Vilt- och insektsskador på poppel

Senast ändrad: 20 november 2019

Viltskador är ett allvarligt hinder för odling av poppel och hybridasp i Sverige. Betnings- och fejningsskador orsakar avgångar och håller tillbaka nyplanterade odlingar. På vissa lokaliteter är sorkpopulationer höga och svåra att bekämpa. Insektsskador har hittills inte haft något större betydelse för poppelodling i Sverige, men kan komma att spela en viktigare roll med ökade arealer poppel och hybridasp.

Viltbetning

Poppel och hybridasp är viltbegärliga trädslag som i många fall måste skyddas med stängsel. Detta gäller särskilt för mindre odlingar i skogslandskap eller i ett omväxlande jordburks- och skogslandskap. Hybridasp anses mer viltbegärlig än poppel. Den är framförallt utsatt under en längre tid då älgen gillar att fläka bark på hybridasp även när träden är relativt stora. Poppel verkar vara mindre begärlig för älgen även om den betar på toppskotten och kan bryta av 4-6 m höga träd. Idag planteras dock både poppel och hybridasp utan stängsel på relativt stora jordbruksarealer i mellersta Sverige. I en andra generation som utvecklas från stubbskott (poppel) och rotskott (hybridasp) anses betningsskador inte vara ett problem.

Rådjur och hjort kan orsaka stora skador på nyetablerade odlingar. Förekomster av betning och fejning varierar geografiskt och är svår att förutsäga. Under de senaste åren har man lyckats väl med odlingar anlagda på skogsmark med SLU:s poppelkloner (Populus trichocarpa). I närliggande områden i norra Uppland har dock plantor satta på jordbruksmark betats i hög grad under planteringsåret men nästan ingenting året därpå. En noggrann ogräskontroll med herbicidbehandling och kultivering mellan raderna under ett par år efter planteringen räcker för att poppel ska komma över betningsskador. Träden formar närmast buskliknande förgrening i nedre delen av stammen, medan huvudskottet blir fredad från ytterligare betning och fejning. På skogsmarken är möjligheterna till ogräskontroll begränsade och utgörs främst av manuell rensning av ogräs kring plantorna. Fejning kan orsaka större avgångar än betning men plantorna brukar generellt sett ha en bra återhämtningsförmåga.

Fram till nyligen har stängsel ansetts vara en nästan nödvändig förutsättning för att lyckas med poppel och hybridaspodlingar. Under de senaste 3-4 åren har dock större arealer poppel anlagts framgångsrikt på både jordbruks- och skogsmark utan stängsel. Större sammanhängande odlingar verkar innebär en minskad risk för betningsskador jämfört med relativt små odlingar. Odlaren som ämnar anlägga poppel på en mindre areal gör dock klokt i att försöka skydda odlingen på något sätt, antigen genom att stängsla den eller genom att skydda plantorna med mekaniska skydd eller kemiska repellenter.

Sorkskador

Sorkskador kan vara ett alvarligt hot mot nyanlagda poppelodlingar, särskilt på organogena marker, men även på andra typer av jordar. Sorkpopulationer kan nå toppar med några års mellanrum då skadorna blir betydlig mer omfattande. På mineraljordar kan man minska skadorna genom regelbunden jordbearbetning mellan raderna och eventuellt genom snöpackning på vintern. Om odlaren har kännedom om en hög sorkpopulation på en viss lokalitet kan han också skydda plantor med mekaniska sorkskydd. På organogena jordar är problemet generellt sett större, och det är mycket svårare att skydda plantorna på ett effektivt sätt. För det första behöver de mekaniska skydden vara kraftigare (högre) och installeras så att de skyddar plantorna 10-15 cm under markytan och för det andra behöver dessa skydd sitta länge på plantan eftersom sorkskadorna kan uppträda även på stora träd (brösthöjdsdiameter 10 cm eller mer). Vattensorken, som är en något större än den vanliga åkersorken, brukar kunna fälla även större träd genom att gnaga bort rotsystemet. På lokaliteter med höga populationer av vattensork är det mycket svårt att skydda poppel.

Bilder sork, sorkskydd, sorkskador, sorkgångar.

Insektsskador

Poppel är värd för många insektsarter. Ett fåtal av dessa kan ursaka ekonomiska förluster medan de flesta andra ger endast upphov till begränsade tillväxtförluster eller nedsättning av trädens vitalitet.

