Samverkan kan leda till högre tillit mellan myndigheter och medborgare, ökad legitimitet för politiska beslut samt bättre förutsättningar för att nå gemensamma mål i förvaltningen. Men det finns flera fallgropar som bör undvikas om processerna ska bli effektiva. Det visar en rapport om samverkan utifrån ett skogligt perspektiv.
Några av rekommendationerna är att ha en samlad översyn över permanenta, men även tillfälliga samverkansprocesser (genomförda och pågående) bör initieras för att utröna vilken funktion de fyller, vilka resultat de leder till samt hur de kompletterar alternativt överlappar varandra. Man bör klargöra vilken roll och mandat samverkansprocesser har i relation till centrala aspekter inom skogspolitiken som sektorsansvar och frivillighet under ansvar.
Utarbeta riktlinjer och beslutsstöd för att identifiera när och hur samverkan ska användas som ett styrmedel. Undvik ”samverkan för samverkans skull” då det är resurskrävande, inte alltid motiverat eller nödvändigt och kan leda till dialogtrötthet och i värsta fall ökade konflikter. Fastställ vilken beredskap som finns inom politik och förvaltning för att hantera resultaten från samverkansprocesser redan när samverkan initieras.