Tillståndet i sjöar och vattendrag

Senast ändrad: 14 oktober 2019
Vattendrag i Halland. Foto Lutz Ahrens, SLU.JPG

Växtskyddsmedel används i jordbruket för att säkra goda skördar men medför samtidigt en risk att skadliga ämnen kommer ut i den omgivande miljön. Växtskyddsmedel som sprids på jordbruksmark kan föras med regnvattnet ut till vattendrag och sjöar. På sin väg bryts de ned, oftast till mer ofarliga ämnen, men en del når vattenrecipienten och kan då orsaka skador på växter och djur i vattenekosystemet samt utgöra ett hot mot dricksvattenkvaliteten.

Riskerna för skador har minskat

När växtskyddsmedel började användas i större skala under 1950 talet, användes medlen utan större kunskap om vilka negativa effekter som kan uppträda i miljön. Långlivade ämnen som ackumulerades i näringskedjor användes, exempelvis DDT. När kunskapen ökade om riskerna med spridning av bekämpningsmedel infördes striktare regler för vilka ämnen som skulle få användas. Framförallt långlivade och bioackumulerande ämnen skulle undvikas. Mängden ämnen, i kg, som används inom jordbruket har minskat under de senaste årtiondena. Hanteringen och spridningen av ämnena har också blivit bättre. Allt detta har gjort att riskerna för oavsiktliga skador i miljön har minskat. Detta gäller särskilt för risken att ett ämne ska kunna ha en långtidsverkan och därmed långsamt bygga upp halter i miljön som är skadliga för växter och djur.

Växtskyddsmedel hittas i vattenmiljön

Tillståndet i miljön övervakas sedan år 2002 kontinuerligt i den nationella miljöövervakningen. Bekämpningsmedel analyseras i bäckar i fyra små avrinningsområden och i två lite större åar. Resultat från dessa analyser visar att i alla vattendragen hittas små mängder av bekämpningsmedel och att i ungefär vart tredje prov överskrider något ämne de halter för riktvärden som indikerar att skador på vattenlevande organismer kan uppkomma. Överskridandena är dock i de flesta fall ganska måttliga. Mellan 10 och 30 ämnen hittas någon gång per år i koncentrationer som kan innebära risker för alger och djur i vattendragen.

Genom att beräkna ett toxicitetsindex går det att jämföra vattenkvaliteten mellan olika provområden och inom samma område vid olika tidpunkter. Ett högre indexvärde innebär en större risk för påverkan på vattenlevande organismer.

Toxicitetsindex

Figuren visar indexvärden per år för ytvatten i de fyra avrinningsområden (ett per län) där miljöövervakning bedrivits i Sverige sedan år 2002. Förändringarna i indexets värde visar trenden för de sammanlagda förekomsterna av växtskyddsmedelsrester (per område och år) i förhållande till sina respektive riktvärden. Substanser med riktvärden som är lägre än detektionsgränsen har inte inkluderats i beräkningarna.

De sammanlagda indexvärdena för varje år varierar ganska mycket och man kan inte se någon tydlig trend varken att de ökar eller minskar över tid. Det förekommer däremot relativt tydliga skillnader mellan övervakningsområdena. I Västergötland påträffas färre substanser och det är inte lika många riktvärdesöverskridanden som i de andra tre områdena, vilket ger ett lägre toxicitetsindex. Däremot har Skåne något högre index över åren än de övriga områdena. Detta beror delvis på varmare klimat och längre växtsäsong som ger större behov av växtskyddande åtgärder, delvis på de grödor som odlas i södra Sverige där tex sockerbetor är väldigt växtskyddskrävande.

Vemmenhögsån i Skåne har den längsta tidsserien med mätningar av växtskyddsmedel i ytvatten i Sverige. Sedan början på 1990-talet har halterna sjunkit dramatiskt, trots att den använda mängden växtskyddsmedel sjunkit marginellt. Minskningen av de uppmätta halterna är ett resultat av flera informationskampanjer om god hanteringen av växtskyddsmedel till områdets lantbrukare, som genomfördes under andra halvan av 1990-talet.

Figuren visar förändringen i medelkoncentration av växtskyddsmedel i Vemmenhögsån åren 1992 - 2011. KällaResultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) – Årssammanställning 2011. Ekohydrologi 132. SLU 2012.

Här finns publikationer om miljöövervakning av bekämpingsmedel

Riskbilden för vattenorganismer har förändrats

Användningen av de långlivade ämnena har minskat men däremot har de akuttoxiska ämnena behållits och vidareutvecklats. Tanken med dessa är att de ska ha en snabb effekt och sedan brytas ned innan de når vattendragen och dess organismer. Detta innebär att ämnena inte ska kunna ha någon effekt över längre tid, men eftersom de är mycket giftiga i inledningsskedet är det helt avgörande att de inte når fram till vattendragen alltför fort. Exempel finns på att ett kraftigt regn efter besprutningen kan spola ut ämnena snabbt till ytvattnen och att effekterna då kan bli närmast katastrofala för djurlivet i vattendragen.

