Sveriges lantbruksuniversitet

Sociala och etiska aspekter

Här kan du läsa summeringar av några av våra publikationer. Du kan läsa mer om våra forskingsprojekt här

GM grödor, hybrisargumentet och jordbrukets natur

Tankar om mänskliga relationer med naturen och vår plats i världen spelar en central roll i miljöetik. I denna artikel undersöks den moraliska statusen på bioteknik inom jordbruket och, mer specifikt, genetiskt modifierade (GM) grödor genom användning av hybrisargumentet. 

Den antika berättelsen om hybris, som vi fått av de gamla grekerna, ger ett narrativ som hjälper oss förstå teknik och oss själva. Den övertygande kraften i berättelser har varit känd mycket länge och kan spåras så långt tillbaka som Platon. Flera författare har hävdat att genom att vi befattar oss med i jordbrukets bioteknik så uppvisar vi arrogans, hybris, och missnöje. Ronald Sandler ger oss en fördjupad analys av hybris och hävdar att det ger oss prima facie skäl, skäl som kan överskridas i vissa fall, mot användningen av GM-grödor. Kärnan i hans argument är att bioteknik hör hemma inom en grupp av traditioner som syftar till att manipulera och dominera vår miljö, och eftersom tradition har orsakat många av våra nuvarande problem, är att förlita sig på ytterligare manipulation och dominans i form av tekniska lösningar hybris.

Payam Moula hävdar att Sandlers hybris argument misslyckas av flera skäl:

1) Sandler och många andra uppvisar en inkorrekt förståelse av jordbruket i det att de pastar att det föreligger en inneboende teknisk praxis som skiljer sig radikalt från "Naturen";

2) begreppen kontroll och manipulation som är centrala för begreppet hybris är svåra att förstå och att använda i samband med jordbruk;

3) försöket att upprätta en prima facie skäl mot GM grödor stöter emot stora svårigheter eftersom många GM grödor är djupt olika varandra; och

4) även om vi accepterar Sandlers hybrisargument sa verkar det faktiskt inte spela roll i den moraliska utvärdering av enskilda GM-grödor. 

I artikeln ges även en andra tolkning av Sandlers argument som inte innebär att vi har skäl att motsätta oss GM-grödor i sig, utan snarare att när vi väljer en strategi för att möta våra jordbruksutmaningar så ska vi inte lita på GM-grödor som "lösningen". Denna tolkning av argumentet kan ge oss insikter kring hur GM-grödor kan användas som en del av en övergripande strategi, men argumentet i sig ger inte oss en anledning att förkasta bruket av genmodifierade grödor.

Article
Moula, P. 2015. 
GM Crops, the hubris argument and the nature of agriculture Journal of Agricultural and Environmental Ethics 28: 161-177

Konsekvenser för samhället av användningen av GM-grödor inom jordbruket

Att utrota fattigdom, öka välbefinnandet och minska ojämlikheten är centrala aspekter i FN:s hållbarhetsmål. Därför är det viktigt att studera hur olika vägar för jordbruksutveckling påverka den här typen av sociala och ekonomiska aspekter. Det pågår en debatt i samhället i stort, såväl som inom forskningen, om huruvida användningen av genetiskt modifierade (GM-) grödor kan bidra till att nå dessa mål.

I en litteraturstudie visar Klara Fischer och hennes kollegor att forskningen kring sociala och ekonomiska konsekvenser av GM-grödor i stort sett uteslutande har haft fokus på Globala Syd. Studier av ekonomiska konsekvenser dominerar litteraturen medan till exempel studier om välbefinnande, fördelning och social rättvisa är mer sällsynta. Samtidigt visar ekonomiska studier i högre utsträckning på positiva konsekvenser medan de som studerar GM-grödor ur de andra sociala hänseendena, oftare lyfter fram negativa effekter av introduktion av GM grödor.

Två viktiga hinder för att nå positiva sociala effekter av GM-grödor lyfts fram i forskningen. Det handlar dels om den privata sektorns dominans inom forskning och utveckling av GM-grödor, och dels om regler kring användandet av GM-grödor, som förhindrar fattiga lantbrukare att fritt använda skördade frön som utsäde.