Mindre aspvedbock (Saperda = Compsidia populnea)

Mindre aspvedbocken är en 9-15 mm stor långhorning, hårig, svart med gula fläckar. Den gör mest skada i plantskolor och unga odlingar. Imagon kläcks ut på våren och lägger ägg i neråtböjd hästskoformad skåra i barken. Honan lägger bara ett ägg som under den första säsongen vanligtvis når 6-8 mm längd. Under den andra säsongen borrar sig larven fram till skottets märg och sedan uppåt 4-5 cm där den förpuppas och kläcks på våren det tredje året.

Skadorna kännetecknas av hästskoformade skåror i barken och svullnader på skotten. Skotten bryts ofta av vinden. På vuxna träd orsakar Saperda populnea inga skador. Yngre, oftast tvååriga träd, är mer utsatta om de är stressade eftersom livskraftiga träd orsakar hög dödlighet bland lagda äggen.

Större aspvedbocken (Saperda = Anaerea carcharias)

Större aspvedbocken anses vara en utav mer allvarliga skadegörare på poppel, särskilt när det handlar om odlingar avsedda för produktion av kvalitativa sortiment så som såg- och fanertimmer. Skadorna orsakas av stora larver som gnager långa gångar djupt inne i stammen samt utåt mot utgångshålet. Närvaro av större aspvedbocken upptäckts oftast genom synlig fiberdeposition avsatt i närheten av utgångshålet på nedre delen av stammen. Träd i alléer och beståndskanter är mer utsatta än träd längre in i beståndet.

Större aspvedbocken är en gråaktig, hårig långhorning, 20-30 cm lång med sektionerade antenner som är hos hanarna något längre än kroppen. Imagon kläcks i juni och äter på blad och ungskottens bark fram till augusti-september när honan lägger ägg i närheten av stambasen, oftast på 5-10 år gamla träd. Äggen kläcks först nästa sommar. Unga larver borrar tunnlar under barken för att börja med för att sedan borra sig inåt mot mitten av stammen där de övervintrar. Året därpå borrar större aspvedsbockens larver långa gångar som går ner mot rötter och sedan uppåt igen och ut mot utgångshålet på nedre delen av stammen. Det är framförallt detta gnag av en stor larv som orsakar skador av ekonomisk betydelse.

Träd attackerade av större aspvedbocken bör tas ut från odlingen för att förhindra spridningen. Vid allvarligare attacker kan man överväga att behandla nedre delen av stammen med insekticider som målas över stammen eller sprutas in i insektshål.

Aspglansbagge (Chrysomela populi, C. tremulae)

Aspglansbagge är 6-12 mm lång, rödglänsande bagge som övervintrar under lövförnan och på våren betar på unga blad. Redan under maj/juni lägger honan 10-65 ägg i ett hop på undersidan av bladen. En hona kan lägga mer 1 000 ägg per säsong. Små, vita larver kläcks inom 10 dagar och betar på laden och förpuppar sig en månad senare. Efter 10 dagar kläcks en ny bagge. Aspglansbagge kompletterar 2-3 generationer inom en växtsäsong och kan tillföra betydande skador genom avlövning av unga plantor. Denna avlövning är särskilt allvarlig på nysatta plantor och speciellt på nysatta sticklingar som efter att ha blivit avlövade på nyutvecklade blad inte har tillräckligt med energi att utveckla nya blad. Korta sticklingar som planteras med en endast knopp ovanför markytan är särskilt känsliga.

Asprullvivel och björkrullvivel (Bystiscus populi och B. betulae)

Båda insekterna trivs i unga poppelplanteringar. De är metalikgröna, 2-4 eller 4-7 mm stora och äter på poppelbladen redan under maj. Honorna rullar in äggen i en eller flera blad och efter 1-2 veckor kläcks larver som också äter på blad. De förpuppar sig i marken och i augusti kläcks nya imago som fortsätter att äta på bladen fram till övervintringen. Skadorna är sällan allvarliga, men i vissa fall kan populationen bli extremt hög och orsaka en viss avlövning och produktionsförluster hos unga träd.


Kontaktinformation

Almir Karacic
Inst. för växtproduktionsekologi
Box 7043, 750 07 Uppsala
tel. 018 - 67 18 71; 0735 - 28 22 32
e-post: almir.karacic@slu.se

Sidansvarig: Almir.Karacic@slu.se