Hur farligt är glyfosat?

Senast ändrad: 27 juni 2019
Hur farligt är glyfosat.jpg

Glyfosat är ett ogräsbekämpningsmedel som verkar genom att störa specifika metaboliska processer som endast finns hos växter, svampar, och mikroorganismer. Eftersom djur saknar denna metabolism kan glyfosat inte ha samma verkan på djur som på andra organismer och det är därför inte heller akut giftigt för djur och människor annat än i mycket höga doser.

Hälsorisker

I detta avsnitt berör vi de regler som finns när det gäller hälsorisker som finns för allmänheten vilket främst är risken att få i sig glyfosat via föda eller dricksvatten. Hälsorisker som användaren kan utsättas för vid spruttillfället berörs inte. Arbetsmiljöverket reglerar användning och skyddsutrustning i sina föreskrifter (AFS 1998:6) om bekämpningsmedel.

Rester i mat

Det finns ett EU-gemensamt TDI (tollerabelt dagligt intag) för glyfosat på 0,5 mg/kg kroppsvikt per dag i EU-förordning 2017/2324 om förnyat godkännande av glyfosat. Livsmedelsverket analyserar rester av bekämpningsmedel i föda, både odlad i Sverige och importerad, och de bedömer att rester av glyfosat som hittas inte utgör någon risk för hälsan. Samma slutsats drar EFSA om hälsorisker inom EU.

Dricksvatten och grundvatten

Gränsvärdet för aktiva ämnen i bekämpningsmedel, inklusive nedbrytningsprodukter, i dricksvatten ligger på 0,1 µg/l för varje enskild substans samt maximalt 0,5 µg/l för summahalten enligt Livsmedelsverkets föreskrifter SLVFS 2001:30. Samma värde gäller för grundvatten enligt SGU:s föreskrifter SGU-FS 2013:2 samt inom hela EU enligt grundvattendirektivet 2006/118/EG.

Gränsvärdena är inte baserade på substansens giftighet för människor, utan bygger på tankesättet att bekämpningsmedel inte ska finnas i dricksvatten. Ur en toxikologisk synvinkel behöver det därmed inte vara farligt att dricka vattnet som överskrider gränsvärdet. Kunskapsläget är begränsat då långtidseffekter och kombinationseffekter är svåra att utreda, speciellt för människor, men Livsmedelsverket bedömer att det vid 0,1 µg/l finns en god säkerhetsmarginal till halter där risk för akuta eller kroniska effekter kan förekomma. Samma gränsvärden gäller inom hela EU enligt dricksvattendirektivet 98/83/EG.

WHO har inte satt något vägledande värde för glyfosat i dricksvatten. Den orsak de hänvisar till är att de halter som detekteras i dricksvatten ligger långt under de halter som kan medföra hälsorisker. De refererar till ett hälsobaserat värde för AMPA och glyfosat tillsammans på 900 µg/l, d.v.s nästan 10 000 gånger högre än det svenska dricksvattengränsvärdet.

I USA sätts dricksvattengränsvärden baserat på hur giftig substansen bedöms vara och den maximalt tillåtna halten av glyfosat i dricksvatten är 700 µg/l, alltså i samma storleksordning som det värde WHO refererar till.

För enskilda brunnar är brunnsägaren själv ansvarig för kvaliteten på dricksvattnet och dricksvattengränsvärdet på 0,1 µg/l respektive 0,5 µg/l är därmed inte bindande. Samma riktvärde anges dock i Livsmedelsverkets råd om enskild dricksvattenförsörjning.

Vilka halter av glyfosat och AMPA som hittas i dricksvatten och övrigt yt- och grundvatten redovisas i avsnittet Vad hittar vi i svenska vatten?

