Hon forskar om framtidens gröna proteiner

Senast ändrad: 16 april 2021
Helena Persson Hovmalm. Foto.

Helena Persson Hovmalm tar reda på vad konsumenter, handlare, grossister, lantbrukare och olika aktörer i livsmedelsindustrin vill ha för proteingrödor, livsmedelsprodukter och proteinrikt foder till sina djur i framtiden. Hon hoppas att projektet, Produkter baserade på proteinrika grödor - behov och möjligheter, ska resultera i en idébank för forskare och växtförädlare.

Vid SLU i Alnarp arbetar Helena Persson Hovmalm. Hon är forskare och undersöker vad olika människor har för önskemål vad gäller produkter som innehåller proteiner från växtriket. Det handlar om att ta reda på vad odlare ser för problem och möjligheter med proteingrödor, vad olika mellanhänder helst vill hantera för råvaror och vilka livsmedel konsumenterna helst önskar sig.

Helena ser två samhällstrender som driver livsmedelsutvecklingen: hälsa och miljö.

– Trenderna gör att vi vill ha klimatsmarta, hälsosamma och välsmakande vegetabiliska alternativ till kött och mejeriprodukter. Vi pratar om ett proteinskifte, där det sker en förskjutning på så sätt att de animaliska proteinerna, inte helt och hållet, men till en ganska stor del, ersätts med växtbaserade proteiner, säger hon.

Som forskare vill Helena vara med och hantera dessa trender.

– Till stor del importerar vi råvarorna till de vegetabiliska proteinprodukterna vi har idag. Det är soja som dominerar, och det blir många transporter. Vi behöver minska vårt beroende av import och bli mer självförsörjande i Sverige.

Själv tänker hon "närproducerat" och "kvalitet" när hon handlar.

– Jag äter mycket vegetariskt, men även kött ibland. Man kan kalla mig flexitarian. Det finns en bra mataffär där jag bor, som lyfter fram vegetabiliska produkter på ett nytt sätt. De produkterna är de första man ser i affären. Det tycker jag är väldigt trevligt, berättar hon.

Olika aktörer har olika önskemål

Helena och hennes kollegor använder enkäter och gör intervjuer för att ta reda på vad konsumenter tycker.

– Det är lätt att fråga vegetarianer och veganer, som redan är intresserade av vegetabiliska proteiner, vad de vill ha. Men de riktigt inbitna köttätarna, hur kommer vi åt dem? Där gäller det att fråga på rätt sätt. Vi nosar upp alltifrån de som äter mycket kött, till de som redan är inne på en vegetarisk eller vegansk kost.

Projektet syftar till att hitta gamla bortglömda grödor, nya grödor och att ta tillvara hittills outnyttjade proteinresurser som redan finns ute på åkrarna idag. Bovete, gråärt, sötlupin, quinoa och amarant är några av växterna Helena ser framför sig.

– Vad gäller de outnyttjade resurserna så finns det faktiskt en hel del proteiner i grön bladmassa, från exempelvis sockerbeta, som bara kastas. Ibland är det hela plantan som är intressant för proteinutvinning, ibland bara en del, förklarar hon.

Hon vill identifiera de råvaror och produkter som har störst potential att stärka konkurrenskraften inom den svenska jordbruksproduktionen, och ta reda på om det finns något behov av växtförädling för att kunna utveckla odlingen av de här grödorna.

Önskemålen ser lite olika ut beroende på om man pratar om proteingrödor med lantbrukare, människor inom livsmedelsindustrin, grossister, handlare eller konsumenter.

– Livsmedelsindustrin kanske tänker mest på en jämn kvalitet, att det ska vara lika stora bönor när de ska hantera skörden till exempel. Konsumenterna kanske tycker att smaken är det allra viktigaste.

Möjligheterna ligger i att förbättra näringsinnehåll, smak, avkastning och motståndskraft mot växtskadegörare hos grödorna, och att hitta de proteingrödor som kan bidra till ett mer hållbart jordbruk i hela Sverige.

Helena vill hitta en nygammal proteingröda

Informationen som Helena samlar ihop nu ska ge uppslag, idéer och vägledning till befintliga och nya växtförädlingsprojekt.
– Allra roligast vore att hitta en riktigt bra nygammal gröda som vi kan jobba vidare med och förädla. Gärna en proteingröda som passar för odling i norra delarna av Sverige.

Helena växte upp på landet, nära havet, mellan Kristianstad och Simrishamn.

– Vi hade en stor trädgård, båda mina föräldrar var lantbrukarbarn och hade med sig odling i blodet. Vi odlade potatis, grönsaker, frukt och bär så att vi nästan var självförsörjande, åtminstone en lång bit in på nästa år då det började sina i förråden. Jag tror inte att det var ett enda äpple eller bär som gick till spillo. Min mamma kokade sylt, saft och marmelad på det som blev över sedan vi ätit oss mätta på färsk frukt och bär. Men så var hon ju också hemmafru. Det finns ingen tid att odla på detta sätt när man jobbar heltid. Men intresset för att koka sylt och marmelad har jag. Och så har jag ett valnötsträd i trädgården, det blir finfin likör på gröna valnötter, säger Helena.

Av Lisa Beste

Fakta:

Om Helena Persson Hovmalm: Efter studier i biologi vid Lunds universitet kom Helena till SLU i Balsgård där hon disputerade på en avhandling om hortikulturell växtförädling. Hon har fortsatt att forska vid SLU och leder nu projektet Produkter baserade på proteinrika grödor, behov och möjligheter inom SLU Grogrund.

Helena studerar också bevattningssystem med flytande ekologiska gödselmedel i äppelodlingar. Hon handleder doktorander från olika länder i världen, i projekt som handlar om avokado, kokbananer, ris med mera. Det har inneburit flera resor till Rwanda, Uganda och sydvästra Tanzania.