Växterna i Nationella genbanken

Senast ändrad: 08 oktober 2018

Den Nationella genbanken invigdes den 15 juni 2016. I genbanken bevaras drygt 2200 sorter av äldre trädgårdsväxter.

Frukter och bär

I Nationella genbanken i Alnarp har hittills planterats drygt 350 sorter av traditionellt odlade frukter och bär. Bland fruktslagen dominerar äpple, bland bärslagen jordgubbar och vinbär. I den fullt utbyggda genbanken kommer även att ingå hassel och rariteter som bärmispel, fikon, kvitten och persikomandel. Svenska lokalsorter utgör en betydande del av genbankens fruktsorter. Bland dessa märks sorter som 'Kalmar glasäpple', 'Leabo långpäron', 'Mälarplommon' och 'Brunbär från Närke'. Så långt möjligt har ympris till genbanksträden hämtats från sorternas ursprungsträd. Detta gäller exempelvis 'Snilsäpplet', vars uppskattningsvis 400-åriga moderträd alltjämt dröjer kvar i Nibble utanför Hedemora. I genbanken bevaras även sorter framtagna av 1900-talets svenska växtförädling, däribland plommonen 'Ariel', 'Emil' och 'Opal' från Alnarp. Härutöver rymmer genbanken utländska sorter med svensk odlingstradition som 'Cox's Pomona' från England och 'Skuggmorell' från Frankrike.

Även bland bären bevaras lokalsorter, exempelvis vinbär med namn som 'Finnskogens druva', 'Janslunda' och 'Öjebyn'. Här finns också ett litet oansenligt ångermanländskt krusbär, en gång uppskattat trots bärens ringa storlek och buskens taggighet. Under senare hälften av 1800-talet gjorde storfuktiga engelska krusbärssorter sitt intåg i Sverige. Från den tiden stammar 'Achilles' och 'Bloodhound' med sina imponerande, mörkt röda bär. Bland intressanta grönfruktiga krusbärsorter märks 'Statsrådet von Ehrenheim', en frösådd från 1800-talets Experimentalfält i Stockholm. I genbankens bärsortiment ingår också ett brett spektra av jordgubbar, smultron och hallon, och inte minst sorter av Sveriges unika hybridbär – allåkerbär, krusvinbär och smulgubbar. Genom inventeringstips har genbanken tillförts bär i udda färger såsom vita smultron, bruna och gröna vinbär.

Perenner

I Nationella genbanken bevaras strax över 450 perenner. Alla går att spåra till före 1940 och samlades in till Perennuppropet som var en landsomfattande inventering av äldre prydnadsperenner mellan åren 2003 och 2010. Pioner, flox, irisar, astrar och vivor är de perenner som det finns flest av i genbanken, men här finns perenner från fler än 70 olika släkten. Perennerna har odlats till exempel på kyrkogårdar och i slottsträdgårdar, men de allra flesta har samlats in från privatträdgårdar runt om i landet. Här finns faktiskt perenner från alla Sveriges landskap.

Många av perennerna har berättelser och traditioner knutna till sig. Här finns till exempel en sibirisk nunneört som gått i arv på kvinnosidan i en familj sedan år 1900, en bergenia från Dalarna där blommorna alltid plockades och gavs bort i namnsdagspresent på Vilhelminadagen, en liljekonvalj som användes i en gotländsk brudbukett 1944 och en blekrosa trädgårdsaurikel som en liten 10-årig flicka i Lycksele fick i present på 1930-talet. Perennerna har fått sortnamn som berättar om platsen där de odlats eller personerna som odlat dem. Fotot nedanför visar höstfloxen 'Alma Jansson' som kommer från ett småjordbruk i Edsbro i Uppland. Alma odlade sorten under många år och gav den så småningom vidare till sin svärdotter Stina som flyttade in på gården 1939 och mindes floxen från den tiden. I dag kan man köpa 'Alma Jansson' under varumärket Grönt kulturarv®.

Alma Jansson Grönt kulturarv 

Lökar och knölar

De lökar och knölar som bevaras i genbanken är mer än bara växter. Alla har en historia att berätta. De berättar om personer ”Signes dahlia” och ”Fogladerdahlian”, ett yrke ”Skräddartulpanen” och ”Skiftnyckelgubbens lilja” eller en plats som ”Ekedalen” och ”Skegrietulpanen”. Dessa och många fler kommer att bevaras i genbanken, totalt blir det 280 lökar eller knölar. Den största gruppen är narcisser med närmare 70 sorter, därefter tulpaner med 49 sorter, dahlior 40 sorter och 35 sorter av liljor. Sammanlagt blir det 44 olika arter.