Vetenskaplig artikel
Fischer, K., Ekener Petersen, E., Rydhmer, L., & Edvardsson Björnberg, K. 2015. Social impacts of GM crops in agriculture: a systematic literature reviewSustainability 7: 8598-8620

Märkning av “naturlig” mat

Ett vanligt argument i debatten om bioteknik och mat är att livsmedel som produceras med någon form av bioteknik (till exempel genetisk modifiering) är onaturlig. Mot denna bakgrund kan vi förstå att det finns en efterfrågan på mat som till exempel är märkt med påståendet "bara naturliga ingredienser". Det finns delade meningar om hur man rättfärdigar, utformar och genomför en sådan märkning utan att vilseleda konsumenten.

”Naturlighet” är inte ett enda entydigt begrepp, utan det har flera betydelser (polysemi). Polysemantiska begrepp tillåter normalt olika grader. Saker och ting kan vara mer eller mindre naturliga. Denna komplexitet bör återspeglas när livsmedelsproducenter märker sina produkter, det har författaren Per Sandin kommit fram till i sina studier av begreppet. Det finns emellertid inget uppenbart sätt att presentera en samlad översikt över ett visst livsmedels naturlighet, om man ska ta hänsyn till begreppets polysemi.

Ett sätt att visualisera detta är att göra en grafisk presentation som innehåller flera axlar, med den grad av naturlighet som representeras på varje axel. Just en sådan presentation gör Per Sandin i den vetenskapliga artikeln " How to label ‘natural’ foods: A matter of complexity" i tidskriften Food Ethics.

Ett diagram med flera axlar skulle förmodligen vara för komplicerat för att vara praktiskt när det gäller märkning av livsmedel. Enligt Per Sandin vore det lämpligt att hitta en balans mellan 1) att en etikett innehåller omfattande information och 2) att etiketten är tydlig och lätt att känna igen. Ett sätt att lösa detta skulle vara att analysera vilka kombinationer av naturliga axlar som finns i olika matvaror. Om vissa typer av naturlighet ofta förekommer tillsammans, kan de vanligaste kombinationerna representeras av ett litet antal distinkta etiketter.

Article
Sandin, P. 2017. 
How to Label ‘Natural’Foods: a Matter of ComplexityFood Ethics 1-11

Genteknik i storskalig ko-avel väcker etiska och praktiska frågor

Nya biotekniker öppnar nya möjligheter att genetiskt förändra lantbrukets djur. Med hjälp av så kallade molekylära knivar och genom-editering kan man göra så att kor föds utan anlag för horn och slipper avhornas. Det är också möjligt att med genmodifiering (GM) föra över mänskliga genvarianter till kor för att minska risken för juverinflammation. Dessa är bara några exempel på tänkbara användningsområden för nya tekniker i avelsarbetet med djur.

Ännu finns varken genmodifierade eller genom-editerade lantbruksdjur i livsmedelsproduktionen och det är oklart hur framtida lagstiftning kommer att reglera användningen av dessa tekniker. Om lagstiftningen kommer att tillåta sådana tillämpningar återstår det att praktiskt inkludera tekniken i storskaliga avelsprogram, vilket medför nya frågeställningar – både praktiska och etiska. Kan vi, behöver vi, och bör vi använda dessa tekniker i kommersiella avelsprogram? Hur stor roll spelar det vilka reproduktionstekniker som behöver användas, hur kor och embryon hanteras och vilken egenskap som förändras? Finns andra alternativ för att nå samma mål?

Om detta handlar en tvärvetenskaplig artikel som beskriver forskningsläget utifrån tidigare publicerad litteratur och bidrar med etiska reflektioner kring detta. Frågor om djurvälfärd spelar en viktig roll, men det är inte det enda som är etiskt relevant i sammanhanget. Olika värderingar och, olika syn på djurs integritet, naturlighet, och vad som bör ingå i en riskbedömning är andra exempel som påverkar hur de nya teknikerna bedöms och kan komma att tas emot i samhället.

