Framtidsvision: <br> Mycket naturbruk med hög kvalitet

Detta är en vision framtagen med utgångspunkt från naturvårds- och miljöintressen. För att läsa mer om hur visionen tagits fram ladda ner dokumentet nedan. Illustration: Fredrik Saarkoppel

Brev från framtiden

"Idag, år 2054, respekteras naturens gränser för vi inser alla att ekosystemen, de ekologiska värdena, är grunden för samhället och människans välstånd och därmed för de ekonomiska och sociala värdena. Därför använder vi inte längre begreppet "skog" så ofta utan istället "skogsekosystem" för att poängtera att det är ett system som levererar många värdefulla ekosystemtjänster till samhället. Naturskog och naturskogsartade skogsekosystem är skyddade enligt lag över hela Sverige och innefattar allt från nordliga hänglavsskogar till sydliga ädellövskogar. Statens skogsbruk ovan odlingsgränsen har upphört för länge sedan och den långsamväxande skogen nära fjällen används primärt för renskötsel, friluftsliv och turism. Stor vikt har lagts på att binda samman livsmiljöer i landskapet till en så kallad grön infra-struktur, för att säkerställa den långsiktiga överlevnaden av livsmiljöer och arter, bland annat med hänsyn till klimatförändringarna.

Skogsekosystemen ses som en stor tillgång för att vi ska få tillgång till rent vatten, reglering av vattenflöden, artrikedom, reduktion av näringsämnen och kolupplagring. Regelrätt skogsbruk, som syftar till att extrahera virke och produkter som används som råvaror som massa, biobränsle, kemiska och farmakologiska substanser, bedrivs idag enbart på hälften av Sveriges skogsareal. Natur- och viltvård, rekreation, turism och friluftsliv samt renskötsel bedrivs däremot på hela skogsarealen. Det fästs en stor vikt vid att alla typer av brukande ska vara hållbart ur flera aspekter, som att upprätthålla biologisk mångfald, sociala värden och kulturvärden över tid och rum samt att behålla en långsiktig produktionsförmåga. Skogsbruket regleras numera av samma miljölagstiftning som all miljöfarlig verksamhet. Som en följd av den hållbara förvaltningen av skogsekosystemen har alla arter och naturtyper en gynnsam bevarandestatus och det finns alltså inte längre några rödlistade arter på grund av skogsbruket. Förutsättningarna för rennäringen har också förbättrats genom att exempelvis alla hänglavskogar är skyddade och att skogsbrukets omfattning har minskat.

Ett ökat antal människor bor utanför de större städerna och lever av naturbruk i Sverige idag, t.ex. förvaltning av skog, vilt och fisk där nyttjandet i form av skogsbruk, naturturism, djurhållning, fiske och jakt är en del. Som följd av detta har den negativa befolkningstrenden i glesbygden vänt. Ett initiativ när det gäller naturbruk som har blivit mycket omtalat är ett ökat inslag av skogsbete. En särskilt framgångsrik grupp företagare finns inom naturturismsektorn där tusentals egenföretagare får en god utkomst av sina ägor, inte minst tack vare den skickliga marknadsföringen av den välförvaltade svenska naturen och de svenska skogsmiljöinsatserna utomlands. Delvis på grund av denna satsning lockas många utländska naturturister till Sverige, ofta för att uppleva den vilda naturen som de inte har tillgång till i sina hemländer, men också för rehabilitering då Sverige idag är ett föregångsland vad gäller kunskap och tradition om skogens "helande krafter".