De flesta tipsen som vi har fått in till Lök- och knöluppropet har varit från södra delarna av landet och det återspeglas även i de antal växter som kommer att bevaras. 17 landskap är representerade där de flesta lökar och knölar som bevaras kommer från Skåne, Västergötland, Småland, Gotland, Dalarna samt Öland. De två nordligaste sorterna kommer från Lappland och det är en brandlilja och en krollilja.

Krukväxter

Krukväxterna är också en del av vår trädgårdshistoria. Det finns ofta kulturhistoria knuten till växterna i form av berättelser, traditioner och lokala namn. Det bästa sättet att bevara en släktklenod var genom att sprida den. Många av de tips som kommit in till Krukväxtuppropet har handlat om personer som har fått en krukväxt när de har lämnat barndomshemmet eller i samband med dop eller bröllop. Växterna får historiska rötter, de blir som levande arvegods, och bevaras som minne av en person eller en händelse.

Krukväxtuppropet var det sista av Poms åtta upprop. Här letade vi efter krukväxter som gick att spåra tillbaka till före 1960. Närmare 1 200 tips om äldre krukväxter kom in från cirka 700 personer.

Av de 1 200 tipsen kommer cirka 220 krukväxter att sparas i genbanken för framtiden. Den klart största gruppen krukväxter kommer att vara pelargoner. Därefter kommer olika typer av bladkaktusar. Variationen är mycket stor och närmare 100 olika grupper/arter av krukväxter kommer att bevaras. De kommer från Trelleborg i söder till Storuman i norr.

Rosor

Genbanken kommer att innehålla knappt 300 rosor av både engångsblommandeoch återblommande sorter med buskrosornas, klätterrosornas och rabattrosornas egenskaper.

Flertalet rosor har förädlats i utlandet men har lång odlingstradition i svenska trädgårdar. Några odlades av Olof Rudbeck d.ä. redan på 1600-talet, men flertalet sorter förädlades under 1800-talet. Andra rosor i genbanken har uppstått de senaste årtiondena i Sverige som spontana hybrider. Även de få svenska förädlingarna ingår i genbanken. Till dessa hör några få sorter som förädlats av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU genom Ulrika Carlsson-Nilsson.

En majoritet av sorterna i genbanken utgörs av engångsblommande gammaldags buskrosor. Få återblommande buskrosor och ännu färre klätterrosor och rabattrosor ingår.

Buskrosor

Sorter i Spinosissima-Gruppen och Gallica-Gruppen är de mest spridda och odlade rosorna. De är engångsblommande och har ofta en enastående förmåga att leva och trivas väl under svåra odlingsförhållanden, några även i de kallaste svenska trädgårdarna och även utan skötsel. Genbanken innehåller många exempel på mer än 100-åriga rosor i dessa grupper. 'Valdemarsvik', som introducerades i handeln av Pom 2016, är ett utmärkt exempel.

Överraskande många rosor i Remontant-Gruppen ingår i genbanken. De är krävande återblommande buskrosor vad avser klimat, jordmån och skötsel och påträffades under inventeringen i Götalands kustnära trakter.

Rugosa-Gruppen har fått stor spridning i svenska trädgårdar. Det beror dels på att flera utländska sorter introducerats i landet, dels på att flera spontana hybrider uppstått i Sverige. Ett 20-tal remonterande sorter i Rugosa-Gruppen, som har svenskt ursprung, bevaras i genbanken.

Klätterrosor

Endast ett fåtal klätterrosor bevaras i genbanken, ingen av dem har en historia som går tillbaka till 1800-talet. Två är spontana hybrider från sent 1900-tal.

Rabattrosor

Vår tids trädgårdar domineras av de lågväxande och ständigt blommande rabattrosorna. Deras storhetstid i vårt land inleddes under 1900-talets första årtionden. Nästan alla rabattrosor som påträffades under inventeringen kunde identifieras som kända sorter. Evalueringen av dem är i skrivande stund inte avslutad. Idag är bedömningen att ett 15-tal sorter av tehybridrosor, polyantarosor och floribundarosor kommer bevaras i genbanken.

