Begrepp och förklaringar

Senast ändrad: 03 juni 2016

Förklaringar till ord och företeelser i SKUD

Accepterat namn

Ett accepterat namn är det tidigast etablerade namnet. Under förutsättning att det också uppfyller övriga  regler i  ICNCP är det det namn som ska tillämpas på en cultivar (sort), Grupp, grex eller intergenerisk ympchimär.

Användning

Exempel: prydnad, frukt och medicinalväxt ute

Förekommande uppgifter gäller användningsområde i Sverige.

Art

Ar­ten är den centrala rangen och den do­mi­ne­rande bygg­stenen i det hierarkiska sys­tem vi konstruerat för att härbärgera växtrikets alla repre­sen­tan­ter. Den internationella termen för art är species, förkortat sp. Kan ibland omfatta två eller fle­ra un­derarter, varieteter och/eller former samt sor­ter.
 

Enligt en tra­ditionell defini­tion är arten ”en el­ler flera po­pu­la­tioner (bestånd) av individ (plan­tor) med flera, gemensam­ma, ytt­re särdrag, med vil­ka den kan sär­skil­jas från andra så­da­na po­pu­la­tioner (rep­resen­te­rande and­ra ar­ter)”. Detta i hu­vud­sak prak­tiska art­be­grepp har fram­gent stor be­ty­del­se inom den tillämpade bo­ta­ni­ken. Allt ef­ter den systema­tiska botani­kens land­vin­ningar, har det emel­ler­­tid kraftigt modifierats och kom­p­let­te­rats. Idag tillämpar och talar fors­kare hellre om det evo­lu­tionära artbegreppet.

Artnamn

Exempel: Abies balsamea

Kallas också binärt namn efter de två komponenterna släktnamnet Abies och artepitetet balsamea, vilka tillsammans bildar artnamnet. Vetenskapliga artnamn av denna typ skapades först av Carl von Linné och publicerades 1753 i Species Plantarum.

Auktor

Exempel: Anemone nemorosa L.
 
Den eller de botanister som gett el­ler med­verkat till att ge växten dess ve­ten­skap­li­ga namn. Auktorn ”L.” är en internationell förkortning för Carl von Linné.Beträffande sättet att skriva och förkorta auktorsnamn följs The International Plant Names Index .
 
Auk­torer anges i huvudsak för ranger­na släk­te till och med form. För de flesta människor saknar auktorer praktisk betydelse. Endast när två olika växter har fått samma vetenskapliga namn behövs de för att bringa klarhet.
 
Auktorsbeteckningen ”hort.” anger att namnet ej är giltigt publicerat. Ogiltiga namn med denna ”auktor” betraktas som en särskild synonymtyp, kallad ”Fantasinamn” i SKUD. Inom familjen Orchidaceae, där förädlingsindustrin frambringat hybrider mellan upp till fem olika släkten, finns en särskild sorts hybridnamn som alla har ”hort.” som ”auktorsbeteckning”. Trots detta är dessa namn internationellt accepterade släkthybridnamn under vilka olika greges (singularis = grex) och sorter placeras.

Autonym

Exempel: Phaseolus vulgaris var. vulgaris
 
När en art splittrats i två eller flera underarter, varieteter eller former be­hål­ler en av dessa automatiskt artepitetet. I exemplet ovan har de lågvuxna, buskformade typerna av Phaseolus vulgaris urskilts som var. nanus (buskböna). Resten, dvs de mer högvuxna, klättrande typerna, förs då till autonymet Phaseolus vulgaris var. vulgaris (störböna).
 
I kulturväxtsammanhang skrivs nästan aldrig autonymet ut. I SKUD endast då autonymet representerar en så distinkt typ av arten att den behöver markeras gentemot arten som sådan. Phaseolus vulgaris får dessutom ett särskilt svenskt namn, böna, som således omfattar både buskböna och störböna. I normalfallet i SKUD, låt oss ta hallon, Rubus idaeus, med sin amerikanska underart, ssp. melanolasius, representerar Rubus idaeus endast underarten ssp. idaeus och inte hela arten. Men hallon är samtidigt ett kollektivt namn för hela arten, dvs både för autonymet (som inte skrivs ut) och för övriga underarter, former etc.
 
Behandlingen av vilda växters namn i Sverige i den nya nordiska vetenskapliga floran ”Flora Nordica” skiljer sig i detta hänseende. Här ges arten alltid ett svenskt namn medan dess autonym får ett annat. För kulturväxterna skulle ett sådant system innebära att vi fick konstruera tusentals nya övergripande artnamn, vilket skulle komplicera bilden för namnanvändare. Införandet av autonymer generellt skulle också bryta en långvarig internationell tradition på kulturväxtsidan.

Basionym

Exempel: Pinus abies L.
 
En av rollkoderna för referenser i SKUD. Ett basionym är ett tidigare publicerat,  synonymt namn eller epitet, som använts i en annan position eller för en annan rang - för samma växt. Exempel: Pinus abies L. är basionym för Picea abies (L.) H.Karst. Granen beskrevs ursprungligen av Carl von Linné som en Pinus-art. Den tyske botanisten Karsten kombinerade senare om Linnés namn, dvs. basionymet,  under släktet Picea.

Betoning

Exempel: arizonica
 
Vokal i fet stil anger var betoningen rekommenderas ligga. Detta är endast en vägledning för den som tycker de vetenskapliga namnen är svåra att uttala. Betydelsen av ”rätt” betoning ska inte överdrivas. Huvudsaken är att man förstår varandra.
 
Beträffande betoningsregler finns olika skolor. SKUD följer en tysk modell som tidigare användes i bl a 15:e upplagan av Zander Handwörterbuch der Pflanzennamnen. För vissa grundläggande betoningsregler rekommenderas Erik Wikéns Latin för botanister och zoologer från 1951.

Chimär

CITES/EU-klass

Informationen avser restriktioner med handel av växter enligt Convention on International Trade with Endangered Species eller Konventionen om internationell handel med utrotningshotade vilda arter av djur och växter.
 