I skogsbruket sker föryngringen naturligt där så är möjligt. Främmande trädslag får inte användas och de som tidigare planterats har tagits bort och bara naturliga arter och genotyper förekommer. Främmande trädslag som oavsiktligt sprids till Sverige och kan skada biologisk mångfald hålls systematiskt efter. Produktionshöjande åtgärder som gödsling och mark-avvattning är förbjudna liksom markberedning och stubbrytning. Alla markägare arbetar aktivt för blandskog med många olika trädslag inom skogsbruket vilket innebär att monokulturer är mycket ovanliga och andelen lövskog är idag hög. Träden skördas i huvudsak med andra metoder än trakthyggesbruk, vilket innebär att kalhyggen inte präglar skogslandskapet. Naturliga störningsregimer såsom brand och översvämningar tillåts i större utsträckning inom skogsbruket. Anläggande av nya vägar för skogsbruk är inte tillåtet och fler avverkningar sker nu vintertid, vilket har gjort att markskador i samband med avverkningar är mycket ovanliga. Nyckelbiotoper har utvidgats med rejäla skyddszoner i den brukade delen av skogslandskapet och skyddas liksom kantzoner mot vatten enligt lag från avverkning. Brynmiljöer i övergången till odlingslandskapet har återskapats. Alla dessa åtgärder ingår i den gröna infrastrukturen och innebär att Sverige nu med råge uppfyller sina åtaganden enligt internationella konventioner och EU:s rättsakter och strategi för biologisk mångfald.

Förädlingsgraden har höjts på alla produkter som levereras av skogsekosystemet, som exempelvis naturturism och virke, i syfte att skapa ett högre mervärde av det som skogsekosystemen ger och en större lokal sysselsättning. Virket från skogsbruket håller en hög kvalitet och förädlas i Sverige innan vissa av varorna går på export. De flesta varor och produkter klarar de numera högt ställda kraven för miljömärkning. De svenska skogs- och miljöinsatserna har blivit en viktig del av marknadsföringen av svenskt trä och svenska träprodukter. De svenska skogsbolag som har en produktion i andra delar av världen har samma höga etik och kravnivå där. Det är numera vedertaget att svensk kapitalförvaltning och investerare undviker investeringar i bolag som bedriver ett brukande som inte är hållbart för skogsekosystemen eller människorna som lever i anslutning till dessa, såväl inom som utanför Sverige. De stora skogsbolagens makt är bruten och det är istället många mindre och medelstora företag som använder skogsekosystemen för produktion och förädling av virke med mera. Jägmästare utbildas idag till att sköta skogekosystemets många funktioner som människan kan tillåta sig att nyttja.

I vårt svenska samhälle står sig allemansrätten stark och civilsamhällets organisationer har ett större inflytande och makt än för 40 år sedan. Det innebär att civilsamhället deltar i beslutsfattandet kring skogen och inte bara har talerätt som det var för länge sedan. Styrningen av hur skogsekosystemen ska förvaltas sker i stor omfattning på landskapsnivå. Statens roll är att besluta om regelverk, ta fram mål, stötta arbetet samt att följa upp resultaten. Svenskarnas intresse för skogsekosystemen har ökat under de senaste decennierna, bland annat i samband med att urbaniseringen har brutits, och det finns en grundläggande förståelse för skogsekosystemen, både hos dem som arbetar i skogen och hos allmänheten. Detta kan bero på det införda utbildningssystemet där kunskap om skogsekosystem anses var en viktig del och där skogsvistelser är vanlig inom både för- och grundskola. Skolor och förskolor har lagstadgad tillgång till närbelägna skolskogar, där utomhuspedagogik praktiseras.

Svenskarna använder sig ofta av skogen och allt vad den erbjuder för aktiviteter och många går frivilliga kurser i överlevnad. Den årliga blåbärsveckan drar 2 miljoner deltagare. De populära och flitigt besökta tätortsnära skogarna, som finns runt eller i alla urbana områden är stora nog att rymma växt- och djurliv och har goda kvaliteter för naturupplevelser och friluftsliv. De, liksom de skyddade skogsekosystemen, marknadsförs vilket bidrar till deras popularitet. EU bidrar kraftigt finansiellt till att bevara skogen i andra delar av världen. Diskussioner kring hur man ska se på skogsekosystemet förs eftersom allt fler anser att skogen också har ett värde långt bortom de ekosystemtjänster som människan kan/vill utnyttja. De olika synsätten på skogen diskuteras på ett respektfullt sätt. Graden av samsyn mellan olika intressenter, inklusive civilsamhället, har ökat markant jämfört med för 40 år sedan."

Läs mer om hur visionen tagits fram här.