Vegetativt förökade köksväxter

Inom Sparrisuppropet har mellan åren 2007 och 2011 en landsomfattande inventering genomförts. Närmare 200 gagnväxter har valts ut och planterats i Nationella genbanken i Alnarp. Urvalet till genbanken grundar sig på att växterna har en historia, är genetiskt variabla och att de har bedömts som odlingsvärda.

De bäst evaluerade, talrikaste och bäst beskrivna arterna är humle och potatislök. Andra dominerande arter är pepparrot, rabarber och sparris. Förutom dessa så ingår jordärtskockor, olika lök-, krydd- och medicinalväxter samt en perenn kronärtskocka. För samtliga insamlade plantor finns en dokumenterad odling före 1950, men de flesta är betydligt äldre än så och troligtvis har några odlats under fler hundra år.

Eftersom uppropet omfattar vitt skilda arter, har evalueringsmetoderna, fyndplatserna och växternas historia varierat kraftigt. Vissa arter har påträffats som odlingsrelikter ute i hagar och ruderatmarker. Detta gäller för många humlekloner som har hittats med hjälp av kartor från 1600-talets första hälft. Fler av dessa kloner säljs idag under varumärket Grönt kulturarv®. Andra arter har genom generationer omhuldats och vårdats i trädgårdar. Exempel på detta är sparrisen från Wäsby som sedan 1889 har växt på samma plats och årligen avnjuts på våren. Eller sparrissängarna som i början av 1900-talet anlades på gården Laxman i Åkarp utanför Lund, där man fram till 1945 sålde sparris till en grönsakshandlare i staden. Av en pepparrot härstammande från Mariestadstrakten tillreddes pepparrotssås till gäddmiddagar. Huset där växten hittades byggdes på 1910-talet och ligger nära sjön Ymsen som var känd för sina goda gäddor. Ett annat exempel är den kryddstarka pepparroten från Hisingen som har ett ursprung från 1930-talet i Brismene och under åren spridits vida omkring bland grannar och släktingar. Fler plantor har liksom denna kunna spårats hur de har flyttats från trädgård till trädgård. Åbrodden med ursprunget i Söbben, Torps socken på Orust är ett annat sådant exempel.

Träd och buskar

På träd- och buskfältet hittar vi exempel på det stora sortiment av prydnadsträd och buskar som planterades i svenska parker och på kyrkogårdar under 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Under den här tiden var träd och buskar med ett avvikande växtsätt populära. Särskilt uppskattades häng- och pelarformer, växter med krusiga och flikiga blad och ovanliga bladfärger. I samlingen finns flera exempel på mindre och lättplacerade trädslag som prydnadsaplar, prydnadskörsbär och hagtorn. Det finns också mer storvuxna träd som ovanliga sorter av alm, ask och kastanj. Den största trädgruppen utgörs av ett 70-tal olika popplar. Insamlingen av träd är till stora delar gjord i stadsparker, herrgårdsparker, gamla sanatorieparker, på regementesområden och i kyrkogårdsmiljöer.

Busksamlingen domineras av olika sorter av syrener och schersminer. Dessa växter är ofta långlivade och härdiga med förmåga att överleva utan skötsel under många år. I samlingen finns också deutzior, spireor och en del udda exotiska växter. Största gruppen är syrener där det äldsta dokumenterade fyndet är från före mitten av 1800-talet.


Kontaktinformation

Genbankskurator för frukt och bär: Inger Hjalmarsson, 040-41 55 74, alt. 070-414 50 64, inger.hjalmarsson@slu.se

Genbankskurator för krukväxter, prydnadslökar och -knölar: Karin Persson, 040-41 55 46 alt. 0702-64 63 56, karin.persson@slu.se

Genbankskurator för perenner: Linnea Oskarsson, 040-41 55 86 alt. 070-350 14 19, linnea.oskarsson@slu.se

Trädgårdsmästare och genbankskurator för fleråriga köksväxter: Erik De Vahl, 0724-54 98 79, erik.de.vahl@slu.se

Konsulent, ansvarig för rosor, prydnadsträd och -buskar: Henrik Morin, 070-313 29 82, henrik.morin@slu.se

Sidansvarig: linnea.oskarsson@slu.se