Direktlänk till konventionens Appendix I-III-arter är http://www.cites.org/eng/app/appendices.php.
Inom EU regleras handeln med utrotningshotade arter genom EU-kommissionens förordning (EG) nr 101/2012. Den europeiska förordningen är mer långtgående beträffande handelsrestriktioner. Den som handhar eller säljer CITES-listade växter bör alltid kontrollera med myndighet vad som gäller. Ansvariga myndigheter i Sverige är Jordbruksverket och Tullverket.

convar.

Förkortning för convarietet.

Convarietet

Exempel: Brassica oleracea convar. capitata var. alba 
 
En sedan länge ogiltig rang som bygger på den av Friedrich Alefeld 1866 för kulturväxter konstruerade rangen ”Varietäten-Gruppe”. Ursprungligen avsedd för att gruppera cultivarer. Med ”varietet” avsågs då det vi idag kallar cultivar (se vidare därunder och under Sort) och ska inte förväxlas med den vetenskapliga rangen varietet.
 
Begreppet convarietet = latinets convarietas togs officiellt upp i första upplagan av ICNCP (1952) men drogs bort redan i upplagan efter. Begreppet erkänns varken av ICN eller ICNCP och skall idag ersättas med Grupp i Sverige (”Group”, ”Gruppe” etc på andra språk). Även om begreppet är ogiltigt i sig kan ett giltigt publicerat vetenskapligt convarietetsepitet användas som bas för ett Grupp-namn. Ett antal convarieteter finns kvar i SKUD för att kunna hänvisa från dem till korrekt namn.

Cultivar

Den internationella termen för sort. Se vidare under Sortnamn och Sort.

Cultivarnamn

Denominationsklass

Denominationsklassen är den enhet inom vilken ett sortepitet eller Grupp-epitet ej får förekomma mer än en gång. Denominationsklassen är med få undantag släktet. Inom Orchidaceae finns dock åtta klasser vardera med flera släkten, medan t ex. Potentilla fruticosa (enligt modern taxonomi och i SKUD som Dasiphora fruticosa) utgör en egen denominationsklass inom släktet Potentilla.
 
Om ett internationellt sortregistreringsorgan (ICRA) eller en myndighet sanktionerat ett namn kan det få till följd att samma epitet förekommer mer än en gång i denomationsklassen. Ytterligare ett undantag är epitet i vetenskaplig form i namn etablerade före 1959. Under förutsättning att sådana epitet alltid skrivs ihop med den rang till vilka de hör kan de förekom­ma flera gånger inom denomi­nationsklassen. Exempel på det är epitetet ’Nana’ i de etablerade sortnamnen Picea glauca ’Nana’, Picea mariana ’Nana’ och Picea omorika ’Nana’.
Denominationsklass ska inte för­växlas med denomination, vilket är det namn (ibland i kodad form) en växtförädlare an­vänder när han/hon ansöker om växtförädlarrätt hos Jordbruksver­ket.

Epitet

Exempel: Abies balsamea
 
Vanligen ett adjektivt biord, som ej används ensamt utan i kombination med t ex ett släktnamn. Skrivs med liten begynnelsebokstav. I det vetenskapliga artnamnet för balsamgran, Abies balsamea, är balsamea ett artepitet.
 
För samma rang, t ex en art, kan epitetet bara användas en gång i ett och samma släkte. Däremot kan det användas i andra släkten eller för annan rang i samma släkte.
I Abies lasiocarpa ssp. arizonica (korkgran) är arizonica ett underartsepitet kopplat till artnamnet Abies lasiocarpa (berggran). På samma vis är det med varietets- och formepitet. Ett formepitet kan vara kopplat direkt till ett artnamn eller till den rang som är närmast över namnet, alltså underartsnamn eller varietetsnamn när sådana finns. För sortepitet, se Sortnamn.

Etablerat namn

Etablerat är namnet om det uppfyller reglerna i Art. 27 i ICNCP (gällande publiceringssätt m.m.).

f.

f. se Formnamn

Familj

Kan omfatta ett el­ler fle­ra släk­ten. Botaniskt sett är växtfamiljen vanligen en grupp av sys­tematiskt närstående släkten, vars släkt­skap bl a ut­trycks genom vissa bestämda, ge­men­sam­ma ut­seen­demässiga (morfolo­gis­ka) ka­rak­tä­rer.

Familjenamn

Exempel: Bignoniaceae
 
Skrivs all­tid med stor be­gyn­nel­se­bok­stav. Familjenamn är en kom­bination av den språk­li­ga stam­men i namnet på ett s k typsläkte, t ex Big­no­nia, samt ändelsen -aceae = Big­no­niac­eae. Från detta mönster avviker åtta äld­re, än­nu fli­tigt an­vän­da och giltiga, fa­mil­je­namn, t ex Com­po­si­tae (As­ter­aceae i SKUD) och Gra­mineae (Poa­ceae i SKUD). Ändelsen -aceae uttalas ”ase” och har alltid be­to­ningen på a:et.

Växtfamiljernas taxonomi följer Mabberley 2017.

fk

fk, se Frökälla

Form

Det botaniska formbegreppet användes mest förr om särpräglade avvikelser inom en art, spo­ra­diskt upp­trädande i naturen, t ex röd- och flik­bla­di­ga, blåbarriga, pe­lar­vux­na eller albinis­tiska exemplar.
Om en bo­ta­nisk form i od­ling representeras av en enda klon (van­ligen ve­ge­tativt förökade indi­vid som alla här­stammar från sam­ma ursprungs­plan­ta) kan man be­trak­ta den som sort och ge den ett sort­namn baserat på formnamnet, t ex Betula pendula ’Dalecarlica’. Om flera flikbladiga vårtbjörkkloner odlas kan formen återinföras för att samla dessa under ett namn. I vårt fall skulle således Betula pendula f. dalecarlica kunna omfatta samtliga flikbladiga kloner, eller om man vill, endast de som ej är utpräglat hängande, för att skiljen formen från den annars snarlika f. crispa. När flera sorter existerar under ett formnamn är det numera inte ovanligt att formen får utgöra bas för ett Grupp-namn. I vårt fall kan man tänka sig Betula pendula Dalecarlica-Gruppen.

