Endofytiska svampar i vallgräs

Uppgifterna är hämtade från Formas hemsida, om du vill läsa mer kan du själv söka i Formas projektdatabas, avancerad sökning. Detta projekt har diarienr: 2007-1629

Namn: Huss-Danell, Kerstin 
Värdhögskola/Institution: Sveriges Lantbruksuniversitet - Norrländsk jordbruksvetenskap
Ämnesområde: Terrestrisk ekologi, Mikrobiologi, Växtfysiologi

Projekttitel (sv): Endofytiska svampar i vallgräs.

Projekttitel (eng): Endophytic fungi in forage grasses.

Beviljat (SEK): 2 310 000 

Beskrivning: Inom ekologisk mjölkproduktion ska djurfodret i en viss minsta utsträckning vara ekologiskt producerat. Då är lokalt producerat vallfoder med högt energiinnehåll, bra näringsinnehåll och hög smaklighet en avgörande resurs. Gräsmarker är viktiga också av andra skäl än produktion av foder. De ökar bevarandet av organiskt material och växtnäring i marken, förbättrar vattenbalansen i ekosystemet och förhindrar erosion av marken. Dessutom är grönytor ett väsentligt inslag i urbana miljöer.

Många gräsarter världen över är infekterade av en svamp (Neotyphodium-arter) som lever hela sitt liv endofytiskt, inuti växten. Infektionen ger inga synliga symptom på gräset och därför är denna symbios mellan växt och svamp ofta förbisedd . Svampens hyfer växer mellan växtcellerna i blad, stam, blommor och frön. När infekterade frön gror blir den nya plantan infekterad.

Gräs-endofytsymbioser har fått stor uppmärksamhet i rörsvingel (Festuca arundinacea) och rajgräs (Lolium perenne) sedan det på 1970-talet visades att död och vissa sjukdomstillstånd hos betande boskap i USA och Nya Zeeland berodde på gräsens giftighet. Gifterna är alkaloider som produceras av svampen i gräset. Olika gräsarter hyser olika svamparter, och olika svamparter bildar olika alkaloider. Olika alkaloider har olika starka effekter på olika växtätare – stora däggdjur, smådäggdjur och insekter. Även om alkaloiderna inte alltid är giftiga för en gräsätare så kan de ge sämre smaklighet hos gräset. Hos mjölkkor leder detta till att korna äter mindre foder och därmed producerar mindre mjölk. Endofytiska svampar kan även ha andra effekter på gräset såsom ökad stresstålighet och ökad biomassaproduktion. Förekomst av gräsendofyter i vårt land är mycket dåligt känd, men har påvisats i odlad ängssvingel (Festuca pratensis) och i vildväxande rödsvingel (Festuca rubra) och fårsvingel (Festuca ovina).

Projektet fokuserar i första hand på ängssvingel. Målet är att få kunskap om gräs-endofytsymbiosens fysiologi såsom svampens betydelse för frögroning och hur svampen fördelar sig i gräsets olika skott, samt ekologiska aspekter av betydelse för vallodling såsom övervintring och respons på gödsling och skörd. Ett ytterligare mål är att utveckla icke-destruktiva metoder för att avgöra om frön är infekterade eller ej. Projektet förväntas ge betydelsefull kunskap om biologin hos gräs-endofytsymbioser för produktion av vallfoder av hög kvalitet. Kunskaperna är också värdefulla för skötsel av anlagda och naturliga gräsmarker.