitpositionering av fiskefartyg, undersökningar ombord fiskefartyg och samråd med yrkesfisket inneburit att bevarandearbetet getts bättre förutsättningar för beslut om åtgärder och avvägningar mellan olika intressen.

Mattias Sköld kommer också att redogöra för det senaste kunskapsläget med miljöanalys och uppföljning av aktuella fiskeregleringar i marina skyddsområden, samt diskutera områdesskyddets möjligheter att bidra till en bättre förvaltning av våra fiskbestånd.

Aktuella länkar

Mer havsforskning från Svea med stöd av Vetenskapsrådet och EU 

Världshavsdagen 2023: Skydda havet! (se seminariet i efterhand) 

Fiskefria områden gynnar både fisk och miljö

Stängt område i Kattegatt ett lyft för plattfisk och havskräfta – men ingen ljusning för torsken

Svea i miljöövervakningens och forskningens tjänst 

Föredrag: Värt att veta om Sveriges nya forskningsfartyg Svea

Hur kan man övervaka livsmiljöerna på bottnarna i Kattegatt och Skagerrak och utvärdera åtgärder som marina skyddsområden med trålningsförbud? 

I media

Fisket förbjöds, då studsade ekosystemet tillbaka 

Räkfiskarna vill inte ha kameror på fartygen