[Publicerad 2019-03-29]. Det finns många sätt att hitta nya arter på. Ett av de vanligare nu för tiden är att omvärdera det man tidigare ansett vara en art. Nu har det visat sig att det man uppfattat vara en i Sverige vanlig gallstekelart egentligen är en annan, som är ny för Sverige – "Andricus sieboldi". Arten kommer snart att byta namn i Artportalen.
Gallsteklar är ”luriga” på så sätt att de under året har en asexuell (partenogenetisk) generation med enbart honor, samt en sexuell generation med både honor och hanar. De olika generationerna ser olika ut, men man ser sällan de vuxna djuren. Däremot noterar man ofta deras galler. Även gallerna ser olika ut beroende på vilken generation det är som orsakar dem. De mest spektakulära gallerna är de som övervintrar, och ur dem kläcks den asexuella generationen – oftast under vintern – medan de sexuella djuren kläcks under våren eller sommaren ur mer diskreta galler. Utmaningen för gallstekelforskaren är alltså att koppla ihop asexuella och sexuella honor med hanar samt de olika typerna av galler för respektive art. Följaktligen har man historiskt ibland kopplat ihop fel generationer och galler, och till och med beskrivit de olika generationerna som tillhörande olika släkten.
Dagens natur är ett artikelflöde från SLU Artdatabanken. Här hittar du analyser och nyheter om biologisk mångfald, arter och naturvård.
Andricus sieboldi (familj gallsteklar, Cynipidae) anlägger galler vid basen av späd ek Quercus. På hösten första året är de röda, för att andra året bli bruna (till höger på bilden). På vårvintern tredje året har de hunnit bli ljusa och fårade, och då kläcks de vuxna djuren genom ett hål i sidan. Ur gallerna kan också kläckas parasiter och inhysingar, från dessa galler kläcktes också många exemplar av en annan gallstekel som lever som inhysing, Synergus incrassatus. Foto: Artur Larsson
Författaren gick därför ut i sin egen trädgård i februari 2019 och plockade in några galler för kläckning, och djuren bestämdes med hjälp av moderna nycklar till gallstekeln Andricus sieboldi. Arten bildar stamgaller vid basen av eksly och är tämligen vanlig, i alla fall om man bemödar sig att leta nära marken. Ur dessa kläcks den asexuella generationen. Den sexuella generationen bildar mycket mer diskreta galler i bladskaftet på eklöv. Den asexuella generationen beskrevs en gång som Andricus sieboldi, men senare generationer av forskare har synonymiserat den då man trott att det handlade om den asexuella generationen av A. testaceipes, som den också fått heta i de flesta tillgängliga nycklar. Dock har man länge misstänkt att det ändå kunde röra sig om olika arter, och nu har man med hjälp av DNA-metoder kunnat visa att det faktiskt är så. Stamgallerna på eksly är således tillhåll för den asexuella generationen av Andricus sieboldi. Detta innebär att det inte finns någon bekräftad förekomst av A. testaceipes i Sverige. Den sexuella generationen av båda arterna lever i galler på bladskaft av eklöv och går inte att skilja åt på gallerna. Kläckning och bestämning av vuxna djur behövs för att kunna skilja dem åt. Det kan förstås gömma sig någon A. testaceipes i landet, men den återstår alltså att upptäcka som ”ny” art för landet.
Den asexuella generationens galler hos A. sieboldi är kägellika och sitter oftast vid basen av eksly som kapats av någon anledning, så att tillväxten av ny vävnad gynnas. När gallerna växer till under hösten får de ofta en rosa eller röd färg, som så småningom övergår till brunt. I slutet av utvecklingen blir de mer grå och strimmiga av åsar och fåror. Gallerna kan möjligen förväxlas med galler av A. quercuscorticis, men dessa anläggs oftast runt sår på ekstammar och är ljusgröna under tillväxten.
Text: Artur Larsson
Foto: Roger Andersson & Artur Larsson
Tomas Carlberg var redaktör från 2017 till oktober 2019.