Kunskapen inom genetikens område växer snabbt, men vi har ännu begränsad insikt i hur komplexa egenskaper styrs genetiskt. Att ändra enskilda gener med stor och känd effekt ligger ännu så länge närmare till hands än att ändra på ett stort antal ställen i genomet för att påverka komplexa egenskaper. Teknikerna kan användas i olika omfattning och för olika syften, som påverkar djuren mer eller mindre. I artikeln föreslår forskarna att de nya teknikerna bör bedömas i det avelssammanhang där de är tänkta att tillämpas, innan de används i stor skala. I den processen kan en rådgivande kommitté med såväl forskare, branschföreträdare, representanter för allmänheten, som en etiskt eller filosofiskt skolad person tillföra värdefulla synpunkter.

– Det här är komplexa frågor, men det blir mer hanterbart om vi fokuserar på specifika användningsområden, menar Susanne Eriksson.

Artikel 
Eriksson, S., Jonas, E., Rydhmer, L., & Röcklinsberg, H. 2017. Breeding and ethical perspectives on genetically modified and genome edited cattle. Journal of Dairy Science101:1–17

Utvärdering av etiska verktyg

Användning av bioteknik i jordbruket innebär många etiska frågor, till exempel om naturens värde, huruvida ”naturlighet” är något önskvärt, och om arter ska ha moralisk status. Ibland när vi diskuterar sådana frågor talar vi förbi varandra i stället för att diskutera frågan – för att vi inte förstår den andras synvinkel. Och kanske är vi själva inte helt medvetna om hur engagerade vi verkligen är i en viss fråga.

För att underlätta i sådana diskussioner och resonemang kan man ta hjälpa av etiska verktyg. De kan till exempel bestå av dataspel som hjälper användarna att reda ut sina egna etiska ställningstaganden, eller mötesformat som underlättar för en grupp beslutsfattare att komma fram till ett etiskt välgrundat beslut.

Det finns ett antal sådana verktyg tillgängliga. Hittills har det dock saknats tydliga kriterier för att utvärdera dem. Det vill säga vad gör ett etiskt verktyg bra och hur kan vi välja mellan olika verktyg? Payam Moula och Per Sandin har granskat befintliga förslag på hur etiska verktyg ska utvärderas. Bland annat hävdar de att ett visst förslag till utvärdering av etiska verktyg baserat på begreppet "etisk sundhet" är till föga hjälp. I stället föreslår de att kvaliteten på ett etiskt verktyg ska avgöras av hur väl det uppnår sitt avsedda syfte, precis på samma sätt som man tänker kring vanliga verktyg: En bra hammare är en hammare som väl uppfyller syftet att hamra. Olika etiska verktyg kan ha olika syften, och därför bör kvalitetskriterierna också skilja sig åt. Moula och Sandin presenterar en kategorisering av sådana verktyg och bedömningskriterier för varje:

1. Samtliga etiska verktyg kan bedömas på de avgörande kvaliteterna fullständighet (om ett verktyg innehåller alla relevanta överväganden) och användarvänlighet.

2. För sådana verktyg som syftar till att fatta beslut i ett demokratiskt sammanhang är kriterierna för öppenhet, handlingsvägledning och rättfärdigande av mekanismer för beslutsfattande viktiga.

3. För verktyg som syftar till att engagera allmänheten är en rättvis process avgörande. Därigenom säkerställs att verktyget, om det används av en grupp, tillämpas på ett legitimt och rättvist sätt för alla inblandade. Flera sådana verktyg har använts vid bedömningen av bioteknik i Europa.

Moula och Sandin noterar också att användningsområdet för ett etiskt verktyg är begränsat till en viss moralisk gemenskap, dvs. en grupp människor som delar grundläggande normer och värderingar, och att denna egenskap ofta förbises. Verktyg är oftast inte till hjälp om användarna av verktyget har radikalt olika syn på någon grundläggande värdefråga. Om det i en grupp finns personer med helt olika syn på huruvida naturlighet är moraliskt relevant, kan vissa verktyg ha begränsad användbarhet. Därför bör framtida forskning identifiera kriterier för etiska verktygs tillämplighet och begränsningar.

