Communities in infrastructure habitats are species rich but only partly support species associated with semi-natural grasslands.

Biologisk mångfald kopplad till traditionellt skötta ängs- och hagmarker har minskat drastiskt sedan mitten av 1900-talet, trots skötselåtgärder. Samtidigt ökar arealen av nya gräsmarker längst infrastruktur såsom vägar, järnvägar och kraftledningsgator. Kan dessa nya marker komplettera eller till och med ersätta traditionellt brukade gräsmarker som habitat för gräsmarksarterna?

Forskarna har jämfört biodiversiteten i vägrenar och kraftledningsgator med den i naturbetesmarker. Man såg att både vägrenar och kraftledningsgator kan hysa lika många arter av växter, humlor och fjärilar som naturbetesmarker, men det handlar delvis om andra arter. Arter som är specialister, och ofta hotade, saknades för det mesta i dessa nya miljöer.

Detta betyder att infrastrukturens habitat, längst kraftledningar och vägar, inte kan ersätta den roll som naturbetesmarker och traditionellt skötta gräsmarker har för växter och pollinatörer.

Forskningens praktiska nytta

Att fortsätta skydda och återskapa traditionellt skötta gräsmarker och naturbetesmarker är därför viktigt. Men de nyare skapade gräsmarkerna som hör ihop med infrastrukturen måste också betraktas som viktiga habitat för ett antal arter. De behöver därför skötselplaner som gynnar den biologiska mångfalden, så att dessa markers fulla potential tas tillvara.