Formnamn

Exempel: Erica carnea f. alba
 
Epitetet alba föregås av förkortningen f. = latinets forma. Uttryck som ”f. alba” är oftast kopplade till ett artnamn, men kan också följa på ett underartsnamn eller ett varietetsnamn.

Frökälla

Exempel: Acer campestre fk ULTUNA och Alnus maximowiczii fk ALNARP
 
Begreppet behandlas ej i ICNCP, men används på flera håll i t ex Norden. Hittills i SKUD använt om fröavkommor från ett mindre antal nordiska urvalsformer av träd och buskar vars konstitution motsvarar vissa eftertraktade egenskaper. Enligt ICNCP kan frökällor som ger enhetlig avkomma beträffande vissa utvalda karaktärer likställas med sorter.

Fullständiga namn

I SKUD kallas alla vetenskapliga växtnamn med eventuella sort- och Grupp-namn för fullständiga namn.

Grex

Exempel: ×Vuylstekeara Cambria grex
 
En speciell typ av Grupp som baseras endast på förädlingsbakgrund. I exemplet är Cambria grex en samling fröplantor härstammande från en hybrid gjord 1931 mellan ×Vuylstekeara Rudra grex  och Odontoglossum Clonius grex. Några av avkommorna har förökats vidare vegetativt och getts sortnamn, t ex ’Plush’. Det fullständiga namnet för sorten skrivs ×Vuylstekeara Cambria grex ’Plush’. Ordet grex kan förkortas till gx.
Grex får endast användas inom Orchidaceae.

Grupp

Exempel: Clematis Atragene-Gruppen och Tulipa gesneriana Sena Enkelblommiga Gruppen
 
En formell kategori i ICNCP under vilken man samlar sorter eller samlingar av individ med en eller flera definierade likheter. Ej detsamma som det svenska ordet grupp.
 
I Grupp-namn skrivs termen Grupp alltid med stor begynnelse och står i bestämd form.
I kombinationer med vetenskapliga epitet skrivs orden ihop men förbinds med bindestreck. Om Grupp-namnet följs av ett sortepitet eller en handelsbetecknig sätts Gruppen inom parentes, t ex Tulipa gesneriana (Sena Enkelblommiga Gruppen) ’General de Wet’.
 
Gruppen är ett hjälpmedel för att sammanföra likartade sorter. Den ger en möj­lighet att över­gri­pande förmedla information om sorterna som ingår. Ett för många sorter samman­fattande svenskt namn kan också ges. På ofta förekommen anledning vill vi emellertid påpe­ka att Grupper inte nödvändigtvis behöver tas med som en del av ett namn. Det är helt upp till användaren att avgöra det. Ett sätt att förmedla information genom Gruppen är att an­vända den som en slags rubrik.
 
Enligt ICNCP kan Grupper inte endast bygga på specifik föräd­lings­­­bakgrund som grex, inom orkidéerna, kan. Dock har redan sådana Grupper i prin­cip accepterats då Tulipa Kaufmanniana-Gruppen och Tulipa Greigii-Gruppen utgör in­ter­­­nationellt accepterade Grupp-namn. Här grupperas således sorter som har en specifik för­ädlingsbakgrund, dvs är hybrider med Tulipa kaufmanniana respektive T. greigii. Sorterna i en sådan Grupp har nästan alltid tydliga, gemensamma, t ex utseendemässiga, karaktärer som de ärvt från den art vars namn används i Grupp-namnet. Inom släktena Rhododendron och Rosa har ett stort an­tal Grupper byggts på detta vis, t ex Rhododendron Yakushimanum-Gruppen. De har ännu inte godkänts av internationella namn­kom­mis­sio­nen men är redan fullt etablerade i många länder.
 
I vissa fall har vi valt att placera sorter som är rena artselektioner i en Grupp av ovan­nämn­da slag, även om de mycket väl kunde placeras under arten. Det är ett sätt att öka kon­sekvensen i de många släkten där det är omöjligt att säkert avgöra om en sort är en ren se­lek­tion eller en hybrid. Sorten får därvid två möjliga placeringar samt ofta två möjliga svenska ru­bri­ceringar be­roen­de på om den place­ras under den rena arten eller under Grup­pen.

Handelsbeteckning

Exempel: Rosa (Floribunda-Gruppen) ALLOTRIA (’Tanal’)
 
Ofta förväxlade med namn. Epitetet skrivs aldrig inom enkla anföringstecken, som äkta sortepitet. Skrivs med (versalgemena) kapitäler i enlighet med exemplen i ICNCP. I SKUD kan epitet skrivna med kapitäler också vara varumärken.
 
Handelsbeteckningar blir allt vanligare på marknaden. De kombineras ofta med svårtydda bokstavs- eller bokstavs-/sifferkombination inom parentes. Namntypen (se vidare under Kodnamn), bakom vilken ofta finns en växtförädlarrätt, är i själva verket växtens accepterade och etablerade sortnamn, både enligt nationell eller internationell lag och enligt ICNCP.
Rosens formella sortnamn i exemplet är Rosa (Floribunda-Gruppen) ’Tanal’. Normalt skriver man dock som i exemplet ovan. Det kan också skrivas på svenska och blir då: floribundaros ALLOTRIA (’Tanal’).
Om versalgemena kapitäler av tekniska skäl är omöjliga att använda skall alternativet dock all­tid avvika från det typsnitt som används för sortepitetet och övriga delar av det fullständiga namnet.
 
Handelsbeteckningar är hjälpmedel som skall användas som komplement till sortnamn, som anses olämpliga (stötande etc) eller omöjliga att använda för marknadsföring. Det är däremot direkt fel och av stor vikt att inte tynga den redan stora namnmängden på marknaden genom att hitta på nya handelsbeteckningar för växter vars sortnamn är på ett främmande språk. Sortnamn är internationella och bör så långt möjligt användas direkt som de är. Detsamma gäller utländska handelsbeteckningar.
 
Handelsbeteckningar har även använts för att ”rädda” etablerade svenska namn på många av våra sedan mycket länge i Sverige odlade utländska fruktsorter. Det faktum att dessa namn varit de helt dominerande under mycket lång tid är anledningen till att de får bibehållas som svenska handelsbeteckningar och inte bara behöver betraktas som synonymer till de accepterade, internationella namnen. Som exempel har vi sorter som hos oss gått under namn som GULDPARMÄN och HUSMODER, men vars accepterade och internationella sortnamn är ’King of the Pippins’ respektive ’Mère de Ménage’. De skrivs nu GULDPARMÄN (’King of the Pippins’) och HUSMODER (’Mère de Ménage’).