Ambitionen att minska risken för bioackumulation har medfört att man undvikit ämnen som är fettlösliga och i stället prioriterat ämnen som är lättlösliga i vatten. En nackdel med detta är att de nya bekämpningsmedlen inte fäster så lätt på jordpartiklar och därför transporteras förhållandevis snabbt genom marken, ned till grundvattnen och ut till ytvattnen med ökade risker för akuta effekter på organismer som lever i sjöar och vattendrag. Ämnen som är akutgiftiga även vid låga koncentrationer används oftast vid angrepp av insekter. I miljöövervakningen uppmäts vid enstaka tillfällen halter av dessa insektsmedel som är flera hundra gånger högre än riktvärdena. Det kan då förekomma omfattande effekter i vattnen.

Olyckor och slarv kan vara en orsak till skadeverkningar

Akuta effekter kan även uppstå i samband med olyckor och slarv t.ex. på grund av att sprutor och andra besprutningsredskap sköljs rena på ett olämpligt sätt eller att de välter under transport till och från åkern. Hur vanligt det är att akuttoxiska halter förekommer till följd av olämplig hantering eller olyckor är svårt att bedöma. Episoderna är sannolikt mycket kortvariga men kan ändå få påtagliga konsekvenser om medlen som sköljs ut är giftiga för de vattenlevande organismerna. Vid momentan provtagning, som är den vanligaste metoden, tas ett vattenprov vid en viss tidpunkt och man får en ögonblicksbild av halterna i vattnet. Det är väldigt liten chans att man lyckas provta precis när den höga koncentrationen uppstår. Vid tidsintegrerad provtagning, som bl.a. används inom det nationella miljöövervakningsprogrammet, fångar man alla toppar men proverna analyseras som samlingsprov för en hel vecka vilket gör att det ändå är svårt att uttala sig om hur höga toppkoncentrationerna varit.

Nya metoder behövs för att fånga upp biologiska effekter

Att kunna avgöra om sjöar och vattendrag är påverkade av bekämpningsmedel är viktigt för att kunna utföra rätt åtgärder, och säkerhetsställa att vatten har god ekologisk status (enligt EU:s vattendirektiv). De starkt varierande halterna av bekämpningsmedel är en svårighet då man ska bedöma riskerna för skador i ett vatten utifrån enstaka värden. Eftersom koncentrationstopparna kan vara korta, är det svårt att få kunskap om de högsta nivåerna. En annan svårighet är att det som regel finns ett antal ämnen samtidigt i vattnet och det blir då svårt att bedöma vilken den sammanlagda effekten blir på vattenlevande djur och växter. Dessutom är analyserna av bekämpningsmedel kostsamma. Att undersöka vattenlevande djur och växter kan därför vara ett mer effektivt angreppssätt, eftersom artsamhällena exponeras kontinuerligt och därför avspeglar den sammanlagda påverkan. Vattenlevande organismers status är också centralt i svenska vattenförvaltning och i EU:s vattendirektiv.

CKB genomför årlig provtagning av bottenfauna och kiselalger i fyra vattendrag i södra Sverige. Läs mer om den biologiska övervakningen

Nationell miljöövervakning

Nationell miljöövervakning av bekämpningsmedel startade år 2002 med Naturvårdsverket som finansiär. Syftet med miljöövervakningen är att undersöka i vilken omfattning olika växtskyddsmedel läcker till omgivande vatten samt att följa den långsiktiga förändringen över tiden.

Fyra små avrinningsområden (800–1700 hektar) representerar fyra stora jordbruksregioner i Sverige. Områdena kallas typområden och ligger i Skåne, Halland, Östergötland och Västergötland och i alla områden är omkring 90 procent av marken jordbruksmark. Provtagning av vattnet i bäckarna görs veckovis från maj till november och proverna analyseras på cirka 140 olika substanser. I områdena intervjuas lantbrukarna om odlingen och deras användning av bekämpningsmedel och det tas även grundvattenprover och sedimentprover. I miljöövervakningen ingår också två skånska åar för ytvattenprovtagning och två platser (en i Skåne och en i Uppland) för insamling av regnvatten, varav den i Skåne också används för luftprovtagning.

Hitta resultaten här


Kontaktinformation

Mikaela Gönczi, biträdande föreståndare 
Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel (CKB)
mikaela.gonczi@slu.se, 018-67 31 05

Sidansvarig: Mikaela.gonczi@slu.se