Tvåvingar är en stor insektsgrupp med varierande levnadssätt och utseende - de utgör ungefär 30 % av Sveriges insektsarter. Gemensamt för alla arter är att de har endast ett par flygvingar, det andra vingparet är omvandlat till ett par balansorgan (svängkolvar). Detta är förklaringen till att vissa arter är fantastiska flygare.
Sammanlagt är cirka 8 000 arter av tvåvingar Diptera kända från Sverige - arterna är fördelade på ungefär 110 familjer. Det faktiska artantalet är sannolikt betydligt högre då flera familjer är dåligt kända, exempelvis bland gallmyggor.
Tvåvingar indelas i två huvudgrupper: myggor och harkrankar Nematocera (ca 3 200 arter) samt flugor Brachycera (ca 4 800 arter). Myggor och harkrankar har mångsegmenterade antenner, smärta kroppar och slanka ben, medan flugor har korta antenner med få segment och en mer knubbig kroppsbyggnad.
Kunskapen om tvåvingar är generellt bristfällig - både i Sverige och i världen - främst på grund av att antalet intresserade amatörer och specialister som arbetar med tvåvingar är relativt lågt. Intresset begränsas ofta av bristen på bestämningslitteratur för en lång rad av grupperna. Under de senaste åren har dock kunskapen om flera arters aktuella utbredning och status förbättrats påtagligt.
Ett breddat entomologiskt intresse hos myndigheter har initierat inventeringar, exempelvis inom ramen för Åtgärdsprogram för hotade arter. Inventeringar av ved- och hålträdslevande insekter, insekter på sandfält och i sandtäkter samt insekter i källkärr och kalkrikkärr har också bidragit till kunskapsökningen av tvåvingar. Även det omfattande Malaisefälleprojektet inom Svenska Artprojektet har väsentligt bidragit till förbättrade kunskaper av dåligt kända grupper som t.ex. svampmyggor.
Intresset och kunskapsläget har också ökat genom tillgängligheten till bestämningslitteratur genom på nätet och möjligheten att diskutera artbestämning på sociala medier. Möjligheten att rapportera fynd i Artportalen har på mycket kort tid gjort stora informationsmängder tillgängliga för alla intresserade.
Gulringad vedharkrank Ctenophora flaveolata. Foto: Krister Hall