Hortikulturellt namn

Med hortikulturella namn avser SKUD de namn som regleras av ICNCP, nämligen sortnamn och Grupp-namn inklusive grex. Även om handelsbeteckningar och serie-namn i formell mening inte är namn, brukar dessa av praktiska skäl föras till kategorin hortikulturella namn. För de flesta kulturväxter är de hortikulturella namnen ett oundgängligt komplement till de vetenskapliga namnen.

Hybridnamn

Exempel: x Crataemespilus och Crocosmia x crocos­mii­flora
 
Skil­jer sig från art­namn och släktnamn ge­nom att namnet eller epitetet föregås av ett mul­ti­pli­ka­tions­tecken eller ett litet ”x” följt av mel­lanslag. × Crataemespilus är ett hybridsläkte medan Crocosmia × crosmiiflora är en hybridart.
 
Tecknet "x" är inte en del av namnet och uttalas ej, men upp­ly­ser om att nam­net/epitetet rep­re­sen­te­rar en hyb­rid mel­lan två eller nå­gon gång flera släk­ten eller arter i exemp­len - Cra­tae­gus och Mes­pi­lus res­pek­tive Crocosmia aurea och Cro­cos­mia pottsii.
 
I familjen Orchidaceae finns släktnamn som representerar hybrider mellan upp till fem släkten.

Hybridformel

Exempel: Crocosmia masoniorum x paniculata
 
Används i stäl­let för ve­ten­skap­ligt hyb­ridepitet när så­dant sak­nas samt för att an­ge fa­der- och mo­der­art ba­kom ett hyb­rid­namn (se också under Härstamning). För­äld­ra­-ar­ter­nas epitet skrivs i bok­stavs­ord­ning i SKUD

Härstamning

Exempel 1. Acer rubrum x saccharinum
 
En enkel hybridformel, som visar föräldrarna bakom hybridarten Acer x freemanii. Härstamning anges i allmänhet endast för släkt-, art- och underarthybrider, i vissa fall även för sorter.
Exempel 2. Sorter både av den klassiska centifoliarosen, Rosa x centifolia =? x alba x bifera, och av hybrider med denna. Motsvarar beteckningen "Centifolia" i Modern Roses 11.
Detta exempel visar en kortfattad beskrivning av bakgrunden till Rosa Centifolia-Gruppen.

ICN

International Code of Nomenclature for algae, fungi, and plants.
Denna kod reglerar namn i latinsk form både på vilda och odlade växter (undantaget ympchimärer).  En nätupplaga av den senaste upplagan, Melbournekoden från 2012, finns på http://www.iapt-taxon.org/nomen/main.php

ICNCP

Senaste upplagan publicerad 2016. Reglerar namngivningen på sorter och Grupper. Även handelsbeteckningar behandlas, däremot befattar den sig ej med formering och användning av varumärken eller Serier.

ICRA

International Cultivar Registration Authority är ett internationellt sortregistreringsorgan utsett av en kommission inom ISHS (International Society for Horticultural Science) att ansvara för registrering av sort- och Grupp-namn inom en bestämd växtgrupp. Aktuella organisationer är listade i ICNCP. Registrering av sortnamn eller handelsbeteckningar hos en sådan organisation medför att namnen eller beteckningarna i ICNCPs mening blir internationellt accepterade och etablerade.

Illustration

En av rollkoderna för SKUDs referenser. Avsedd för tryckta illustrationer eller för kontrollerade webbsidor. Ett fåtal referenser finns inlagda. För illustrationer av kulturväxter generellt hänvisas till gängse trädgårdslitteratur i handel och bibliotek. Nätet tillhandahåller också ett stort antal illustrationer via t ex Google’s bildsökning. Dock bör, som alltid, noteras att ingen garanti finns för att korrekt växt avbildats under sökt namn.

Introduktionsår

En av rollkoderna för SKUD- referenser. Introduktionsår är en framtida utvecklingsmöjlighet inom SKUD, som dock inte står till buds idag.

Kodnamn

Exempel: Rosa (Moderna Buskros-Gruppen) ’Korlilub’
 
En internationellt accepterat och etablerat sortnamn som ofta, men inte alltid, är förbundet med växtförädlarrätt (PBR) och vars syfte oftast är att kunna knyta en handelsbeteckning (vanligen ett varumärke) till sorten. Kodnamn skrivs normalt ihop med det säljande namn, handelsbeteckningen, Rosa LICHTKÖNIGIN LUCIA (’Korlilub’). Kodnamn med sortepitet som ’Ausfirst’, ’Harrony’ , ’Korflapei’, ’Meigekanu’, ’Poulen001’ och ’Taneitber’ är konstruerade utifrån de tre första bokstäverna i resp. förädlingsfirmas namn, här rosförädlarna Austin, Harkness, Kordes, Meilland, Poulsen och Tantau.
 
I SKUD hänvisas från sådana kodnamn till prioriterade handelsbeteckningar. De framstår som synonymer men är egentligen accepterade namn (se vidare under PBR-namn).

Konserverat namn

Ett konserverat namn är ett namn som, trots att det kan vara i strid med ICNCPs regler, måste användas för en sort, Grupp eller grex, efter att IUBS International Commission for the Nomenclature of Cultivated Plants har fastslagit det. 

Kulturhistoria

En av rollkoderna för referenser. Kulturhistoria är en framtida utvecklingsmöjlighet inom SKUD, som dock inte står till buds idag.

Legalitet

Syftar på begränsningar gällande handel med (se CITES/EU-klass) och användning av växten i fråga

Namn i handeln

Exempel: Aster novi-belgii

Namn i handeln är en facilitet införd av den svenska plantskolemarknaden för alla SKUD-användare som av en eller annan anledning har behov av periodiskt standardiserade namn. Namnen är för närvarande låsta i femårsperioder. Uppgifter om när ett namn låsts, orsaken till låsningen och dess giltighetstid kan ses genom att hålla markören på namnet.

