Växtnäring (gödsel, läckage m.m.)

Senast ändrad: 22 november 2016

På de här sidorna samlar vi forskarnas svar på vanliga frågor om ekologiskt lantbruk och ekologisk mat. Vi har börjat med att sammanställa kniviga frågor som de forskare som har uppdrag vid EPOK upplever att de ofta ställs inför.


Vilket ger störst risk för läckage av kväve – mineralgödsel eller stallgödsel?

Risken för läckage av kväve beror inte på vilken typ av gödsel man använder utan på mängden tillfört kväve samt på gödslingstidpunkt. Utmaningen oavsett vilken typ av gödsel man använder är att rätt mängd kväve tillförs då grödan tar upp kväve. Så länge jordbruket producerar mjölk, kött och ägg så finns stallgödsel och kan inte väljas bort. Det effektivaste sättet att undvika läckage från stallgödsel är att använda det som gödselmedel.

{Accordion} 

Minskar ekologisk produktion övergödning av våra vatten?

Ja, såsom den ekologiska produktionen ser ut i Sverige idag bidrar den sannolikt till minskad övergödning. En dominerande andel av den ekologiskt odlade marken finns på gårdar med mjölk- och köttproduktion. Antalet djur per hektar, gödslingsnivåer och foderinköp på dessa gårdar är i genomsnitt lägre än i motsvarande konventionell produktion, vilket ger lägre risk för förluster av de övergödande ämnena kväve och fosfor.

Övergödning är ett allvarligt problem i södra Sverige och i kustnära områden i andra delar av landet och jordbruket bidrar till stor del till utsläppen. Enligt insamlade uppgifter från gårdar främst i södra Sverige i rådgivningsprojektet Greppa Näringen, är glappet mellan införsel och utförsel av kväve och fosfor i genomsnitt lägre på ekologiska än på konventionella mjölk- och köttgårdar. Detta innebär lägre kväve- och fosforöverskott per hektar på de ekologiska gårdarna, ett överskott som riskerar att förloras till luft och vattendrag och leda till övergödning.

{Accordion} 

Kan man odla ekologiskt utan att ha djur och stallgödsel?

På gårdar utan djur används baljväxtvallar eller rena baljväxtgrödor som så kallad gröngödsling. Baljväxter lever i symbios med kvävefixerande bakterier som kan omvandla luftens kvävgas till kväveformer som växterna kan ta upp. Vall och skörderester kan även rötas i en biogasanläggning och rötresten kan sedan användas som gödselmedel. En fördel med rötningen är att volymen minskar eftersom en stor del av växtmaterialet bryts ner i samband med rötningen. Gårdar utan djur kan även köpa in organiska gödselmedel som består av animaliska eller vegetabiliska restprodukter från till exempel livsmedelsindustrin.

Läs mer

Vilket ger störst risk för läckage av kväve – mineralgödsel eller stallgödsel?

Fördjupat svar på frågan

Å ena sidan kan risken för läckage minska vid användning av enbart mineralgödselkväve då allt kväve är direkt växttillgängligt och bonden kan välja hur mycket som ska köpas in till gården. Det är också lätt att tekniskt och organisatoriskt tillföra den mängd kväve som grödan behöver. Konsekvensen blir att bonden underskattar stallgödselns värde i relation till mineralkvävegödsel. På gårdar där både stallgödsel och mineralgödselkväve används så leder detta till att för mycket kväve tillförs, vilket ökar risken för kväveläckage. Istället ska gödslingen planeras så att stallgödselns värde i första hand utnyttjas och därefter, om behov finns, så köper bonden in ytterligare gödselmedel.

Stallgödselns kvävevärde
Urin från djur innehåller också direkt växttillgängligt kväve och är lika lätt att dosera som mineralgödsel. Flytgödsel, kletgödsel, fastgödsel och djupströgödsel innehåller både direkt växttillgängligt kväve och organiskt bundet kväve, där andelen direkt växttillgängligt kväve minskar enligt följande: flytgödsel > kletgödsel > fastgödsel > djupströgödsel. Väl komposterad gödsel innehåller bara organiskt bundet kväve. Svårigheten med att gödsla med organiskt kväve är att man inte kan förutsäga när kvävet har brutits ned av markens mikroorganismer och blir tillgängligt för grödan. Denna svårighet har både ekologiska och konventionella djurgårdar. Det finns forskning som visar att det mesta av organiskt bundet kväve i stallgödsel, upp till 80 procent, kan brytas ned och bli växttillgängligt inom ett till fem år efter spridning. Utmaningen är att utveckla tillförlitliga och användbara verktyg för att kunna räkna med stallgödselns organiska kväve i gödslingsplanen. Om man inte räknar med det organiska kvävet i gödslingsplanen är risken stor att man tillför för mycket kväve med stallgödsel och/eller mineralgödsel, vilket ökar risken för kväveläckage.

Gödslingsstrategier
Svårigheten att sprida rätt kvävemängd beror delvis på att bonden inte vet vilken skörd det kommer att bli, utan måste skatta skörden utifrån tidigare erfarenheter. Om man kan utveckla tillförlitliga och användbara verktyg för skördeprognos så kan också kvävegödslingen doseras mer exakt.