Miljörisker

Vattenlevande organismer

Glyfosat är inom EU:s godkännandeprocess klassat som ”giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter” (Aquatic Chronic 2) enligt EFSA. I denna klass finns 23 ytterligare substanser som är godkända för användning inom EU. I klassen ”mycket giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter” (Aquatic Chronic 1) finns det 149 godkända substanser. Alla dessa bedöms alltså vara mer giftiga för vattenlevande organismer än glyfosat. För att bedöma ett ämnes giftighet mot vattenlevande organismer tas ett PNEC-värde fram (Predicted No Effect Concentration) vilket anger den högsta halt som inte ska ge upphov till negativa ekologiska effekter, baserat på de olika ekotoxikologiska studierna som skickats in av det ansökande företaget. Glyfosat har ett PNEC-värde på 1200 µg/l.

Glyfosat är i Sverige klassat som ett särskilt förorenande ämne inom vattenförvaltningsarbetet och har en bedömningsgrund på 100 µg/l enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2013:19. Det innebär att årsmedelvärdet av glyfosat inte får överskrida denna koncentration i en vattenförekomst för att den ska kunna uppnå god ekologisk status. Den känsligaste arten som testats, och därmed gett upphov till värdet, är en kiselalg. När bedömningsgrunden fastställs används osäkerhetsfaktorer för att kompensera till exepmpel för att det kan finnas ännu känsligare arter än de som testats. Detta gör att värdet är klart lägre än PNEC-värdena som nämns ovan. Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram en vägledning kring klassificering av miljögifter i ytvatten där det beskrivs mer hur bedömningsgrunderna bör tillämpas.

Glyfosats främsta nedbrytningsprodukt, AMPA, klassas inte som ett särskilt förorenande ämne men har ett riktvärde framtaget av Kemikalieinspektionen på 500 µg/l. Ett riktvärde är inte juridiskt bindande utan främst framtaget för att vara ett stöd vid uppföljningen av miljöövervakningsdata. Överskridanden av ett riktvärde innebär en risk för negativa effekter på vattenlevande organismer.

Vilka halter av glyfosat och AMPA som hittas i yt- och grundvatten redovisas i avsnittet Vad hittar vi i svenska vatten?

Pollinernade insekter

De senaste åren har effekterna från bekämpningsmedel på bin och andra pollinerande insekter diskuterats i Sverige och internationellt. Främst är det insektsmedel, till exempel neonikotinoider, som uppmärksammats som skadliga för pollinerarna. Vad det gäller glyfosat finns det begränsat med forskningsresultat kring eventuella skadliga effekter på bin och andra pollinerande insekter. De halter som förekommer i miljön på och kring besprutad åkermark är inte dödliga för bin och de fåtal studier som har publicerats visar att det framförallt är bins korttidsminne, navigering, och inlärningsförmåga som kan bli påverkad om de skulle få i sig nektar innehållande glyfosat. Dessa studier har dock tillfört glyfosat i konstgjord nektar som bin sedan matats med och det framgår inte hur stor risken är att bin i naturen faktiskt utsätts för glyfosat genom nektar eller pollen i halter som skulle kunna påverka deras beteende. Studierna framhäver dock att de halter som testats är realistiska för fält där glyfosat används för ogräsbekämpning i växande gröda, vilket förekommer i de länder där genmodifierade grödor med ökad tolerans för glyfosat odlas. Sådan bekämpning med glyfosat förekommer inte i Sverige, utan här utförs ogräsbekämpning med glyfosat framförallt före sådd och efter skörd, vilket alltså till stor del är före och efter binas aktiva säsong. Dessutom är flygbekämpning, vilket ökar risken för spridning utanför avsett område, inte tillåten inom EU. Därför är det troligtvis liten risk att bin i Sverige får i sig beteende-störande glyfosat-haltig nektar eller pollen.


Kontaktinformation

Mikaela Gönczi, biträdande föreståndare 
Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel (CKB)
mikaela.gonczi@slu.se, 018-67 31 05

Sidansvarig: mikaela.gonczi@slu.se