Det aktuella och accepterade vetenskapliga namnet, t.ex. Symphyotrichum novi-belgii, ses alltid som postens huvudrubrik. Det uppdateras (= ändras) vanligen inte förrän flera oberoende publikationer, som bekräftar eller accepterar den nya systematiken, föreligger. 

Namnändringar, t.ex. ogiltiga namn, baserade på de internationella nomenklaturreglerna, sker dock ofta snabbare.

Nomenklatur

Nomenclatura är latin och kan översättas med ”namn-kallning” eller ”kalla med namn”.
Nomenklatur i växt- och djursammanhang är ett system av namn inklusive regler för hur man skapar och använder dem. Det finns två internationella regelverk för växtnomenklatur, ICN och ICNCP.

Nom. amb.

Exempel: Lithops turbiniformis (Haw.) N.E.Br. nom. ambig.
Nomen ambiguum = osäkert namn. Förkortningen ”nom. ambig.” används som markering efter namn där oklarhet råder om deras tillämpning eller giltighet. Ofta är det fråga om namn som använts om två eller flera växter.

Nom cons.

Exempel: Erica carnea L. nom. cons.
 
Nomen conservandum = konserverat namn. För att undvika ofördelaktiga namnförändringar orsakade av att man strikt följer ICN (i synnerhet den s k prioritetsregeln) kan namn konserveras. Avsikten med konservering är således att för alltid fastställa det namn som bäst tjänar namnstabiliteten. För att få namn konserverade följs i princip samma process som för förkastade namn (se nomen rejiciendum). Konserverade namn listas i ICN. 

Nom. illeg.

Exempel: Picea excelsa (Lam.) Link nom. illeg.
 
Nomen illegitimum = illegitimt namn. En typ av synonyma namn som, på grund av att de ej följer ICNs regler, inte får användas. Att de är med i SKUD beror på att de är namn som ofta har använts, men som nu måste ersättas av andra. I några få fall har illegitima namn tagits upp som enda namn på grund av att annat namn för närvarande saknas.

Nom. rej.

Exempel: Crataegus oxyacantha L. nom. rej.
 
Nomen rejiciendum = förkastat namn. Förkortningen används efter vetenskapligt namn för att markera att namnet förkastats och inte får användas. Namn kan endast förkastas efter en längre process där det slutgiltiga beslutet tas av en internationell namnkommitte (The Nomenclature Section of the International Association for Plant Taxonomy). Det viktigaste skälet till att ett namn förkastas är att det, om det bibehölls, skulle kunna åstadkomma ofördelaktiga namnförändringar. Förkastade namn listas i ICN.

Odling

En av rollkoderna för SKUD-referenser. Odling är en framtida utvecklingsmöjlighet för kortfattad information om t ex härdighet, substrat m m, som dock inte står till buds i SKUD idag.

PBR-namn

Exempel: Hedera helix ’Eskil’ och Rosa (Floribunda-Gruppen) ’Meigekanu’

PBR kommer från engelskans ”Plant Breeder’s Right”, som betyder växtförädlarrätt (se därunder). PBR-namn är antingen ”normala” ord på ett modernt språk eller kodord (se vidare under Kodnamn) avsedda för att knyta växtförädlarrätt till dem. Sortepiteten i kodnamn kan bestå av bokstavskombinationer eller bokstavs/sifferkombinationer. I SKUD hänvisas från sådana namn till prioriterade handelsbeteckningar (se vidare nedan).

Växtförädlarrätter för Sverige söks hos Jordbruksverket. Växtförädlarrätter inom EU regleras av dess växtsortmyndighet, CPVO (Community Plant Variety Office).

Gemensamt för alla PBR-namn är att de är att betrakta som ”internationellt accepterade sortnamn” både i juridisk mening och enligt ICNCP. Som alla sortepitet får epitet med bakomliggande växtförädlarrätt endast förekomma en gång inom denominationsklassen. Undantag från denna regel ges endast efter beslut av ett internationellt sortregistrerings¬organ, en ICRA, eller en nationell myndighet.

I SKUD anges inte om en sort har gällande växtförädlarrätt. Anledningen är att växtförädlarrätter är begränsade i tid och kan dras tillbaka av den som äger rätten. Däremot kan man i SKUD vid hänvisningar till handelsbeteckningar, som i exemplen ovan, se uppgiften ”PBR-namn för HULDRA” eller ”Kodnamn för LA SEVILLANA”. I båda fallen betyder uppgiften att namnet är eller har varit förbundet med en växtförädlarrätt, eller att namnet har samma internationella acceptans (namnstatus) som ett PBR-namn. Den som ämnar föröka en viss sort bör således alltid först kontrollera med Jordbruks-verket eller med CPVOs databas, om namnet är förbundet med en gällande växtförädlarrätt.

Produktnamn

Exempel: katechu (från katechuacacia, Acacia catechu)
 
Det eller de namn under vilket en viss växtprodukt marknadsförs eller importeras till Sverige. Även namn som upptas i publikationer rörande produkter avsedda för och som mer eller mindre säkert förekommit/förekommer på den svenska marknaden tas upp. För virke är inte sällan det inhemska namnet och ett av produktnamnen identiska

Rang

Nivå i det hierarkiska systemet över växtriket. I SKUD används endast rangerna ordning, familj, släkte, art, underart, varietet och form

Rollkod

Med hjälp av elva rollkoder anges med en bokstav i högerkolumnen i växtnamntabellen vilken typ av information växtens referens avser. Ett "V" betyder att växtens eller växtnamnets förekomst i Sverige ("Växtkälla") har verifierats med den aktuella referensen. Ett "T" anger att en eller flera uppgifter om växtens systematiska ställning ("Taxonomi"), dess prioriterade namn eller auktor hämtats ur eller verifierats med hjälp av referensen i fråga.

Referens utan rollkod betyder att referensen ännu ej använts av SKUDs botanister. Den finns med som en service för den som vill förkovra sig ytterligare.