För mineralgödsel såväl som för urin och flytgödsel finns spridningsteknik som kan sprida rätt mängd vid rätt tidpunkt på rätt plats. För att kunna utnyttja spridningstekniken till fullo behöver maskinerna vara i gott skick samt kalibrerade för aktuell typ av gödsel. För att uppnå en god spridningsjämnhet behövs också samverkan mellan förare, maskin och aktuellt fält. Spridningsteknik för kletgödsel, fastgödsel, djupströgödsel och komposterad gödsel är dock inte lika precisa i att dosera rätt.

Forskning har visat att stallgödsel ska spridas på våren i samband med vårbruk eller i växande gröda på försommaren för att tillfört kväve ska utnyttjas bäst. Undantaget gäller halmrik färsk stallgödsel, som bör spridas sen höst. Detta för att undvika fastläggning av kväve i marken som kan leda till sänkt skörd. Vid spridning på obevuxen åkermark är det viktigt att stallgödseln får jordkontakt direkt för att minimera ammoniakförlusterna. Detta är särskilt viktigt för urin och flytgödsel som kan innehålla stora mängder direkt växttillgängligt kväve i form av ammoniumkväve. Ammoniumkväve omvandlas snabbt till ammoniak vid luftkontakt. Ammoniak är en gas som efter deposition kan verka både försurande och övergödande. Bonden kan minimera ammoniakförlusterna genom att mylla ned gödseln ytligt med så kallad ytmyllningsteknik, eller harva eller plöja ned gödseln direkt efter spridning.

Mer fördjupning
Steineck, S., Gustafson, A., Richert Stintzing, A., Salomon, E., Myrbeck, Å., Albihn, A., Sundberg, M. (2000) Växtnäring i kretslopp. SLU kontakt 11. Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala. 118 sidor. Reklam & Katalogtryck Uppsala. ISSN 1402-7445.
(Denna skrift finns ej att köpa eller i pdf, men går att låna på bibliotek.

Webb, J., Sørensen, P., Velthof, G., Amon, B., Pinto, M., Rodhe, L., Salomon, E., Hutchings, N., Burczyk, P., Reid, J. 2013. An Assessment of the Variation of Manure Nitrogen Efficiency throughout Europe and an Appraisal of Means to Increase Manure-N Efficiency. Advances in Agronomy 119, 371-442.


Läs mer

Minskar ekologisk produktion övergödning av våra vatten?

Fördjupat svar på frågan

Överskott av kväve och fosfor per hektar i gårdsbalanser är en användbar indikator för bedömning av risk för övergödande förluster till luft och vatten, men sambandet är inte absolut. Under ett enskilt år kan betydande förluster ske även på gårdar med till exempel låga inköp av foder och låga överskott i balansen. Enskilda åtgärder och händelser, till exempel kraftigt regn efter gödsling eller nedplöjning av skörderester där inte en gröda finns på plats att ta upp den näring som frigörs, kan leda till punktläckage, se till exempel Neumann et al. (2011). Vetenskapliga studier visar dock att ett positivt samband mellan överskott i kvävebalansen och förlust av kväve, om materialet är tillräckligt omfattande, och om man har ett längre tidsperspektiv (Korsaeth & Eltun 2000; Watson et al. 2002). 

Orsaken till lägre överskott per hektar i växtnäringsbalanser på svenska ekologiska mjölk- och köttgårdar än på konventionella beror framförallt på en lägre intensitet i produktionen, varav två faktorer är viktigast:

1)  Inga inköp av mineralkväve

2)   Lägre foderinköp

I en studie av växtnäringsbalanser (data från Greppa Näringen) mellan 2001 och 2006, var kväveöverskottet cirka 40 procent lägre på ekologiska mjölkgårdar än på konventionella (Wivstad et al. 2009). Fosforöverskottet var också lägre, 2 kg per hektar på ekologiska gårdar jämfört med 4 kg per hektar på konventionella gårdar. Senare sammanställningar av Greppa Näringens växtnäringsbalanser visar att skillnaderna kvarstår.

Läs mer om övergödning och växtnäringsbalanser i rapporten "Ekologisk produktion – möjlgheter att minska övergödning" från 2009 av Maria Wivstad, Eva Salomon, Johanna Spångberg och Håkan Jönsson. Öppnas i nytt fönster

Nyhetsnotis om ekologisk odling som metod för kommunal vattenrening (från 2012-05-08) Öppnas i nytt fönster

Nyhetsnotis om gröngödslingssystem med bra kvävehushållning (från 2012-05-07)

Vetenskapliga artiklar
Korsaeth & Eltun 2000. Nitrogen mass balances in conventional, integrated and ecological cropping systems and the relationship between balance calculations and nitrogen runoff in an 8-year field experiment in Norway. Agriculture, Ecosystems & Environment 79, 199-214.

Neumann A., Torstensson G. & Aronsson A. 2011. Losses of nitrogen and phosphorus via the drainage system from organic crop rotations with and without livestock on a clay soil in southwest Sweden. Organic Agriculture 1, 217-229.

Watson C.A., Bengtsson H., Ebbesvik M., Løes A-K., Myrbeck A., Salomon E., Schroder J. & Stockdale E.A. 2002. A review of farm-scale nutrient budgets for organic farms as a tool for management of soil fertility. Soil Use and Management 18, 264-273.



Kontaktinformation
Sidansvarig: karin.ullven@slu.se