Artikel
Moula, P. & Sandin, P. 2015. Evaluating ethical toolsMetaphilosophy 46: 263–279

Bokkapitel
Moula, P. & Sandin, P. 2017. Ethical Tools. In S.O. Hansson (red.), The Ethics of Technology London and New York: Rowman and Littlefield International, pp: 115-127

Växtförädling och husdjursavel för folkhälsan: En strategi

Om vi lyckas förbättra näringskvaliteten i våra livsmedel kan vi uppnå betydande förbättringar av människors hälsa. Detta gäller alla delar av världen, även om behoven av kostförändringar skiljer sig åt mellan olika länder. Växtförädling och djuravel kan bidra till att främja människors hälsa genom att erbjuda nya och hälsosammare livsmedel som lantbrukarna kan producera på ett ekonomiskt hållbart sätt och konsumenterna kan välja att köpa och äta. Men för att åstadkomma detta måste man utnyttja kunskapen om näring, konsumentbeteende, lantbruksproduktion och ekonomi fullt ut i avels- och förädlingsarbetet. Det behövs en strategi för avel och förädling för folkhälsan. En tvärvetenskaplig grupp forskare; livsmedelsforskare, nutritionister, djur- och växtforskare och samhällsvetare, ledd av Sven Ove Hansson har utvecklat en strategi för växtförädling och husdjursavel för folkhälsan. Strategin omfattar följande:

  • Förädling och avel för hälsofrämjande egenskaper bör inriktas på både brister i mikronäringsämnen (främst låginkomstländer) och sjukdomar som övervikt och hjärt-kärlsjukdomar (främst höginkomstländer).
  • Högsta prioritet bör ges till hälsosamma varianter av traditionella matvaror som helt kan ersätta äldre, mindre hälsosamma varianter. Därnäst följer produkter som kanske inte helt kan ersätta äldre varianter men har en stor marknadspotential i större konsumentsegment.
  • För närvarande saknas effektiva incitament för att producera hälsosammare mat. Sådana incitament måste skapas. De nya grödorna och produkterna måste vara attraktiva för lantbrukare att producera och för konsumenterna att äta.
  • Social påverkan som leder till acceptans bland många människor är nyckeln till att få ett genomslag för hälsosammare matvanor bland konsumenterna.
  • Den bästa tillgängliga tekniken bör användas. För vissa grödor och egenskaper kommer modern teknik, såsom genetisk modifiering och genomredigering, att behövas.
  • Förädling och avel måste kombineras med ekonomisk utveckling, behandling av sjukdomar som förvärrar undernäring och adekvata kostrekommendationer.

Nuvarande marknadsstruktur för lantbruksprodukter ger inte bönderna tillräckliga incitament för att producera mer hälsosamma produkter. Lantbrukarna får ofta betalt utifrån kvantitet, utan ersättning för hälsorelaterade kvaliteter. Livsmedelskedjan måste reformeras så att konsumenternas krav på hälsosamma produkter får en starkare inverkan.

Artikel
Hansson, S.O., Åman, P., Becker, W., De Koning, D-J., Lagerkvist, C-J., Larsson, I., Lehrman, A., Risérus, U. & Stymne, S. 2018. Breeding for public health: A strategyTrends in Food Science & Technology 80: 131-140

Lantbrukares och forskares experiment kompletterar varandra

Lantbrukare över hela världen utför experiment på sina åkrar. Det har de gjort långt innan den moderna experimentella jordbruksvetenskapen tog form. Det finns mycket att läsa om det i den antropologiska litteraturen, som ofta är rik på empiriska detaljer. Men de filosofiska frågorna som experimenten ger upphov till har inte fått så mycket uppmärksamhet tidigare.

Nu har Sven Ove Hansson, professor i filosofi vid KTH och SLU och programchef i Mistra Biotech, tittat på metoderna i jordbrukarnas experiment med filosofiska glasögon. Han menar att vi borde se experimentens filosofi som en egen filosofisk disciplin, och inte som en underdisciplin till vetenskapsfilosofin. Detta eftersom det finns många experiment som inte är utförda som en del av det man vanligen menar med vetenskap, men ändå har stor betydelse för kunskapen på respektive område.