Rollkoderna är:

A Användning
B Basionym
E Ekologi/miljö/samhälle
I Illustration
K Kulturhistoria
O Odling
P Produkt
T Taxonomi
U Utbredning
V Växtkälla
Å Introduktionsår

Referenser till växtens svenska namn och produktnamn anges på annat sätt, nämligen genom att respektive namn visas i kolumnen näst längst till höger.  

Serie

Exempel: Calibrachoa Million Bells-Serien

 

Ska inte förväxlas med den vetenskapliga rangen serie, som är en underavdelning till släkte. Serie i detta sammanhang är ett marknadsföringsredskap, till vilket ofta är kopplat varumärke. Här av följer att serie inte behandlas av ICNCP. Likväl har serier stor betydelse idag inom flera växtgrupper. De är särskilt vanliga bland utplanterings-, rums- och snittväxter. Vanligast förekommer serie-beteckningen inom fröförökade växter, men finns också inom vegetativt förökade växtgrupper, t ex rosor.
 
Serier har i SKUD, till skillnad från den strikt reg­le­ra­de enheten Grupp, myc­ket sällan här­stam­nings­uppgift eller svenskt namn. De som saluför väx­­ter med serie­be­teck­ningar, ba­kom vilka varumärken döljer sig, är skyldiga att uppge dem. I andra sam­man­hang kan de uteläm­nas. Serie­namnen är vanligen baserade på en återkom­man­de be­teckning i det full­ständiga sort­namnet eller i en handelsbeteckning. Oftast står denna be­teck­ning först (se nedan), men kan också stå sist. Komplexiteten är dock omfattande då det även förekommer s k produktgrupper, som förädlingsföretagen vill använda som ersättning för vedertagna namn. Det är t ex vanligt inom släktet Rosa och rumsväxter som Saintpaulia. I SKUD har det inte varit möjligt att behandla alla dessa mer eller mindre kommersiella komponenter på ett likartat sätt.
 
Om man vill ange ett full­stän­digt sortnamn rekom­menderar vi att serienamnet, precis som Grupp-­namnet, sätts inom paren­tes efter växtens vetenskapliga släkt- eller artnamn. När en sort är kopplad till både växt­föräd­lar­­­rätt och ett varumärke kan ett sådant namn dock bli ext­remt långt. Ett exempel är Calibrachoa (Million Bells-Serien) Million Bells Trailing Fuchsia (’Sunbelrkup’). Här är ”Mil­lion Bells” ett varumärke, som återkommer i alla fullständiga sort­namn inom serien. Ett lika kor­­rekt namn för samma sort är Calibrachoa ’Sunbelrkup’.

Släkte

Ett släkte består ofta av flera när­ståen­de arter, vars kombination av egenskaper (yttre ut­seende m m) både håller dem samman som grupp och skiljer dem från andra sådana grupper (släkten). Notera skillnaden mellan ”ett släkte” i fauna- och florasammanhang och ”en släkt” i människosammanhang. Människan hör för övrigt till ett släkte vars vetenskapliga namn är Homo.

Släktnamn

Exempel: Abelmoschus
 
Latinets genus = släk­te. Kan represen­ter­a en eller fle­ra arter. Skrivs all­tid med stor begyn­nel­sebok­stav.

Sort

Den internationella termen är cul­ti­var. Betecknar en samling odlade plantor som i ett eller fle­ra av­seen­den, t ex i yttre utseen­de, fysiologiskt, cy­to­lo­giskt el­ler i ke­miskt hänseende, klart av­vi­ker från and­ra såda­na samlingar och som ef­ter för­ök­ning — sexuell eller ve­getativ — be­håller de sär­skil­jande ka­rak­tärer­na eller egenska­perna.

Sortnamn

Exempel: Episcia cupreata ‘Silver Queen’
 
Sortepitet består oftast av 1–3 (–5) ord inom enk­la an­fö­rings­tecken. Skrivs med stora be­gyn­nelse­bok­stä­ver (utom i binde­ord som af, an och de). Är alltid kopp­lat till och ska i lö­pan­de text stå efter ett ve­ten­skapligt el­ler svenskt namn. Sortnamnet i exemplet kan således skrivas Episcea cupreataSilver Queen’ eller kopparblad ‘Silver Queen’. Sorter som, till skillnad från vårt exem­pel, inte med sä­kerhet kan placeras under en viss art el­ler under någon annan rang under släkt­nivå, kan pla­ce­ras direkt efter släktet. Ett exempel är Hype­ri­cum ’Hid­cote’. Liksom för vetenskapliga namn finns inter­natio­nella regler för hur giltiga sortnamn skapas. Dessa är publicerade i ICNCP.

ssp.

Svensk synonym

Exempel: kinesiskt krusbär
 
Är kursiverade för att särskiljas från det prioriterade namnet. Precis som de vetenskapliga namnen har de svenska namnen ändrats över årens lopp. Efter hand läggs fler och fler synonyma namn från svensk litteratur in i SKUD. Det innebär att man på sikt dels kan söka på och dels via de flesta äldre svenska namn kan få en direkt koppling till det prioriterade aktuella svenska namnet.

Svenskt namn (1) på familj

Exempel: asterväxter (Asteraceae)
Har med få undantag ändelsen –växter. Fyra familjer har fortfarande accepterade alternativa namn, nämligen asterväxter alt. korgblommiga, kålväxter alt. korsblommiga, plisterväxter alt. kransblommiga och selleriväxter alt. flockblommiga. Ett antal alg- och svampfamiljer saknar fortfarande svenskt namn.

Svenskt namn (2) på släkte

Exempel: blåbärsläktet (Vaccinium)
I Kulturväxtlexikon 1998 utelämnades svenska namn på släktnivå. Behovet av dem har emellertid blivit påtagligt, t ex inom jordbruksväxtsektorn, och där sortnamn består endast av släktnamnet och sortepitetet, t ex Weigela ’Le Printemps’ (se vidare under Svenskt namn på sort). I sådana fall används det svenska namnet på släktet, dvs prakttrysläktet, minus ändelsen ”släktet”, för att ge användaren ett mer lättanvänt namn på växten. Det blir då prakttry ’Le Printemps’.
 
I SKUD är svenska släktnamn under utveckling. De införs successivt också för viktiga kulturväxtsläkten där de ingående arterna har olika basled, t ex Ribes med krusbär, måbär, rips och vinbär eller Fragaria med jordgubbe och smultron.
 
