Skogsbete i Uppland och på Gotland

Senast ändrad: 16 mars 2022

Kursbeskrivning

Kursen handlar om skogsbeten, d.v.s. trädklädda betesmarker med relativt hög krontäckning och ett stort inslag av barrträd. Fram till början av 1900-talet var skogsbeten Sveriges areellt sett vanligaste typer av naturbetesmark. Idag är hävdade skogsbeten ovanliga, men många f.d. skogsbeten är fortfarande mycket rika på biologisk mångfald och biologiskt kulturarv, och är angelägna restaureringsobjekt. Skogsbetesmarker har formats av kreatursbete och betesförbättrande åtgärder i kombination med olika slags nyttjande av träd och buskar samt naturliga förutsättningar. Kurserna syftar till att öka kunskapen om hur skogsbeten har formats samt hur de kan skötas och restaureras för att på bästa sätt ta tillvara biologiska och kulturhistoriska värden.

Såväl historiskt nyttjande som naturliga förutsättningar kan skilja ganska mycket beroende på var i landet vi befinner oss. Vi besöker olika slags skogsbeten och diskutera hur historiskt nyttjande och ekologiska processer samverkat för att skapa de skogsbeten och betespräglade skogar vi har idag. Vi kommer att besöka skogsbeten som varit kontinuerligt betade, restaurerade skogsbeten och orestaurerade f.d. skogsbetesmarker, både torra talltyper och friskare grantyper.

Där kan vi se och diskutera vilka skötselkomponenter och ekologiska komponenter som varit viktigast för att skapa nuvarande biologiskt kulturarv och biologisk mångfald, bland annat betydelsen av betestryck och öppenhet. Vi kan också diskutera hur dessa komponenter kan skapas genom dagens förvaltningsåtgärder för restaurering och fortsatt skötsel, som röjningar, val av djurslag och beläggning, stängseldragning, behov av andra skötselåtgärder m.m.

I kursen används en kunskapssammanställning om skogsbete. Kurserna genomförs i samarbete med länsstyrelser och andra regionala aktörer. 

Besökslokaler på Gotland

Gotland Hejnum hällar_w_600.jpgHejnum hällar / Filehajdar

Söder och sydost om Tingstäde träsk på norra Gotland ligger ett större hällmarksområde med kalktallskog på magra marker. Området som vi ska besöka innehåller partier med varierande beteshistoria. Filehajdar betas inte idag men har kvar beteskaraktär i träd- och fältskikt trots att betet successivt blev svagare redan från tidigt 1900-tal. Hejnum hällar ingår i ett betesprojekt där marker har restaurerats och bete återinförts under de senaste ca tio åren. Det finns också kontinuerligt betad skog i närheten som jämförelse. Hejnum hällar och delar av File hajd är Natura2000-områden.

Hambrar är ett 48 hektar stort naturreservat i Ale socken som bildades 2013. Stora delar av reservatet utgörs av gammal betespräglad barrblandskog med några mindre våtmarker insprängda i området. I skogen finns en mosaik av grova gamla träd, död ved, sumpskog och våtmarker. En del av reservatet har betats kontinuerligt med nötkreatur fram till idag, medan andra delar haft kortare eller längre betesuppehåll. Hambrar innehåller både restaurerade och orestaurerade partier. I Skogen finns främst tall, men med ett visst inslag av gran. Hambrar är ett exempel på gotländsk ”bondeskog”, med spår av olika slags nyttjande, bland annat ett sojde (tjärdal). I reservatet finns flera bryor som håller vatten hela eller stora delar av året.

Russparken Lojsta hed är ett 650 hektar stort inhägnat skogsområde som betas av 50-80 Gotlandsruss. Inom russparken finns två naturreservat. Botes källmyr ligger i norra delen Mallgård källmyr ligger i den sydvästligaste delen av Lojsta russpark. Ute på själva myren växer nästan inga träd, bara några små och förkrympta martallar. Källmyrarna omges av skogsmark som delvis har karaktären av sumpskog. Resten av parken är inte skyddad och där har markägarna fortsatt med skogsbruk parallellt med russbetet. Därför består skogen av alltifrån partier med ungskog till över hundraårig skog. Hästarna flyttas mellan tre hagar: Sommarhagen, Hösthagen och Vinterhagen. Det finns goda möjligheter att se effekter på vegetationen av långvarigt hästbete och olika betestidpunkter.

Gotlandsruss är Sveriges äldsta inhemska hästras. Fram till 1800-talets mitt fanns det gott om skogsruss över hela Gotland. Därefter minskade antalet dramatiskt och i början av 1900-talet var de nära att helt försvinna. För att rädda de sista russen hägnade bönderna från trakten och Gotlands hushållningssällskap in ett område på Lojsta hed. Här släpptes omkring år 1900 den sista spillra som fanns kvar av de vilda russflockarna.

Kursen ges i samarbete med Länsstyrelsen i Gotlands län.

Besökslokaler i Uppland

kog med betande kor. Häverö-Bergby naturreservat.

 

Boda by ligger på Söderön i Östhammars kommun och vi ska besöka ett barrdominerat skogsbete om cirka 15 hektar som restaurerats av Upplandsstiftelsen och markägaren 2007-2008 och ingår i ett naturvårdsavtal. Området ingick under 1700-talet i en stor hage som längre fram i tiden delades av med nya hägnader.

Gräsö nås med färja från Öregrund. Ön har kalkrik berggrund och har flera skogsbetesmarker som kan komma att besökas under kursen.
Kursen ges i samarbete med Upplandsstiftelsen.

En öppning i en låg tallskog, stenig mark. Foto.
Hejnum hällar på Gotland. Foto: Anna Westin
Gles skog, glänta. Låg tallskog. Foto. .
Hejnum hällar på Gotland. Foto: Anna Westin
Gles upvuxen tallskog, en flock kor. Foto.
Gotland Orhagar. Foto: Anna Westin
Tre betande kor i en skog. Foto.
Kor på bete i Uppland-Bergby. Foto: Anna Westin.
En mycket gammal gärdesgård i skogen, som håller på att rasa. Foto.
Gärdesgård i Uppland-Boda. Foto: Anna Westin.
En stig genom en skog. Foto.
Stig i Uppland-Boda. Foto: Anna Westin.
En mycket gammal gärdesgård genom skogen. Foto.
Gärdesgård i Uppland-Boda. Foto: Anna Westin.

Kurslitteratur

(Kommer inom kort)


Kontaktinformation