Jordbrukares och forskares experiment utgör två traditioner som är komplementära, menar han, och ingen av dem kan ersätta den andra. Många av lantbrukarnas experiment är sofistikerade; de involverar till exempel kontrollfält och långsiktiga försök. De syftar oftast till att hitta metoder som förbättrar det praktiska arbetet i jordbruket och kan i viss mån jämföras med den tillämpade forskningen, till exempel kliniska prövningar och vetenskapliga fältförsök.

I jämförelse med fältförsök som forskare utför, har jordbrukarnas experiment fördelen att samma sak ofta testas mer omfattande, det vill säga med mer material (fler replikat) och att jordbrukare undersöker saker och ting under olika förhållanden som är specifika för olika platser. Å andra sidan har jordbrukarnas experiment ofta inga stränga kontroller och deras utvärderingsmetoder är mindre exakta än forskarnas.

Bristande kunskaper, om exempelvis orsaker till växtsjukdomar och andra stressfaktorer som påverkar grödor, kan ibland vara ett hinder för att lantbrukare ska kunna formulera troliga hypoteser i sina experiment. Hypoteser som är lättare för forskare, med specialkunskaper, att få fram. Således har var och en av de två experimentella traditionerna fördelar som den andra saknar. Ingen av dem kan ersätta den andra, men det finns potential för ömsesidigt och respektfullt lärande dem emellan.

Vetenskaplig artikel
Hansson, SO. 2019. Farmers’ experiments and scientific methodology. European Journal for Philosophy of Science 9: 32. DOI:10.1007/s13194-019-0255-7

Försiktighetsprincipen bör hanteras med försiktighet

När vi inte vet om någonting kan vara farligt eller ej är det klokt att vara försiktig. Om en ny teknik lovar vissa fördelar men också väcker oro för oväntade men eventuellt katastrofala konsekvenser bör tekniken införas stegvis med adekvata skyddsåtgärder – eller kanske inte alls. Detta är logiken bakom försiktighetsprincipen. Den är en etablerad princip inom policy och lagstiftning, och det finns många versioner av den. En version som ofta nämns är den som antogs vid den så kallade Wingspread-konferensen. Den säger väsentligen att om en verksamhet innebär att skada på hälsa eller miljö hotar, så ska försiktighetsmått vidtas även om alla orsakssamband inte är fullt vetenskapligt belagda.

Det har funnits många kritiska invändningar mot försiktighetsprincipen under åren. Vissa hävdar att det är meningslöst att prata om "försiktighetsprincipen" i bestämd form, eftersom det finns flera olika versioner som dessutom är vaga, det vill säga det är inte klart vad de betyder och innebär. Detta gör principen svår att tillämpa, och ännu svårare att tillämpa den på ett rättvist sätt. En annan kritik är att försiktighetsprincipen är stel och kommer att leda till en situation där allt kommer att förbjudas - trots allt kan allt vi gör få allvarliga oväntade konsekvenser, hur osannolikt det än är.

I artikeln “Is the precautionary principle a midlevel moral principle?” diskuterar Per Sandin och Martin Peterson dessa problem och presenterar ett nytt sätt att utforma principen. Först hävdar de att även om det kanske inte finns någon "kärna" som är gemensam för alla versioner av försiktighetsprincipen, så kan man se på de olika versionerna som relaterade till varandra som en familj – som en syster liknar sin bror, som liknar deras kusin, även om systern och kusin inte liknar varandra alls.

För det andra hävdar de att försiktighetsprincipen kan ses som en moralisk mellannivå-princip. Sådana principer är vanliga i medicinsk etik. Sådana principer är inte absoluta och syftar inte till något fullständigt rättfärdigande av ett ställningstandande i en viss etisk fråga. Istället är de mer flexibla och måste balanseras mot andra principer och ska ses som allmänna riktlinjer från vilka man kan formulera mer konkreta regler. Peterson och Sandins förslag till försiktighetsprincipen som mellannivåprincip säger: "Rimliga försiktighetsåtgärder bör vidtas för att skydda mot osäkra men icke försumbara hot".