Sättet att skriva svenska namn i pluralis, t ex ripsar för Ribes och rubusar för Rubus, som i ”Checklista över Nordens kärlväxter”, har frångåtts till förmån för ändelsen
-släktet. Slutledet ”släktet” är inte bara klart och entydigt utan har också, av språkvårdare, myndigheter m fl, bedömts vara det mest generellt gångbara slutledet.  I flera fall har också själva namnet gjorts mer användaranpassat. Så har i SKUD det svenska namnet för Ribes blivit vinbärsläktet och för Rubus hallonsläktet. Vägledande vid namngivningen har framför allt släktets s k typart varit, vinbär och hallon ovan, men samtidigt har också en avvägning beträffande det mest centrala namnet i folkmun gjorts.

Svenskt namn (3) på arter, underarter, varieteter och former

Exempel: blåsippa (Anemone hepatica)
Svenska namn bygger ofta på en lång språklig tradition. Med jämna mellanrum trycks namnstandarder till hjälp för den som behöver ett stabilt namnsystem. Den aktuella standarden för svenska namn på de vilda växterna i vårt land heter ”Checklista över Nordens kärlväxter”. För kulturväxter är avsikten att SKUD ska fungera som svensk nationell standard. Nya namn ges fortlöpande och är en längre process där många olika människor deltar. Arbetet är numera formaliserat till en särskild arbetsgrupp Arbetsgruppen för svenska växtnamn. Arbetsgruppen välkomnar konstruktiv kritik. Man bör notera att ingen bestämmer vad en växt ska heta på svenska. Alla nya namn är förslag intill dess de har kommit till allmän användning och därmed kan betraktas som etablerade.

Svenskt namn (4) på Grupp

Exempel: blomkål (Brassica oleracea Botrytis-Gruppen) och yakushimanum-rododend­ron (Rhododendron Yakushimanum-Gruppen)
Beroende på hur komplex bakgrunden är hos de sorter som placerats i en Grupp är det svenska namn mer eller mindre komplext.
 
I första exemplet tillhör alla blomkålsorter arten kål (Brassica oleracea). Kål uppdelas nu­mera i ett antal Grupper, tidigare betraktade som varieteter eller convarieteter. De flesta av dessa har sedan länge haft traditionella svenska namn. Botrytis-Gruppen, baserad på B. oleracea var. botrytis, är en av dem.
 
I det andra exemplet utgörs Gruppen av sorter härstammande mestadels från mer eller mindre komplexa hybrider med Rhododendron yakushimanum (praktrododendron). För att markera skill­na­den mellan den vilda arten praktrododendron och Gruppen av sorter baserade på arten, så har Gruppen fått ett avvikande svenskt namn. Namnet yakushimanum-rododendron talar förhoppningsvis om för användaren att sorten (troligen) är en komplex hybrid med R. yakushimanum. Ändelsen –rododendron säger vidare att det är en särskild typ av Rhododendron, dvs det är inte en alpros eller en azalea.

Svenskt namn (5) på sort

Exempel: vitsippa ’Green Dream’
 
I normalfallet bildar sortepitetet, placerat direkt efter det svenska namnet på släktet, arten, underarten etc, det fulla svenska namnet. För sorter vars namn baseras på tidigare vetenskapliga namn, vilka även haft svenska namn, t ex Picea abies f. nidiformis, har namnet överflyttats på sorten. I sistnämnda exemplet får således sorten Picea abies ’Nidiformis’ det svenska namnet fågelbogran. Detta är egentligen undantag. Inhemska namn på sorter ska normalt annars inte förekomma. Det internationella sortepitetet, eller handelsbeteckningen, är en del av det exakta sortnamnet, som när det kombineras med svenskt artnamn (etc) ger användaren ett exakt verktyg för kommunikation i Sverige.
 

Synonym

Exempel: Betula lutea.
 
Vanligen publicerat namn som inte ska an­vän­das.
 
I SKUD- tabellerna är synonymer kursiverade. Ett klick på ett sådant namn tar dig till den synonyma namnposten. Synonymer kan ha referenser. Från synonymposten till den prioriterade namnposten kommer man via ett klick på hänvisningen uppe till höger.
 
Arbetet med att lägga in synonyma namn i SKUD från svensk litteratur är omfattande och har bara påbörjats. På sikt är tanken att man via vilket synonymt namn som helst, använt i vårt land, ska kunna få fram det korrekta namnet.
 
Det finns flera olika typer av synonymer. För mer information hänvisas till Aldén & Ryman 2009: Våra kulturväxters namn, ursprung och användning.
 
Specialfall av synonymer i SKUD utgör de s k kodnamnen och PBR-namnen.  De är egentligen inte synonymer. Tekniskt behandlas de som synonymer men i juridisk mening är de internationellt accepterade sortnamn.

Underart

Begreppet underart används för en eller fle­ra po­pu­la­tioner (bestånd) av en art som avviker van­li­gen bå­de i sitt utbredningsmönster (re­gio­nala po­pu­la­tio­ner) och sitt utseende. Gränsen mel­lan oli­ka un­der­arter är inte lika skarp som mel­lan ar­ter. Be­teck­ningen ras, använt om vil­da djur, är ofta sy­no­nym. I syn­ner­het förr an­vän­des be­teckningen va­rietet of­ta för det som idag betraktas som underart.

Underartsnamn

Exempel: Abies concolor ssp. lowiana
 
Epitetet ”lowiana” föregås av kortningen ssp. = latinets subspecies. Uttrycket ”ssp. lowiana” är alltid kopplat till och ska i löpande text stå efter artnamnet.
 
När underarter urskilts inom en art får ursprungspopulation automatiskt ett s k autonymt namn. I vårt exempel: Abies concolor spp. concolor. De båda underarterna ssp. concolor och ssp. lowiana utgör tillsammans arten Abies concolor. I SKUD, liksom av tradition i nästan all kulturväxtslitteratur, skrivs endast undantagsvis autonyma namn ut. I exemplet, liksom i övriga liknande fall, står artnamnet Abies concolor underförstått för dess autonym ssp. concolor. Se också under autonym.

Utbredning

Exempel: C och S Kina. Utläses centrala och södra Kina.
 
Kombinationer som SC och ÖC, dvs sydcentrala och östcent­ra­la, kan också före­kom­ma. Naturligt utbredningsområde saknas för sorter och Grupper.
 
Be­teck­ningen ”kul­tur­ursprung” anges för ar­ter, va­rie­teter, for­mer och hybrider som saknar känt na­tur­ligt ut­bred­nings­område och som med stor san­no­lik­het upp­stått i odling. Stav­ning av geo­gra­fiska namn är an­pas­sad ef­ter i första hand Na­tio­nal­en­cyk­lo­pe­din.

var.

Varietet

Det botaniska varietetsbegreppet har haft oli­ka inne­börd genom åren, men tillämpas nu­mera för lo­kala populationer av en art, vil­ka är ut­seende­mässigt och ofta ekologiskt dis­tink­ta. Avgränsningen mot underart är dock ej all­tid skarp.
Man bör märka att engelskans ”variety” både kan av­se den botaniska varie­teten och sort.

Varietetsnamn

Exempel: Buxus microphylla var. japonica
 
Förkortningen var. = latinets varietas. Ska kopp­las till och i lö­pan­de text stå ef­ter underarts­epi­te­tet el­ler, där så­dant saknas, efter art­epi­tetet. Varietet är när­mast lägre rang ef­ter un­der­art.

Varumärke

Definitionsmässigt är ett varumärke ett tecken, vilket som helst, som individualiserar ägarens eller företagets vara och särskiljer den från konkurrenters varor. I växtsammanhang är det vanligen ett eller flera ord. Varumärkesregistrering görs hos Patent- och registreringsverket och kan sökas för skydd i Sverige eller andra länder. Skyddet gäller i 10 år.
 
Varumärken regleras av nationell och internationell lag och behandlas därför inte i den inter­nationella namnkoden för kulturväxter (ICNCP). På grund av den alltmer frekventa användningen av dem måste de dock beaktas  i en databas som denna.
 
Varumärken kan ej användas som ersättning för en varas namn. För växter innebär det t ex att ett varumärke också måste åtföljas av ett sortnamn. I annat fall kommer varumärket att uppfattas som en generisk beteckning för varan, dvs som dess namn.
 
Det är viktigt att notera att den del av ett växtnamn som är skriven med kapitäler i SKUD, dvs som en handelsbeteckning, helt eller delvis kan vara ett varumärke. Möjligheten att i SKUD markera varumärken med ® för registrerade och™ för oregistrerade sådana, efter amerikansk praxis, finns men används för närvarande inte. Huvudanledningen är dels att varumärken är förknippade med ”egendomsrätt”, där ansvaret för om och hur varumärket ska åskadliggöras ligger hos ägaren och dels att de till skillnad från de fria namnen har begränsad giltighet.

Vetenskapligt namn

Internationellt namn i latinsk form. Kallas också latinskt namn. En dryg tredjedel av alla vetenskapliga namn är latiniserad grekiska. Regler för hur vetenskapliga namn skapas finns i International Code of Nomenclature for algae, fungi, and plants (ICN). I löpande text brukar vetenskapliga växtnamn skrivas i kursivstil. Kursiverade namn i SKUD är emellertid synonyma namn.

Vetenskapligt artnamn

Vetenskapligt familjenamn

Vetenskapligt formnamn

Vetenskapligt släktnamn

Vetenskapligt underartsnamn

Vetenskapligt varietetsnamn

Växtförädlarrätt

Förädlare har två olika sätt att få ekonomi i och skydda sina produkter. Det ena är växtförädlarrätt och det andra är varumärkesskydd.
 
Beroende på hur omfattande skydd man vill ha, söks om växtförädlarrätt för sorter, hos Jordbruksverket, för Sverige eller i flera länder samtidigt. Numera kan man ansöka om europeisk växtförädlarrätt direkt. Uppgifter om godkända ansökningar och växtförädlarrätter inom Europa finns hos Gemenskapens Växtsortsmyndighet.
 
Svensk rätt gäller i 25 eller 30 år beroende växtslag. Rätten innebär att ingen utan innehavarens samtycke får utnyttja sorten genom förökning, bearbetning, saluförande, import, export eller lagerhållning för förökningsändamål. Det namn under vilket växtförädlarrätt erhållits blir automatiskt det internationellt giltiga sortnamnet. Det bör eftersträvas att det vetenskapliga namn, som utgör rubriceringen för den sort, man söker växtförädlarrätt för, är så exakt som möjligt. Vet man att en sort är en selektion av en art, t ex Viburnum opulus ’Åmyran’, bör växtförädlarrätten, både av den sökande och av myndigheten, sökas och ges med det fulla artnamnet eller annan adekvat rang. Används endast denominationsklassen släktet, som i t ex Viburnum ’Åmyran’, förloras värdefull information.
Större förädlare skyddar allt oftare sina sorter både med växtförädlarrätt och varumärke.

Växtkälla

En av rollkoderna för referenser i SKUD. Alla växter som påträffas i vårt land, som odlade eller i produktform, ska ha minst en uppgift - en växtkälla - som visar att växten verkligen har varit eller är en kulturväxt hos oss. Även växter i svenskspråkig litteratur eller i litteratur på annat språk avsedd för den svenska marknaden ingår eller kommer att ingå.

Ympchimär

Exempel: +Crataegomespilus ’Dardarii’
 
Mycket ovanlig blandning av vävnader från två olika växtarter eller släkten, som kan uppkomma efter ympning. Ska inte förväxlas med hybrid. Skrivs med plustecken framför släktnamnet, vilket följs av ett sortepitet.
 
En föga studerad typ av chimär är den som uppstår när enstaka celler muterar i en växt. I rossammanhang talas ofta om ”sportar”. Troligen är flera av de avvikande former vi känner, t ex flik- och fläckbladiga träd och buskar, i själva verket chimärer som innehåller både normala celler och muterade celler. Detta kan t ex förklara s k återslag, då skott med normala blad plötsligt uppträder.

Kontaktinformation
Sidansvarig: bjorn.alden@vgregion.se