Vetenskaplig artikel
Sandin, P & Peterson, M. 2019. Is the precautionary principle a midlevel principle? Ethics, Policy & Environment 22: 34-48

GMO eller inte GMO? Här är frågorna vi borde prata om istället

Vad har odling av genmodifierade (GM) växter gemensamt med HIV och blodgivning? En hel del menar Sven Ove Hansson, professor i filosofi vid KTH och SLU och programchef i Mistra Biotech. I en nyligen publicerad artikel visar han på likheterna i hur riskerna har hanterats när det gäller möjligheten att odla GM-grödor respektive homosexuella mäns möjlighet att lämna blod. Han pekar på den första reaktionen med säkerhetsåtgärder och regelverk för att förhindra negativa konsekvenser, följt av forskning och kunskapsbyggande, och låsningen vid den initiala riskvärderingen.

– I båda fallen, med GM-grödor och blodgivning, har osäkerheter som tidigare lyftes fram av experterna nu ersatts av vetenskapligt grundad kunskap. Vad som tidigare var välgrundad försiktighet är nu inte relevant, men det är politiskt svårt att återkalla beslut som en gång tagits för att skydda befolkningen, säger Sven Ove Hansson.

Just riskerna och försiktighetsprincipen tolkas fel i fallet med bioteknik inom jordbruket menar Sven Ove Hansson. Det många verkar tro är att försiktighetsprincipen är en allmän instruktion om att vara försiktig, medan den egentligen handlar om att utvärdera osäkra eller ofullständiga vetenskapliga bevis. Sven Ove påpekar att ingen växtförädling är riskfri men att diskussionen om hur växterna fått sina egenskaper är vetenskapligt daterad.

– Vi bör prata om förädlingsmålen, oberoende av teknik. Fokus har länge varit ökad avkastning, vilket i sig inte behöver stå i konflikt med exempelvis miljömässig hållbarhet eller näringsinnehåll. Men vi behöver fundera på hur samhällsnyttiga förädlingsmål ska kunna förverkligas i ett system för växtförädling som idag domineras av stora internationella företag med egna prioriteringar som inte nödvändigtvis går hand i hand med vad som kan anses hållbart och vad lantbrukare och konsumenter tycker är viktigt. Vi behöver fråga oss om immaterialrätten kan reformeras eller tillämpas på ett bättre sätt, för att stärka de lantbrukarnas roll och släppa fram innovationer som är viktiga för hållbarhet och livsmedelssäkerhet, säger Sven Ove Hansson.   

Gällande lagstiftning så reflekterar Sven Ove Hansson över avsaknaden av nyttan i EUs riskvärdering av GM-grödor och hur det, från båda sidorna i debatten, talas om ”GMO eller inte GMO” som om det handlade om ett val mellan inga GMO alls eller att tillåta alla GMO. Motiveringen för det ena eller det andra handlar ofta om vad som kan komma i ett senare skede, snarare än vad beslutet avser här och nu.

Istället för att fokusera på GMO eller inte GMO finns det flera etiska aspekter att reflektera över som rör växtförädling och bioteknik inom jordbruket:

  • Valet av förädlingsmål, ett val som bör styras av samhällets bästa på lång sikt och av småföretagens och konsumenternas intressen,
  • Implementeringen av dessa förädlingsmål i ett system för växtodling som för närvarande domineras av stora internationella företag med andra prioriteringar,
  • Åtgärder som växtförädlare måste vidta för att förhindra oavsiktlig utsättning av växtsorter med oönskade egenskaper, såsom toxicitet eller invasiva egenskaper,
  • Hur den (vetenskapsbaserade) försiktighetsprincipen bör tillämpas på grödor,
  • Hur ett livsmedelsmärkningssystem kan säkerställa adekvat information till konsumenter som vill undvika livsmedel som tagits fram med bioteknik, utan att bidra till ogrundad oro för dessa produkter, och
  • Hur immaterialrätten kan reformeras och/eller tillämpas bättre för att stärka jordbrukares ställning och bättre stödja innovationer som är viktiga för hållbarhet och livsmedelssäkerhet.

Artikeln, A science-informed ethics for agricultural biotechnology är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Crop Breeding, Genetics and Genomics.

Vetenskaplig artikel
Hansson, SO. 2019. A science-informed ethics for agricultural biotechnologyCrop Breeding, Genetics and Genomics DOI:10.20900/cbgg20190006

Publicerad: 20 november 2019 - Sidansvarig: Anna.Lehrman@slu.se
Loading…